Store Bror spelar handboll i Göteborg. Ungdoms-sm. Lilla Systers tjejträff förflöt utan konkelimong och radhuset står kvar. Bra så.
Ändå.
Känner sig den här donnan lite sorgsen. Vet inte varför. Allt är bra, det lunkar på och inga större katastrofer har inträffat på väldigt länge. Det är bara tungt inombords och jag vet inte varför. Tunga armar igen. Suck och jaha.
Lindrar det hela med kaffe, lussebullar och handboll på tv. Ja. I den här familjen är det mycket handboll. Till och katten har vant sig och höjer på sin höjd lite på ögonbrynen när vi tjoar till. Har varit ute och promenerat idag, snabbt och långt, otroligt skönt. Storhandlat på ICA. En vanlig, lugn söndag.
Ibland vet man inte varför det känns tungt! Bara man inte låter det tunga få fäste, så man dras ner igen! Stor kram!
SvaraRaderaVisst är det konstigt det där, när man känner sig så låg fastän det mesta rullar på? Man fattar liksom inte varför, man borde ju vara GLAAAD. Men jag tror lite det är luften som går ur en, vi är på helspänn och jobbar och jagar hela tiden. Sen, lite vila - och vi rasar ihop lite. Så tror jag. Men det är inte kul. Man vill ju kunna passa på att vara just glad och kunna njuta när läge ges. Kram <3
SvaraRaderaEzter: Bara en tillfällig svacka hoppas jag på! Kram!
SvaraRaderaI will…: Det stämmer nog. Är bra på att fajtas, stångas och stå i. I lugn läge känner jag inte igen mig och blir orolig! Knasigt men så är det! Kram!
Samma lika här. Jävla tungarmar. KRAM.
SvaraRadera