Inget grus i dojjan, tack!

Att orka hålla humöret uppe hela tiden ter sig som stört omöjligt. Det fixar väl ingen??? Det vet jag ju. Egentligen. Men ibland slår det där TVIVLET klorna i mig och gör mig alldeles vilsen. Mitt nya liv. Bara att gilla läget. Då är det skönt att ta ut ny riktning igen. Kolla av kompassen så att det blir åt rätt håll som är framåt! Härifrån och nu.
Det görs alldeles ypperligt med en fika tillsammans med Stora och Lilla Syster. Skriva mail till Största Systern och Store Broren figurerar i kulisserna, borta men helt nära ändå. Ett och annat telefonsamtal med en väninna, en natts skön sömn i nya sängen, en träff med "Överlevnadskursen" och sen börjar det kännas ok. Helt plötsligt sjunger jag i bilen igen. Högt. Och på fötterna nya skor. Hurra!