Reseplanerare. My middle name.

Nedräkning pågår. Värme inom räckhåll. Väskorna är framtagna. Sandaler, sommarklänning, fina koftan, bikinin. Den här gången får stora väskan stanna hemma, det blir var sitt handbagage, max 10 kg.

Föreställ er DEN nyheten till en Liten Syster på 16 vintrar.

Just det!

Surprise! (bara sminkväskan väger 8 kg.....)

Men.

Både Hjärtat och Store Bror´n har upplåtit ett par kilo var till henne. Begriper inte hur de bär sig åt? Själv kommer jag inte att ha ett endaste litet hekto att låna ut till någon har jag insett. Inte ens till mig själv.

Hjälper föga att jag käckt påpekar att "så lätt har vi aldrig rest förut" och tänker tillbaka på VÄSKBERG jag släpat hit och dit genom åren. Lilla Systern bara himlar med ögonen åt den ringa väskvikten. (risk för ögonbottenskador. Igen).

"Nya tider stundar, kids"!

"Så har ni tränat när ni ska ut och tågluffa sen"!

Hur tänkte jag där?

"Tågluffa" nappade Lilla Syster,

"vad är det"?????

Kanske berättar jag inte det just idag, kanske berättar jag aldrig det när jag tänker efter och kommer tvinga dem till föreslå organiserade gruppresor med scouterna for evver. 

Suck.

Tisdag. Bättre så?

Tisdag. Hoppas på en bättre dag än igår. Det sista som överger en är ju  hoppet. Och jag har redan ätit lite pepparkakor så här på morgonkvisten. Vad kan gå fel?????

Måndag it is. Hela dagen.

Just nu råder lagen om alltings j-het i radhuset och det är inte kul på en fläck.
Fast.
Nu ljuger jag lite.
Lite kul har vi. Varandra till exempel. Så jäkla avskalat enkelt sammansvetsade så det gör ont när jag tänker på det, känner det och jag ÄR ta mig tusan den rikaste tanten på jorden.
Trots allt.
Sen.
Att jag önskar att det inte alltid var så förbannat svårt, tungt och motigt är en annan femma. Det kan man ju önska en annan dag. Idag är det ju måndag.

Jahaja.

Det värsta jag vet är när någon säger:
"Det kunde du väl ha tänkt på innan".......
..... när saker och ting skruttar sig och problemen hopar sig i drivor likt ett snöfall i oktober.
Det kunde jag väl inte alls tänkt på innan!
Innan visste jag ju inte det jag vet efteråt?

Framåt!

"Jag vill inte finnas"!
Depp-trollet gör vad det kan för att skugglandet ska få sitt.
"Det vill du visst".
"Du vet bara inte hur men jag ska visa dig".
Man kan ju inte veta om man gör rätt. Man kan ju rimligtvis bara gå på sin magkänsla och våga lita på den. Vara så livs levande man kan, precis som vanligt. Dra upp persiennerna, bädda sängen, ta fram frukost och duka frukostbricka. Det händer att jag bäddar fast ingen stiger upp. Det går att bädda runt. Tror på att störa. Vara vanlig.
Det ska kläs på, ätas och gås ut. Om så bara näsan kommer utanför dörren. Bra så. Frisk luft. Det är bra. Rätt som det är. Ger den klara höstluften energi och egna ben bär ett tag. Bra så! Ett steg i taget.
Även små steg blir en stig!

Iskallt

På väg hem från jobbet idag blev jag översköljd med vatten när en bil med full fart for rakt igenom en stor vattenpöl precis där jag gick på trottoaren. På andra sidan vägen stod en dam som hann skrika:

"Ducka".

? Nä. Jag hann bara blunda. Swooooosch, plask, blöt. Där stod jag som en dränkt katt med väskor i båda händerna, fina kappan på, vatten rinnandes från hjässa till fotknölar. A men!

Och bilen?

Försvann som en avlöning. Svårt att avgöra om föraren uppfattade vad som hände för fort gick det. Ok. Skittrist. 

"Vad var det för bil" undrade Hjärtat intresserat när jag sen delgav honom min chockartade upplevelse.

"En blå" svarade jag. 

Räcker det för en efterlysning????????????

Knäckebrödsstrategi

När Store Bror känner sin frustration över ännu en havererad skolgång, ja, det har gått åt fanders igen, gäller det att agera snabbt. Därför var vi två ute och promenerade 21.30 igår kväll. En lång promenad. Det är bara att lämna skutan, dra på sig gympadojjorna, inte bry sig om att det är bad-hair-day, förkylning from hell i kroppen utan bara att. Gå.
"Hejdå, Lilla Syster, vi kommer snart".
Hur många sådan promenader vi haft genom åren har jag inte en aning om. Rent teoretiskt borde jag vara lite mer slimmad kring benen för de är många.
Det börjar alltid nervöst. För att det är jäkligt jobbigt att känna sig misslyckad, missförstådd och utanför. Att inte höra till. Ju längre och fortare vi går slappnar han av. Jag får först inte säga något men det känns i luften när det är går att prata. Och jag babblar. Rabblar strategier, påståeenden som det går att nicka eller skaka på huvudet till. Vi går, jag pratar, han nickar eller skakar på huvudet. Rätt som det är kommer de. Orden. Och jag blir glad och varm i hela kroppen. Vet ju att det finns där. Rätt förutsättningar, rätt tid, mycket tid och det fungerar som för vem som helst. Vet det!
Rätt som det är har vi en strategi att hålla oss till. Ett försök som känns ok.
Bra.
Då kör vi på det!
När vi kommer hem har Lilla Syster fixat te och tagit fram favoritknäckebrödet. Fotboll på tv. Hjärtat har glidit in. Det blev en helt vanlig soffhängskväll till slut om än något sent.
Men i normalboken har vi för länge sedan hoppat över alla kapitel som finns, vi ska överleva på vårt eget sätt och i vårt kapitel ingår te och knäckebröd i soffan klockan 23.00 en sketen tisdag i oktober.
Att det funkar ger mig styrka.

Att se på saker och ting från olika håll

Däckad. Ligger i soffan. För att undvika liggsår, skavsår och tråkigt-så-in-i-norden-sår byter jag plats då och då. Betraktar helt enkelt tillvaron från olika håll och vinklar. Konstaterar att den svarta fondväggen ännu inte fått sina vita brädor uppsatta men vilket år som helst så.
Eller att jag har torkrum i vardagsrummet fast jag har ett helt ledigt rum till det egentligen. På övervåningen. Stundtals är det långt till övervåningen.
Store Bror´n är också hemma. Vi ligger i varsin soffhörna. Katten går emellan. En stund hos mig, en stund hos Store Bror. En stilla dag i radhuset.

Från ena sidan......

....till den andra sidan.

Utsiktssidan...... Gråtisdag.

Hej kaffeburksmåndag!

Vaknar med huvudet som i en kaffeburk. Förkyld. Ledont och en kropp som inte lyder. Kurerade mig hela dagen igår i ljufvligt solsken men nä. Hjälpte inte. Det är till att stanna hemma idag. Ligger i sängen, hostar, snörvlar, väntar på att "kolsyrebenen" ska bära igen. Tänker att gårdagens morgon var klart bättre, en promenad mitt i stan i väntan på att en handbollsmatch skulle börja, sen en fika och lite babbel med Största Systern. Men var dag har sin charm. Idag har jag till exempel läst tidningen i sängen vilket jag ju aldrig hinner med annars. Man får hitta ljuspunkter där det går ............ måndag it is!
Bästa Mamman hävdar att jag blev förkyld för att jag åkte motorcykel i lördags. Troligtvis säsongens sista hojfärd.
"Det var säkert för kallt"!
"Fast jag frös int....och kände inna.."
"Motorcykel i oktober"?????????
Eller så orkade jag inte längre stå emot alla höstbaciller som folk snörvlat ur sig i min närhet i veckovis. Så kan det också vara. Högst troligt. Inte så ovanligt. Ja. Jag är 51 bast och min mamma vet bäst........

Vanlig lördag

Läkarbesöket igår gick bra. Ett depp-troll ska motas i grind med en rad olika åtgärder och strategier. Vi andas ut. Kan koppla av en anings aning. Så pass att jag sovit halva dagen idag vilket var välbehövligt men lite ovanligt. En halv lördag som bara försvann????
Nåja. Solen skiner, altandynorna åker strax ut i förrådet, en maskin tvätt ska hängas upp och Hjärtat brottas med ett korsord vid köksbordet. Vanliga saker. Det är bra. Vanligt gillar jag.

Lite pyssel och pling

Äntligen fredag! Möte på jobbet, ett läkarbesök, sen får jag ta helg. Ska bli skönt.
Funderar på om jag är tillräckligt trött på att ha altandynorna i vardagsrummet så jag tar mig samman och bär ut dem i förrådet i helgen???? Det känns som det är färdigsuttet på altanen för den här säsongen........

Utsikten vid frukostbordet. Ser ut att bli en fin dag! Finfredag!

Trolltider

Det finns ett par saker i livet som jag ogillar. Skarpt.
Högt på den listan just nu finns DEPRESSION. En j-a skitsjukdom om ni frågar mig. Ack så vanlig. Hjälper inte ett dugg. Jag har varit drabbad själv så jag har mina aningar även hur det är att vara på andra sidan. I sjukdomen.
Jag hatar det oavsett vilken sida jag befinner mig på och ser nu på nära håll hur "depp-trollet" drar bort en helt livs levande människa mot ett skuggland där jag än så länge bara är åskådare som genom en glasskiva. Inte hörs jag, bara syns, skuttandes längs med sidan och vilt vevandes med armarna för att påtala livsnärvaro.
Jag skriker allt jag orkar:
"Det går över, du ska inte stanna där i evighet"!!!!!
"Håll ut, jag hämtar hjälp"!
Min röst bara studsar och jag ser att jag inte når fram. Inte ända in. Hur länge har vi sett tecken? Symtom? Varför har vi inte reagerat? Vad kunde jag gjort annorlunda?
Åh, alla dessa självförebråelser som dansar runt inombords när jag valsar fram i sjukvårdsapparaten och ska hävda någons röst inom psykiatrin. Inte den lättaste plätten på jorden faktiskt. Varken att brottas med sjukvård eller att ha dåligt samvete. Nu är jag inte typen som ger upp och jag drivs av den där ängslan i maggropen. Vi ska fixa det här.
Jag längtar tills trollet släppt sitt grepp för visst kommer den dagen. Den känns bara så väldigt långt borta just idag!

Skaka loss

En dag full med funderingar, telefonsamtal hit och dit och så jobba mitt i alltihop. Fullt ös på jobbet, min nacke gillar det inte för tillfället. Så vad passar himla bra att göra efter jobbet då???? Jo. Att dansa zumba. Håller i de lektionerna allt vad jag orkar, min må-bra-tid. Det går bara inte att tänka på något annat än att hålla takten och det är så skönt! Ett och annat skratt blir det faktiskt, att skaka loss verkar ibland väldigt svårt för swedish people och åt det kan man ju ha lite kul. Har sen kommit på bästa platsen att stå på, mitt emot spegelväggen där speglarna har en skarv. Man ser betydligt längre och smalare ut så där. Paxad plats!

I de lugnaste vatten.....

Jojo. Man får mail från Cypern. Boende fixat till the familia! Blir finfint ju! Granne med Stora Syster.  Pool. Tvåvåningslägenhet. Ett kök, två sovrum, ett vardagsrum, tre badrum. Ett till mig och ett till killarna och ett till Lilla Syster. Great!
Sen sätter jag kaffet i halsen.
Ungen har skaffat dykarcertifikat där i Medelhavet.
Varit 13 meter ned under havsytan.
Jag är betydligt lugnare när jag vet att hon är 13 meter ÖVER havsytan det är då ett som är säkert. Fast där är det ont om fina fiskar, det är ju sant........

Dagens fråga

Måndag. Veckan går igång tidigt. När jag hämtade tidningen alldeles nyss ur brevlådan kände jag ljumma vindar. Här förväntar man sig is och snålvindar men möts som av vårvärme. Just idag kommer jag inte att behöva skrapa bilrutorna fria från is och det är pluspoäng!
Läser sedan i den hämtade tidningen om en nilkrokodil som kanske kan få heta Glenn. Krokodilen hittades visst häromdagen i ett växthus i Malmö och nu har någon reptilspecialist sagt att han kanske, om, ifall att, kan adoptera krokodilen och låta den bo i Göteborg.
Men hallå?
Hittades i ett växthus i Malmö?
Hur kom krokodilen dit?
Vad jag förstår är "Glenn" en stor krabat så man kan väl förmoda att han inte kommit i kartongerna med lökväxter till det där växthuset?
Krokodiler dyker väl inte bara upp så där? Utan att någon undrar varifrån den kommer?
Någon har tappat bort en krokodil?
Det har nämligen vi gjort. Vi och vi, vår djurpark har tappat bort en krokodil. Eller en alligator. Hur som haver. När nyheten om upphittad krokodil gick ut i etern, törs jag nästan lova att många här lyssnade lite extra.
Kunde det vara vår krokodil som äntligen hittats?
En i så fall riktigt rymmarkrokodil eftersom det i runda slängar är ungefär 60 mil till Malmö härifrån.
Men nej.
Glenn är för stor.
Så.
Det har varit mycket om krokodiler ett tag. Behöver man oroa sig?

Lunka på.........

Igår var jag på spa. En behandling med varma oljor, sand-peeling, massage, ansiktsbehandling med lermask, hårbottenmassage....... Aaaaaaaaaah! Två och en halv timme in heaven!
Det var väldigt, väldigt skönt. Så där så jag slappnade av helt och hörde mig själv snarka....!
"Avslappnande" var en av rubrikerna för behandlingen så man kan väl säga att den var lyckad!
Känslan sitter kvar i kroppen även idag. Gårdagskvällens middagsbesök av Bästa Väninnan med Fästman, Hjärtat och hans son var ju också en må-bra-ingrediens.
Store Bror var och spelade handboll i Örebro så Lilla Syster och jag rockade själva i köket. Största Systerns mycket goda kryddiga linssoppa, pizzasnurror, gott bröd och till avslutning en äppelpaj skakade vi fram. Team-work!
En mycket lyckad lördag och idag är det lat-söndag. Ett jack-inköp, lite sakta kratta löv-aktivitet och lämna-en-gädda-till-mormor är allt som står på agendan. Helt enkelt en dag i sakta mak!

Liv i luckan

Nähä. Om man skulle ta och blåsa liv i den häringa bloggen kanske? Passar ju bra en lördag i oktober när det regnar, sittandes vid köksbordet, när jag precis klarat av att göra en cappuchino i den lånade kaffemaskinen och ett spabesök väntar i eftermiddag?!
Japps. Passar bra. Så då gör jag det:
Gårdagens besök i Store Brors skola var ett bra besök. Det tar banne mig lite tid att vänja sig vid att de faktiskt förstått och försöker. Kan säga att besöksklimatet är något annorlunda nu. Tänk att ett litet ord som "skolinspektionen" kan vända på en oceanångare???? Bra, tycker jag.
Sen har jag beslutat mig för att sluta färga håret. Aaaaaah! Att låta det grå komma fram.
"Du har så fin nyans på det grå" säger min frisör.
Lätt för henne att tycka, 29 år gammal och rågblond. Själv har jag inte samma nyansseende tydligen men ok´rå. Det är meckigt att färga håret var tredje vecka. Dyrt i längden och det ofrånkomliga kryper allt närmare. Det GÅR inte till slut. Grey is grey.
"Vi gör mörka slingor, det kommer att bli jättefint"! Frisören är övertygande.
"Zebravarning du frågar mig" säger jag då men hon lovar. Suck.
Vi får väl se hur länge jag står ut...... Nu har det gått tre dagar och jag känner mig inte helt bekväm men.........
..... det väl inte bra att ha färgat hår, egentligen, när man ska bada i medelhavet????
För det ska jag. Med Lilla Syster, Store Bror och Hjärtat. Stora Syster ska få ett besök där borta på Cypern, man måste ju spana in hur kidsen bor!
När höstkylan nu till slut gjort sitt intrång lägger jag ändå en och annan sommarklänning på vänt, sandalerna har fått stå framme och jisses! Vad jag längtar efter att krama om henne på riktigt!!!!!!
Nedräkning pågår!