Vad vore jag utan mina "kyrktanter"? Bra mycket fattigare på vänskap är då ett som är säkert. Tre av fyra kunde samlas häromkvällen, bra utfall i den här hektiska vardagskarusellen. Te, mackor, frukt, ost och kex. Uppdatering. Av life.
Det är nog tur att ingen utomstående hör oss när vi avhandlar det ena ämnet efter det andra. Kan hända att vi gråter en skvätt, av medkänsla, trötthet och pur utmattning tillsammans för vi är med om ungefär samma saker. Kan hända att vi skrattar huvudet ur led över dråpliga situationer, knasigheter och annat som kantar vår färd genom diagnosland och allfarsland. Skrattet blir bron och livlinan till det vanliga, att ändå orka bortom allt som skruttar sig.
Mitt i allt snurrar Allvaret. Svårigheter att få till en fungerande vardag på grund av diagnoser, oron för syskon, undran över hur i hela friden gör man????? Egentligen? Vi har väl egentligen inte en aning förutom att vi lever på.
Det är skönt att träffa andra i samma situation. Man behöver inte förklara så mycket. Det är vänskap på hög nivå. Kan inte köpas för pengar!
Vänner är det bästa!
SvaraRaderaOch väldigt skönt när de känner igen sig och man slipper förklara allt.
Vi kommer att ses den 8:e, har jag förstått :))
Verklig vänskap! Låter underbart med ett sådant gäng! Ha en fin helg nu!
SvaraRaderaRiktig vänskap är det bästa som finns.
SvaraRaderaVad vore man utan vänner? Som en liten fjärt i rymden!
SvaraRaderaVänner är verkligen värdefullt!!
SvaraRadera