När det går vägen!

08.00 i morse tog Store Bror och jag bilen till gymnasieskolan för avlämning till möte med mentor och upprop. Vi hade gjort upp att sonen skulle bli mött och få sällskap till aulan, lättare att hitta, lättare att komma tillbaka efter ett läsår hemma. Bra plan.

Var mentorn på plats? Of course not. Inte på den plats som vi fått oss anvisad. Hus 3, ingång A. Nämnda byggnad med tillhörande gård var omvandlad till byggarbetsplats. Nämenharmansettpåtrissor?! Bara så där hux flux?! Gick det att få tag på den där rektorn som skickat mailet?! Nä men det gick ju inte heller. 

Nu är det så att en "sån enkel sak" som att någon inte är på avtalad plats i tid kan få ett helt lass att stjälpa. Det kliade allt lite i "gå-hem-nerverna" men modern är nu en luttrad typ och med lite trix så tog vi oss mot aulan i en helt annan byggnad. Store Bror fick gå i förväg, jag lommade efter med stora almanackan i hand så skulle det se ut som jag var personal ......... (ja, man gör så gott man kan....)

Det tyckte sonen var en bra idé och halvvägs upp i trappan mötte vi så mentorn som hade fått en helt annan plats anvisad. Nämligen trappan. Där han nu stod.  Där stod också matteläraren som minsann visste att Store Bror och laget vunnit guld i Spanien i somras, så han mötte upp med orden:

"Här kommer en guldvinnare"!!!!!

Då var saken biff. Ungen var i hamn. Mamman gick mot bilen och höll på att kräkas av uppståndelsen och oro som släppte. Nu kan tyckas att borttappade mötesplatser inte är något att haka upp sig på, men det är fler ingredienser än så i den här skolsoppan och inget ska ta mig tusan vara enkelt. År av slit tar ut sin rätt, man blir kräkfärdig rätt var det är.

I detta nu sitter i alla fall en nöjd, ung man på sitt rum och spelar datorspel. Klassen verkade ok, schemat är helt ok, sovmorgon tre dagar i veckan sitter som en smäck. Dag 1 avklarad. Det gick bra. Njuter av det och tar en dag i taget!

Och så har Lilla Systern börjat ettan också. Frisörlinjen. Hon fick trassla sig fram på egna ben hon och ringde sedan glädjestrålande då allt verkar toppen där också, klassen, lärarna och allt. Att skolan sen ligger mitt i city, ovanpå HM och Waynes Coffe ett stenkast därifrån, gör säkert sitt till. Hejdå studiebidrag..........

Så.

En måndagkväll i augusti sitter jag i soffan helt slut. Det tar på krafterna att börja skolan!