Värt att fira!

En ung man cyklar till skolan för femte dagen i rad. Jag är hemma i sviterna efter magpaj och migrän och vinkar "hejdå".
Den känslan. Att se sin tonåring på bra humör, cykla iväg till skolan. Ja. Det känns bra helt enkelt.
Vi tar fortfarande en dag i taget, har täta avstämningar och det verkar, ta i trä, som skolan fattat galoppen lite grand.
Till exempel finns det fr o m idag en extra resurs i klassen. Som skänkt från ovan. I juli fanns det inte en spänn till en extra resurs, en överklagan senare står det en livs levande extraperson i klassrummet. För hur lång tid vet vi inte men det får vi ta då.
Den nya sv/eng-läraren är utbildad specialpedagog och har efterfrågat tidigare utredningar, åtgärdsplaner och arbetsscheman. Eeeeeh. Eftersom några sådana inte finns från försök 1 att gå på den här skolan, lät hon väldigt förvånad och tre timmar senare ringde den där rektorn och efterfrågade material från grundskolan och lite till. Eftersom hon/skolan fick allt det här när ungen skulle börja 1.an förra hösten, inget förvånar mig längre, men tydligen slarvat bort allt, tog jag helt enkelt nya kopior på rubbet och överlämnade det inom en timme med Bästa mamman som budbärare.
Man kan säga att det i alla fall har börjat bra! Och att slit lönar sig.
Den unge mannnen har fått önska sig fredagsmiddag för att fira comebacken: Stekt aborre med potatis och romsås.
Ska bli! (han har dragit upp firrarna själv, fileat och fryst in).