Plötsligt är världen så vacker igen! Det har vårats, skir grönska, så hoppfullt, så nytt. Jag bara såg det en dag när jag gick ut genom dörren. Bara så där. Kanske blir det så när det gamla faller på plats i arkivet, när det frusna hjärtat inte längre gör ont, när trasslet med kidsen den här våren ser ut att lösa sig sakta men säkert. Att jag börjat bli jag igen. Man ser annorlunda då. Klart. Man ser också någon annan. Som ser mig. Och så är det så där hisnande, ögonkast, man går förbi. Flera gånger. Och ett fruset hjärta kan tina. Absolut! Det är då man känner livet i sig!
Det låter som om våren drabbat dig på mer än ett sätt och det glädjer mig mycket.
SvaraRadera<3
SvaraRaderakrammmmmmm och glad vår!
SvaraRaderaHärligt! :-)
SvaraRadera