Summa summarum 2013

Nyårsafton. Den allra sista skälvande dagen på året 2013. Om ett par timmar ska en nybliven 50-åring, min svåger, firas, samtidigt som det ska hållas koll på tonåringars hit och dit i nyårsnatten och så Hjärtats önskning om att få stå och hålla om mig på kyrkbron i natten när nyårsraketer firas av och vi går rakt in i 2014. Tillsammans.
Mitt år har bjudit på både ups and downs, precis som det är i livet.
Vi började med att slåss mot ett Ätstörningsmonster och ett Depp-Trol, jag har fortsatt fajtats för en vettig skolgång för Store Brorn och jag har kämpat för att kunna jobba heltid. Att bilen ska gå bra och att Radhuset ska vara ett trivsamt radhus att bo i och det är det.
Hur gör man?
Uppriktigt sagt. Jag vet inte alltid. Jag bara gör. Säkert inte rätt alla gånger men rätt med de förutsättningar jag har precis då. Att året började trist för oss var bara en förlängning på 2012 som var ett riktigt skitår men någonstans har man ju hoppet och förvissningen om att en dag. En dag måste det ju för tusan bli bra?!
Å andra sidan kan det ju inte vara bra och solskensskimmer hela tiden. Hur skulle det se ut? Sitta där och sola sig var eviga dag……. Ånej. Här fajtas vi för liv och lem emellanåt och så har vi vett att njuta av de där solskenstunderna och då verkligen: Njuta!
För det har vi gjort!
Det har bäddats runt ungdom som vägrat gå upp när skolan och livet skruttat sig, persienner har dragits upp och frukost serverats. Det har införts matschema och vila för annan ungdom och det har tvättats, lagats mat och städats, varits på skolmöten, LSS-handläggarmöten, BUP-möten och läkarbesök in masse. Ibland har det känts som jag gått runt i ruiner, rykande högar och sirener runtomkring men så skingras dimmorna och vardagen rullar på igen.
Vi har ändå haft förmånen att kunna resa till Spanien för att vara med när Store Bror och laget vann guld i cupen, vi har besökt Stora Systern på Cypern och mamman, moi, har varit en tur till Lubeck.
Sen glömmer vi INTE bort att 2013 varit ett år i kärlekens tecken.
I april gick jag en vanlig tur till ICA och efter det har ingenting varit sig likt för jag mötte Hjärtat. Han bara stod där, en ungdomskärlek ……. mitt frusna hjärta tinade och fortfarande slår det banne mig extraslag när jag ser honom! När man minst anar det heter det ju!
I juni var det bröllop mellan Spader Madame och Esset! En finfin dag som jag och många med mig kommer att bära med oss, alltid! Tack för att jag fick vara med.
Ett bröllop kommer sällan ensamt?????? Största Systern gifte sig med kärleken i hennes liv, 7 september sa de unga tu JA till varandra och jag blev Svärmor på riktigt! En helt underbar, sagolik dag att tänka på om och om igen! Vilken dag!
I lördags kom Stora Systern hem efter ett halvår på Cypern och ska nu stanna i Sverige. I alla fall ett slag!
Nu, precis nu, när jag skriver de här raderna så tänker jag ju på allt vi gjort, varit med om och upplevt och känner hur trött jag är. Trött men glad för det har blivit så bra ändå!
Så.
Med det önskar jag mig själv och er alla fina bloggvänner ett riktigt Gott Nytt År!
Vi ses och hörs 2014!

Året började med snö. MASSOR med snö!

Bröllopsdagen 8 juni! Spader och Esset fick varandra!

Store Bror har fiskat in masse! Här en ål!

Möhippa för Största Systern! 

Midsommarfirande som sig bör! Den här gången med Hjärtat!

Det har spelats handboll! Mycket!

En tur till Lubeck för mamman och Hjärtat!

Vi har badat i Medelhavet! 

Åkt motorcykel!

Mitt Hjärta och jag! Plötsligt händer det!

Största Systern och Pojkvännen blev man och fru! Jag blev Svärmor. På riktigt!

Ett år då jag och vi har sett hjärtan överallt! Här på en brygga!

Jag och tre av kidsen på Cypern!