Började tidigt idag och kunde kasta mig ut från jobbet spik 16.00. Solen sken och det var ljust! Blev nästan yr i mössan ju av allt det ljusa. Jag är ingen vårmänniska….. nämligen. Blir låg och och deppig när alla andra lägger in en högre växel och pratar sig blå om hur himla härligt det är. Jag kan inte hjälpa det, jag är född sådan och vill helst vara inomhus med neddragna persienner, inte se allt damm, hur blek jag är och så vidare. Någon slags förväntansångest tror jag. Eget terapitips!
Jaja. Det håller i sig en vecka eller två, sen tycker jag också att det är härligt.
Hjärtat ser helt oförstående ut och laddar motorcykelbatteriet, förbereder hojen för första turen och planerar en vårresa, tycker att vi ska fika utomhus och njuta av att solen äntligen värmer………..
Jaha ja. Man är olika. Helt enkelt. Jag är snart ifatt!
Men! Äntligen en själsfrände! Jag tycker också gräsligt illa om de första solstrålarna. Allt är fult och allt syns och jag blir bara deppig, vill också bara krypa ner och typ gömma mig. Och man törs ju knappt säga de för alla blir helt hysteriska över den där solen...
SvaraRaderaJAg tycker det är underbart när ljuset kommer! Idag kändes det så härligt när jag kom ut från jobbet, satte mig i bilen. Väl hemma kände jag de isande vindarna, det dämpade glädjen lite!
SvaraRadera