Just nu råder lagen om alltings j-het i radhuset och det är inte kul på en fläck.
Fast.
Nu ljuger jag lite.
Lite kul har vi. Varandra till exempel. Så jäkla avskalat enkelt sammansvetsade så det gör ont när jag tänker på det, känner det och jag ÄR ta mig tusan den rikaste tanten på jorden.
Trots allt.
Sen.
Att jag önskar att det inte alltid var så förbannat svårt, tungt och motigt är en annan femma. Det kan man ju önska en annan dag. Idag är det ju måndag.
Varför får det inte flyta på lugnt och fint? Kanske man inte skulle uppskatta det normala tillståndet lika mycket då? KRAM!
SvaraRaderaEzter: Nä. Det är nog så. När det "normala" nu kommer. Haha! Det är ljuspunkter det.....! KRAM!
SvaraRaderaSvårigheter svetsar samman och GÖR en till världens rikaste. Hur konstigt det än låter så känner jag att du har så rätt.
SvaraRaderaVi kämpar på, du och jag! Och alla andra. Finns ingen annan väg att gå. Men oj, så skönt det skulle vara med lite lugn och ro och att allt bara rullar på. Om några år, eller vad tror du? Kram <3
SvaraRadera