Efter fem och halv månad med ont i sitt ben lyckades vi till slut pressa fram en MR-remiss ur vårt landsting. Det satt långt inne. Otaliga besök, otaliga samtal senare var det dags.
Jag vet. Man får vänta. Det hör till. Det är själva f-n den om någon frågar mig och det retar mig till vansinne. Ungen har haft ont, ont och jätteont.
Blodtrycket steg lite till när det meddelades att svaret skulle dröja fyra veckor för att läkarna var överhopade med arbete. Jag fattar det men sinnet rann och ja. Vi har en tid på ortopeden redan i morgon eftermiddag och får svaret då.
De som inte har någon som orkar slåss för dem då? Som inte vet vart man ska vända sig? Som tiger, lider och väntar. Väntar och väntar för att någon som jag gormar sig före i kön?
Jag tänker inte ha dåligt samvete. Fem och en halv månads smärta och inskränkning i rörlighet är nog för en 16-åring. Men något är fel, allvarligt fel när det går så lång tid utan att folk får hjälp. Så. Nu har tant gormat färdigt och stillar sig igen.
En promenad på det?! Kommer sitta finfint.
Nej, magnetröntgen är inte lätt att få! Ev. får jag en på min fot framöver om det inte släpper. Men minst 3 månader fick man ha ont först, för det är dyrt!!!
SvaraRaderaHoppas han får veta vad felet är! En hälsning till honom från mig, antar han värjer sig mot kram!
Det måste vara olika på olika landsting. Jag fick diagnos hos smärtläkare. Remitterades vidare till ortoped och fick komma dit inom 4 veckor. Ortopeden skrev remiss till MRT dit jag fick komma inom 3 veckor och sen fick jag svar via telefonkontakt med ortopeden efter en knapp vecka. Man MÅSTE tjata och tjata.......
SvaraRaderaHoppas ändå att det inte är nåt allvarligt, utan att det låter sig lösas relativt bra.
SvaraRaderaEzter: Det är "dyrt" att ha ont i tre månader också. Fast på ett annat vis, inte så mätbart tycker de som bestämmer! Vi håller tummarna, både för honom och för dig!
SvaraRaderaFröken Hulda: Det är säkert olika. När vi väl kom in på ortopeden gick det på tre veckor men dit var det tufft!
Osloskånskan: Tack! Vi är lite spända på svaret!
Så är det. Man måste gorma och leva om för att komma sig fram. Snäll ska man aldrig vara och dåligt samvete ska man absolut inte ha.
SvaraRadera