Man längtar INTE efter att gång på gång göra brandkårsutyckningar till skolan, kämpa hårt för att få till anpassad undervisning, kämpa som en galning för att få vardagen gå ihop lagom begripligt för någon som inte tolkar världen som vi "normalstörda", att se sitt barn må dåligt.
Näe. Trött blir man. Uppgiven. Förtvivlad. Igen.
Då skriver man ett mail till Bästa Resursläraren. Som så klokt och tryggt tolkar den panikvirriga mammans hullerombullerord och reder ut begreppen. Visar på stigar som kan väljas och provas var de leder. Som vet vad hon pratar om och gör mig lugn. Som många gånger förr!
Teamkänsla. Ja visst ja! Så ska vi ju ha det! Nya kontakter tas. Möten bokas. Telefonsamtal, ca 154 st rings. Klart det blir bra. Igen. Så småningom.
För att orka med allt ansökte jag om semester i morgon. Det är viktigt att lyssna på sin kropp och min sa:
"Stopp"
"Det räcker nu".
Då får det vara så.
Med en ytterst förstående chef och goa arbetskamrater så är saken biff:
Den här donnan är ledig i morgon!
Känns finfint!
Kramar om er båda två ♥
SvaraRaderaSå man är olydig om man inte har strumpor i skorna fast det är minusgrader? Oj då, det har jag missat. Jag som sällan eller aldrig har strumpor. Knappt ens när det är riktig vinter....:-)
SvaraRaderaSkönt du får en time-out över helgen. Vila så mycket som du kan. Kram
Å....fint med Goa människor omkring.
SvaraRaderaHeja Lillebror....HEJA,
Bra tänkt!Hoppas att du får en fin dag och helg!
SvaraRaderaKlokt att ta en semesterdag i såna lägen. Ett måste tycker jag. Tur att det finns människor som lyssnar på dig när det bubblar över...
SvaraRaderaKram
Ett bra beslut av dig. Du är klok du som lyssnar på din kropp och vad den säger. Hoppas du får en bra ledig dag där du kan återhämta kraft.
SvaraRaderaTrevlig helg också!
Kram Ann-Louise