Det solas ......

.... och badas i Lloret de Mar. Spanien. Katalonien. Det är varmt, soligt och härligt på alla sätt och vis. Det ska spelas handboll också. Ja, inte av mig, o no. Jag hejar bäst. Men av bästa laget, killarna! I morgon börjar det och fancluben är med. In alles 36 personer haver förflyttat sig till dessa sydliga breddgrader så man kan väl säga att vi är på en gruppresa????!!!!!
I alla fall så njuter jag. Av ledigt. Av Spanien. Av solen. Av att vara. Bara.

Guldstund

Tant duschar. Det finns en ny hållare för duschslangen så man slipper ha åtta armar när man tvättar håret och tvagar sig. Hjärtat har fixat! Bara så där i smyg utan att ha sagt något. Blir alldeles glad när jag upptäcker det. Livet ÄR fullt av guldstunder och jag antar att man lärt sig ett och annat när man blir glad över en duschhållare.........
Annars en regnig dag. Gör ingenting. Har varit hos frissan, en ny! Det tar ett tag att klippa in sig hos en, det gör det! Min "gamla" ska ha barn när som haver så där är det färdigklippt på ett tag. Nu ska det bara i lite färg också och så blir man ju som ny. Eller nåt...............

Det är bara regn hos mig........

Regnar mycket. Regnar mysigt!

Paus

Att varva trädgårdsfix på yttepyttetomten med lite småprat á la Margit nu 91 år, är alltid trevligt. Margit älskar min vita trädgårdssoffa som står ute året om. På somrarna kommer hon och vi sitter på de blårutiga dynorna, på vintern är det fårskinnsfällen som gäller. Men kaffe och en pratstund vill hon ha i soffan, det hör till, två gånger om året.
"Dumt att ändra på en bra vana" säger Margit.
Visserligen berättar hon samma saker om och om igen, men det gör absolut ingenting. Hon älskar att berätta och rätt som det är ler hon så där underfundigt och skrockar lite för sig själv.
Jo. Hon har sett Hjärtat. Och motorcykeln.
"Det verkar farligt det där hör du" säger hon till mig och ber om en sockerkaksskiva till som hon doppar frejdigt i kaffet.
"Fast"............ i nästa andetag berättar hon minsann om äventyr hon och hennes man varit ute på. Mannen skulle rodna om han visste om vissa detaljer som avslöjas....... men. Kvinnor emellan, my lips are sealed! Sen fiskar vi sockerkaka ur hennes kaffekopp innan hon tackar för kaffet och stapplar hem till sitt. Jag gillar Margit!

Mitt i bästa sommaren. Evver!

Äntligen är den här på riktigt. Bästa sommaren evver! Man kan säga att jag längtat, önskat och tänkt att någon gång kommer den. Och nu är den här!
Så där när det känns ett lugn inuti, ett lugn utanpå och man bara ...... är.
Kidsen mår bra, då mår mamman bra. Hjärtat finns på riktigt, då mår Cina bra! Man har då vett att njuta av stunderna........ det har man lärt sig. Apselut.
Största Systern har nu strösslat radhuset fullt med flyttaomkringivärldensaker och ska nu välja ut vad som ska med till Cypern. Inte det lättaste och inte gjort i en handvändning.
I samma veva har det också börjats packa inför Spanien-trippen på fredag så man kan säga att radhuset i detta nu mest liknar en omexpedieringslokal. Eller nåt. Och så planeras det ju för ett bröllop. Det glömmer man inte bort. Det fixas och trixas, tänks och ändras.
Visst sa jag att det är bästa sommaren evver???????

Någon att hålla i handen..............

Pioner hos Bästa Mamman! 

Hjärtan. Överallt är det hjärtan...............

Highheels på en böna???

Stora Syster har flyttat hem från Stora Staden. Nu blir det en ytterst tillfälligt flyttahemigen-aktivitet, för om en liten vecka flyttar det lilla livet till Cypern och ska arbeta där i sex månader.
Så där ja! Liten blir stor, flyttar runt i världen och bor...........
Nu har vi ju en trevlig tradition i det här hushållet, nämligen att vi hälsar på den som flyttar. Vart den familjemedlemmen än tar vägen har det ju visat sig. So far. Så. Cypern! Kan ju bli en trevlig bekantskap.
Annars har tant tillbringat mycket midsommartid på bönpallen. Fördetärjusåhimlaroligt. Hjärtat har varit ledig, finfint hojåkarväder. Sitta-still-värsta-länge-musklerna är nu tränade, hojkläderna inåkta, vinterkängorna likaså. Fick dissa de högklackade. Hjärtat tyckte inte att det passade sig. Pah! Wait and see.........

Drömkåken

Man har hittat ett hus. Ett sekelskifteshus med innerväggar klädda i vit råpanel, gråmålade slitna trägolv och kakelugnar. Det DÄR huset! Drömhuset! På helt fel ställe, i helt fel tid, fel storlek, fel läge, fel färg.
Ett hus jag behöver säga "nej" till.
Lilla hus.
I love you.
Jag skulle trivas hos dig. Jag skulle älska att gå upp för din slitna, lite lutande trappa, att sitta på verandan och lyssna på skitstora björkens sus, mysa framför brasan, öppna spröjsade dubbeldörrarna mot gräsmattan i sovrummet, njuta av tystnaden när grinden stängs mot lilla gatan. På gamla vedspisen i köket skulle jag duka upp julmaten och tycka om att hämta brödfatet i gamla skafferiet med skeva dörren och stora nyckeln. I övre hallen skulle min italienare trivas, staffliet, min pärla och oj, vad jag skulle tycka om att måla där när ljuset strömmar in från alla håll genom spröjsade fönster. Om jag mot förmodan skulle tröttna på att måla skulle jag kunna njuta av utsikten, det vita planket med tänkt spalje´av armeringsjärn där röda klätterosor, klematis och kaprifol skulle kunna klättra.
Jag åkte dit på visning för att övertyga mig själv om att det var ett mycket opraktiskt och för litet hus men jag blev kär. I huset också.
Lärdom: SLUTA häng på Hemnet och gå INTE på visningar i renoverade sekelskiftesvillor.
#dagenssuckochstönvarföråktejagdit#.

Knotiga äppelträd, verandahäng, planket........... (bild från SkandiaMäklarna)

Hej hallen och lutande fina trappan! Det var väl här det sa "klick"???? (bild från SkandiaMäklarna).

Dreamteam

Att jag och kidsen blev ett team förra året när det krisade som värst, visar sig då och då när det hettar till. Ja. Som nu. När den här mamman bara är trött av vårens prövningar med bland annat gymnasieskolan. Rådig Största Syster tar då rodret en stund och har nu ringt Skolinspektionen angående Store Brors bemötande, eller icke bemötande, på gymnasieskolan.
"Heja dig" peppar jag från djupet av en solstol och känner att livsandarna visst finns där. Det är bara så fasligt, härligt, himla skönt att NÅGON ANNAN drar lasset en stund.
Tro inte att jag gett mig, eller är en slöhög till mamma men orken vad gäller skolstrid tog bara ...... slut.
Så kommer hon farandes, min äldsta dotter och vet minsann vad vi ska fråga efter, hur och vem vi ska prata med och så tar jag tillbaka rodret och orkar lite till.
Man laddar inför hösten, det gör man. Redan nu.
Har skickat lite mail till berörda personer och efterfrågat information, gamla handlingsplaner, åtgärdsprogram och lite annat smått och gott. Nu bidar jag bara tid.
Svar får man förresten nästan direkt.
Inte så där att man ska se till att skolgången fungerar till hösten, vad tråkigt att ni är oroliga, lugnande ord och så vidare.
O no.
Kort och koncis fråga:
"Vart skickar jag dokumentationen du vill ha"?
Ja. Få se nu???? Så det FINNS dokumentation helt plötsligt??? Jaha. Om du då skulle ta och skicka den till ..... Grönland? Dubai???
Förlåt. Jag är bara så infernaliskt trött på det här...........
Hem till mig. Radhusets brevlåda. Det blir bra. Verkar dessutom lämpligt eftersom det är där vi bor.
Under tiden är den unge mannen på osedvanligt gott humör. Fiskar, tränar handboll och dammsuger i radhuset så det står härliga till. Jo då. Han vet om att vi engagerar oss i skolgången. Fattas bara annat. Det är ju han som har sista ordet. Och har han sagt att han vill gå i skolan, så ska han få gå i skolan. Så det så!
Så. Nu får det vara nog till augusti.
Idag fyller Hjärtat år och det har redan uppvaktats med skrovelsång skönsång, kaffe och presenter. Att gå upp 05.40 en ledig dag, det liknar kärlek, banne mig!

Att vakna av att det...

... knackar på fönstret på andra våningen i radhuset hör sannerligen inte till vanligheterna. Thank God!
I sömnen hörde jag dock ett bestämt knackande, kollade med kisande tröttögon in klockan som visade 6.34 och tänkte:
"Jädra skator".
Det har nämligen hänt att skatorna fått för sig att picka i sig kittet från fönstret och då var det ett evigt hackande och pickande. Men när det sen ringde på dörren fick jag ju bestämma om mig. Sällan eller aldrig ringer ju skatorna på.
Jag hann tänka lite om jag skulle beväpna mig eller så men bestämde mig för att en yrvaken tant i randig pyjamas är vapen nog och smög ned på bottenvåning.
Genom köksfönstret fick jag se Hjärtat på yttepyttetomten med sopkvasten i högsta hugg och med den knackade han på sovrumsfönstret igen.
"Det var då en kavaljer att vara angelägen" tänkte jag och öppnade dörren. I randig pyjamas och morgonfrilla.
"Jag glömde min mobil igår" sa Hjärtat som var på väg till jobbet. Mobilen låg på bordet i vardagsrummet och hade larmat en timme...... Varken jag eller Store Bror hade hört något, är man trött så är man.
Så fick han sin mobil, jag fick en morgonkram och somnade om. Sov knackfritt till 10.30. Vafalls???? Någon ÄR trött, lös och ledig. Nu väntar en tur till fiskeaffären. Sonen ska fylla på förrådet av fiskegrejor. Jag tycker ju att det räcker med arton fiskelådor, rullar och spön men nä. Det fattas visst nåt. En ledig måndag har rullat igång och jag njuter av varje sekund.

På böljan den blå

Vips, bums, bas så befann vi oss igår på en båt. Kanske hade vi trott, kidsen och jag, att båtluffartiderna var över. Vi åker ju inte till Lilla Huset på Ön längre.
Men. Det finns ju andra farvatten och igår var det Mälaren som var böljan den blå. Sol, picnic, trevligt sällskap, bad, mer sol och mer fika, fiske...... Tant premiärdoppade sig från badstegen och blev sen nästan yr av allt som bara händer.
Jag gillar att vara på sjön. Det är sommar!

Små. lätta moln............

Semester. Finally!!!!

Första semesterlördagen. Solen skiner. Det susar i skitstora trädet och kaffet smakar gott. När jag tänker på fyra veckors ledighet känns det som oceaner med tid och förutom trippen till Barcelona är inget inplanerat. Kanske ska ruttna trädgårdsbordet få nya plankor? MAYBE ska altandynorna fram, högst troligt faktiskt och ja, jag ska ta tag i det försummade radhuset en smula. Muntra upp det lite med färg på verandan och ja, törstiga verandagolvet ska få sig en strykning med olja. Lagomsaker i lagomfart.
Jag drar igång lite smått med att byta en klänning, köra en tvättmaskin och bara vara. Lagomstart. Jag gillar det!

Torsdagstänk

För ett år sedan, ganska på pricken, satt jag, Store Bror och Lilla Syster på ett plan till Los Angeles där Största och Stora Systern med husband to be väntade. Vår drömresa!
Att jag vågade, tänker jag ibland. Nyseparerad, nyss börjat jobba heltid efter sex års sjukskrivning, inte den mest resvana tanten i världen............
Men. Jag hoppade. Med kidsen. Och vi fick den bästa resan evver. Vi pratar ofta om något vi upplevde "over there", Venice skymtar förbi på tv.n, Hollywoodskylten, Los Angeles skyline i någon deckare o s v..........
Idag, ett år från avresedagen, kan jag verkligen känna att jag är starkare, modigare och mer beslutsam. Kan man köra bil i Kaliforninen, kan man köra bil i Stockholm, kan man balansera på piren i Venice, kan man fajtas med gubbsen i bostadsrättsstyrelsen och har man överlevt de senaste två åren utan att bli knäpp på riktigt, ja, då är man på rätt väg, so to speak.
Nästa utmaning blir Barcelona. Med två av kidsen. Nedräkning pågår. Men först ska tant jobba 2 dagar till, sen semester!!!!!!! Först en torsdag!

När allt blir upp och ner......

Det är inte den lättaste plätten att ha med mig att göra precis just nu. Att ha huvudet i ett rosa moln kräver sin omgivning....... Jag glömmer, drömmer och går mest runt och ler. Jo. Så klart jag sköter mitt jobb. Fattas bara annat. Men det där andra...... rutinerna har rubbats. Handlingsdag på söndag, tvättdag på tisdag, städdag på torsdag....... men, men, men....... Nä. Det gör jag sen. Just nu är jag bara lycklig och glad. Och va? Ska ungarna hit? Eller dit? Skulle jag? Skjutsa?!? Är tandkrämen slut? Va, va, va???  Det går ingen nöd på dem, det gör det inte, de himlar mest med ögonen och har sommarlov. Sommarlov. Himla länge är de lediga. Om någon frågar mig...........

Ett hjärta på en brygga. Ja. Man tar ju det som ett tecken.............

Fikapaus. För två. Lovely!

Bröllopsyr!

Igår vad jag på bröllop. Fina Spader Madame och Esset sa "JA" till varandra och ja, det brände till i tårkanalerna..... Bröllop är vackert, hoppfullt och och så ........... himla trevligt!
Och så träffades ett gäng bloggare in the real world! Ah! Att man kan få vänner for life genom bloggeriet vet jag ju egentligen redan, men att träffas så där, att få vara med och dela en så speciell händelse, ja, det var något visst med det!
Inte behövde jag vara nervös heller! Man tackar bloggen för vänner for life!
Kanske hade jag tänkt att det skulle vara svårt att veta vad man skulle prata om så där i direktsändning, det känns ju trots allt ganska tryggt bakom tangentbordet men ....... det var då rakt inget bekymmer! Bubbel, babbel, skratt och prat hela kvällen lång!
Fina Spaders söner sjöng och spelade. Blev man rörd? Ja. Det blev man!
Spader själv höll ett tal till sin man, Esset och grattis Esset en gång till! Du har nog Sveriges roligaste kvinna som fru!
Sen var det ju ett annat bröllop också på gång samtidigt. Och ja. Har väl närt en flock rojalister vid min barm förstod jag sen när jag kom hem och såg bilder på mina kids. De hade samlats hos Största Systern och följde prinsessvigseln framför tv.n.
Så man kan väl säga att vi övade oss ordentligt igår, inför Största Systern och blivande Svärsonens bröllop till hösten!
Alldeles strax går Cina-bilen tillbaka till radhuset. Man är nöjd och glad. Det är man!

Kidsen (bild tagen från Största Systern), laddade och följde prinsessvigseln. Man måste ju öva sig!

Fart och fläkt. Och ett bröllop!

En liten vecka går fort. En avslutningsvecka går vansinnigt fort. Men nu. Fredag. Hurra! Tant har dessutom varvat aktiviteterna med en ny favoritsysselsättning: åka motorcykel. Hur kul som helst. Ja. Sitta på bönpallen alltså. Köra får någon annan göra. Att åka 18 mil en nationaldag genom ett sommarvackert Södermanland, ja, det VAR roligt! Och så fick jag ju äntligen se Harpsund. Live! Ganska fint faktiskt.
Får dessutom träna på "sitta-still-ganska-länge-musklerna" och det är bra träning för en stressad själ. Man kan inte göra någonting annat än att sitta stilla och njuta av naturen, farten, sällskapet och bara vara. Ja. Så klart jag håller i mig! Fattas bara!
Men nu är motorcykelkläderna utbytta mot andra reskläder. Mot Stockholm och ett bröllop! Som jag har längtat!

Rivstart. Måndag. Jo, jag tackar!

Jaja. Det märks att tant har för mycket när Häxan Surtant börjar vakna till liv. Fick be en kollega om ursäkt idag sen gick jag ut på balkongen och andades och grät en skvätt. Lättade på trycket. Kollegan är av en mycket förstående sort så ingen ko på isen, det var lugnt sen. Men det är den där rektorn........ och skolan ........ och mitt i alltihop glömde jag bort Lilla Systers avslutningsmiddag och hur i hela fridens dagar ska hon ta sig dit? Och avslutningen? Va? Ska jag vara med? Som inte fått sätta min fot i sko....... När jag sen upptäckte att cykeljäveln min fina cykel som Store Bror lånar, inte går in i bilen ..... jag ska skjutsa på morgonen till praktik, han ska cykla hem själv. Ja. Då. Är det ju bara för mycket.
Logistikchef?! Hur blev jag det?! Egentligen!?
Två veckor till semestern. Någon längtar! Till exempel jag!

Ole, dole, doff...........

Lördag. Man har blivit bjuden på frukost på en solig altan. Kaffe. Så klart. Tänk att frukost kan vara så gott när man inte fixat den själv? Särskilt då. Sen har det idkats trädgårdsarbete. Radhusets yttepyttetomt har förvandlats till en djungel då radhusinnehaverskan varit upptagen med annat, men nu så! Kidsen i givakt och mamman har pekat med hela handen. Eller. Nåja. Gräsmattan och häcken har de små liven fixat på eget bevåg och överraskade sin ömma moder igår när jag kom hem. Man gillar!
Mötet igår gick kanske, nog bra. Jag bara häpnade när rektorn sa att "jag måste ju komma ihåg och tala om det här för kollegorna inför höststarten"..... när det diskuterades vilken anpassning Store Bror behöver. Jag vet nu också att hon inte har personal för något extra stöd, behöver han någon som coachar honom kan hon inte inte lova att det går att ordna. Om hennes personal har någon kunskap om funktionshindret Aspberger, var hon inte säker på. (fast han började där i höstas och vi hade världens bästa överlämningssamtal från grundskolan och nu ska börja om. Fantastisk strategi, om vi inte låtsas om det, finns det inte...kanske ska prova det själv????......). Om de kan tänka sig att samarbeta med Resurscentret som ligger inom samma byggnad skulle hon fundera på, hur det skulle kunna se ut....... Ja. Så där håller det på.
En resurskoordinator var med. På min begäran. Thank God! Hon benade upp, strukturerade upp och hyvlade till de värsta grodorna rektorn slängde ur sig. Så när jag gick därifrån hade vi åtminstone 4 olika förslag att ta ställning till. Ja, förutom om lärarna kan tänka sig att anpassa och tillse att han tillgodogör sig undervisningen........ det får väl bli en ...... överraskning? Ingen av mentorerna var med.
"Hur kunde jag tro att de skulle ha tid med det nu"????
Ja, Jo. Det pratas ju framtid så........ men.
Jag vet varken ut eller in. Märkligt är det. Jag bara tänker: Hur svårt kan det vara? Och hur gör folk? Ger sig? Not my bag......