Man borde väl glädjas? Hylla och hålla tummarna? Ge en okänd människa en chans? Ge en människa lite credit för insikt att the bottom is nådd och det finns bara en väg: Uppåt. Nykter.
Jo. Det borde man väl. Det gör jag nog också. Någonstans långt inne i mig. Men jag har banne mig blivit bitter. Bränd som satan. Jobbigt att inse.
De hyllas. De som står kvar, som orkar vara kvar.
Vi andra. Vi som inte orkade med lögner, besvikelser, att bli sårade, bedragna och se den vi älskar förvandlas till någon annan inför våra ögon. Nä. Inte hyllas vi direkt. Vi orkade ju inte. Då är man dålig.
Vi är många som kört oss själva i botten i blind kärlek i kamp mot en övermäktig älskarinna: Beroende.
Vi får skylla oss själva. Vi är många. Jävligt många. Det är sår, ärr, virrvarr, förtvivlan, osäkerhet och en lång väg för att lära sig leva ett liv i tillit och trygghet igen.
Så tänker jag när jag hör en kändis på TV. Och inser att JAG har en resa framför mig, att inte vara bitter utan försonas med mig själv och det som varit. Det var ju också en insikt en solig söndag i mars. My god. Lång väg att gå.
Jag tar första steget direkt: Förlåt Per Holknekt att jag inte kan glädjas åt din avbön så här direkt, jag har lite egna sår att jobba med men TACK för att du fick mig att inse att något står i vägen för att kunna glädjas med dig. Jag kommer igen precis som jag hoppas att du faktiskt gör det! Var så säker!
Over and out!
Jag tar första steget direkt: Förlåt Per Holknekt att jag inte kan glädjas åt din avbön så här direkt, jag har lite egna sår att jobba med men TACK för att du fick mig att inse att något står i vägen för att kunna glädjas med dig. Jag kommer igen precis som jag hoppas att du faktiskt gör det! Var så säker!
Over and out!
Bra skrivet!
SvaraRaderaJag läser ibland på Twitter en nykter alkoholist som ... jag upplever det som att han försöker mästra oss som unnar oss ett glas vin på helgen. Han tycker att det är så fel. I hans värld kommer alla som "unnar" sig vin (han hatar ordet 'unna' i samband med alkohol. I hans värld är alkohol ett slags straff) att bli alkoholister. Det verkar bara vara en tidsfråga innan det blir så. Enligt honom.
Och det provocerar mig lite! Varför ska jag bli ifrågasatt när jag lägger ut en bild på ett vinglas i solnedgången - för mig handlar det om en belöning - jag har klarat av en jobbig vecka, mycket tvätt, städ, matlagning, barnens aktiviteter osv ... så jag unnar mig faktiskt ett glas eller två.
Han tycker att det är idioti.
Han har många kloka åsikter också, men när det gäller alkohol har vi olika syn på saken. Tur är väl det, förstås.
Och ja, det finns de som unnar sig alkohol lite väl lättvindigt och det är ju inte bra förstås.
Och nu börjar jag tappa tråden känner jag. Måste vara allt skriveri om vin och alkohol. Jag måste nog sluta med det! ;)
Jag förstår precis hur du menar. Har precis pratat med pappa och fast jag är så gammal och han också så blir jag galen över hans självgodhet. Att han är så j-vla duktig som klarat detta. Men oss som han svek och lämnade trasiga på vägen då. Han fattar inte hur ont han gjort i många år. Fortfarande är han samma egoist som inte ens frågade hur jag mår, fast att han vet hur jag har det just nu. Jag blir bara trött och känner att jag måste släppa taget. För det mesta gör jag det. Helst skulle jag inte vilja umgås med honom, samtidigt som jag känner att han är ju min gamla pappa som inte har så långt kvar att leva. Mamma kunde jag försonas med först när hon var borta och inte störde mitt innersta. Det blir nog likadant med pappa.
SvaraRaderaDu vet att jag önskar dig allt gott på vägen och jag tycker du är så himla stark. Kram
Det där var väldigt personligt och bra skrivet. Jag har egentligen ingen egen erfarenhet av den här problematiken men har svårt att uppskatta när folk måste dricka alkohol för att ha rolgit eller för att koppla av. Däremot kan jag gärna ta ett halvt glas vin en vanlig vardagskväll bara för att det smakar gott. Men det halva glaset räcker en hel kväll.
SvaraRaderaIbland har man rätt att få vara litet bitter, speciellt när man blivit djupt sårad. Trampad på och åsidosatt, lurad och kanske mest av allt besviken för andras skull. KRAM!
SvaraRaderaÅh, vad bra skrivet!!!!!
SvaraRaderaJag är själv uppvuxen i en beroendemiljö, och det börjar komma ifatt mig nu, 40 år gammal. Och jag vet inte hur jag ska agera.
Kram på dig!
Att överhuvudtaget göra sin egna inre resa och kamp mot demoner till någon sorts hjältesaga och sedan basunera ut det som något övermänskligt mirakel. Detta talar sitt tydliga språk att personen inte fattat någonting om vad detta handlar om... och att dikeskanten inte är långt borta. Men det är var och ens ensak som får hanteras i samtal med gud eller vem som nu passar. PUNKT !
SvaraRadera