Annorlunda men bra ändå. Del IIXM

När man som jag lever med Kroniskt Trötthetssyndrom är det vissa saker man lär sig. Till exempel att planer ofta ändras i sista momangen. Inte för att jag har svårt att bestämma mig utan för att kroppen då och då bestämmer sig för något helt annat än vad jag vill.
Idag ville jag till exempel vandra på Kungsörsleden med Bästa Resursläraren men det ville inte min kropp. Jag får allt göra som kroppen vill eftersom jag lever i den och den bestämmer.
Så istället för att befinna mig på vandringsled i strålande höstsol, befinner jag mig i en soffa, inlindad i mjuka filtar och tittar på solen genom fönstret i stället. Ett varmt bad står på agendan för att mjuka upp lederna som stelnat till sedan igår och kanske skulle jag slå till och gurgla mig i lite whiskey för att få bort den jobbiga förkylningskänslan?
Lite Skype med Bästa Väninnan och Fästmannen har i alla fall fått mig på bra humör och det här kommer bli en bra dag ändå. Annorlunda mot vad jag har tänkt, men bra ändå.
Att det under tiden läggs ett himla fint golv i radhuset på övervåningen är bonus. Snart klart! Kidsen kommer att få möblera själva, radhusinnehaverskan kan inte bära en pinal, säkert glada över att slippa den ömma moderns invändningar och tjat. Blir ju spännande att se hur de får till det!