Ledig, ledig, ledig…….

Torsdag och ledig. Jag blev ofrivilligt ledig redan igår förmiddag då migränen slog till, det var bara att pallra mig hem från jobbet och krypa ner i sängen. Skrutt!

Idag är huvudet med igen, om än lite ömt, det står det weekendresa på agendan och alldeles om en liten strax avgår röda finbilen med fyra passagerare. Jag är en av dom! Hurra!

Stolt krigare

Med tanke på att det är den varmaste hösten på 63? år så gör sig väl stolarna på altanen ett tag till. Är ledig i morgon så då kanske det blir av. Ingår i planen.
Igår utövades lite yoga. Länge sedan sist men ack så skönt! Kändes nästan som att jag saknat det och vips, går huvudet igång. "Skulle kanske ha ett pass i veck…….."
Stopp och belägg! säger jag då till mig själv. Det räcker nu!
Mitt i en position, "stolt krigare" kom jag att tänka på andra krigare som kan vara stolta. (mmm, jag vet. Man ska inte tänka under yoga men nu snurrar det i skallen ett tag…..).
I alla fall.
De andra krigarna är Store Bror och Lilla Systern. De har haft det lite kämpigt ett tag och "krigar på". De ger sig inte. Tar sig an det svåra och tänker vinna bataljerna. Landet Depression ska få på moppo och värk i höfter och kropp hanteras väldigt bra och försöker övervinnas. Mycket jobb är det. Sjukhusbesök hit och dit, väntan, ny vårdkontakter, väntan, pepp och jobb.
Därför hade vi tisdagsmys igår.
Man måste piffa till vardagen helt enkelt. Sätta guldkant på tillvaron så när allt var fixat, klart och färdigt frossade vi i julmust, pepparkakor och skumtomtar. Allt i skenet av stearinljus in masse och så blev det en lugn stund.

Altanfix. Behövligt.

Funderar på om det är dags att ställa in badenbaden-stolarna? Det står två limegröna sådana på min altan. För två månader sedan kändes de inbjudande att slå sig ner i dem med en kaffekopp och njuta av solen, just idag känns de inte så inbjudande. Mest i vägen faktiskt.
Jag har preparerat dem med markistvätt. Något medel som ska ta bort alger, mögel och smuts. Det fanns två varianter efter prepareringen. Antingen spolade man av dem direkt, gnuggade och höll på. Eller så låter man föremålet, en markis, ett kapell, ett hammocktak ELLER två limegröna badenbaden-stolar stå ute och utsättas för regn och vind och på så sätt bli rena och fina. Det kan ta liiiite längre tid då, att nå önskat resultat.
Man kan säga att jag valde alternativ två.
Inte helt aktivt val utan det blev mest så.
Man kan också säga, helt klart, att jag behöver en vaktmästare.
Yttepyttetomten hinns helt enkelt inte med längre.
Visst.
Kidsen.
Men de är strängt upptagna med att prova det nya dammsugarmunstycket. Funkar utmärkt för den delen.
Om de tyckte det var roligt att få ett sådant i present??????
Ja. De skrattade faktiskt. Om mumlade något om en knasig mamma. Jag vet inte vad menar med det???!!!!

Måndag it is

Kanske var det lite trixigt att masa sig upp precis idag när Hjärtat kan ligga kvar i sängen eftersom han har semester. Det har inte jag förrän på torsdag och dit är det just nu väääääldigt långt. Tycker jag.
Men med ett fullspäckat schema dröjer det väl inte särskilt länge innan det är precis torsdag. Jag längtar.
Annars då?
Jo. Måndag. Är ju som det är men alldeles om en strax ska jag susa till jobbet i en nytvättad bil. Bara en sån sak kan ju liva upp vilken sketen oktobermåndag som helst.

Sköna söndag

Dagen idag har varit en skön dag. So far. Sovmorgon, vaknade utan migränkänning, långfrukost och så en tur till Katrineholm med Hjärtat. Bara för att. Jag ville fota lite och Hjärtat gillar att åka bil. Bra kombo precis idag.

På vägen fick jag dessutom goda nyheter rörande sonen. Laget fick storstryk igår, Ystad piskade de unga grabbarna och visade var skåpet ska stå i Allsvenskan men sonen gjorde en bra match. Fick goda omdömen och gjorde sina första mål på den här nivån. Bra så. Mammahjärtat svämmar över. Han kämpar på, Store Broren!

I Katrineholm åkte vi till Stora Djulö Herrgård, fikade och promenerade runt i omgivningarna. Fantastiskt vackert fast det regnade mest hela tiden. Jag gillar ju hösten oavsett väder och tycker att allt är så fint, lugnt, kravlöst och tja. Jag bara är.

På hemvägen stannade vi vid Elgiganten och jag handlade nytt munstycke till dammsugaren. Det gamla har tagit slut och kidsen klagar över att det är svårt att dammsuga när det bara krånglar, ramlar isär och trasslar sig. Så kan vi ju inte ha det så man kan väl säga att dammsugarmunstycket är en present till kidsen????

Sen tvättade vi min bil, både invändigt och utvändigt och den lilla pärlan blev som ny. Ja. Bilen går bra!

Bakad potatis stod på menyn efter det och nu orkar jag inget mer. Mer än att hänga i soffan. Because I´m worth it!

Stora Djulö Herrgård i Katrineholm. Fint här!

Lusthuset med utsikt över Djulösjön.

En öde badplats känns verkligen öde! Men rutschkanan lyste upp tillvaron.

I vassen. En "cigarr" aka kaveldun. Om man tar in sådana och de torkar,
kan det hända att det säger "poff" och så har man kaveldun i hela rummet…...

När man minst anar det

Igår behövde jag kontakta vårdcentralen för sonens räkning. Jag hade laddat ordentligt med tanke på senaste vårdkontakten som blev ett mindre slag, men döm om min förvåning när jag stötte på en utomordentligt trevlig, förstående och insatt sjuksköterska.
Blev alldeles paff ju!
Att jag inte behövde bli upprörd, arg, ledsen eller frustrerad utan fick bra kontakt direkt och sonen fick en tid på måndag.
A men!
Jag var tvungen att fråga henne om detta, hur det kom sig att det gick så lätt och hon lät lite förvånad:
"vi har många patienter som inte klarar att ringa själva, vi är vana att hantera detta".
Se där ja!
Det finns hopp. Banne mig! Tant blev glad igen.
Det kan jag behöva. Det är tungt nu. Landet Depression har knackat på dörren, tillvaron gungar och vi tar en dag i taget. Vi har varit här förr. Det gör det inte mindre tungt eller svårt just när det är men rätt som det är………

En stund på jorden

Igår körde jag ett cirkelpass på lunchen. Var egentligen trött och hade träningsvärk från i lördags men det gick bra. Kunde ta i som tusan och tja, det känns precis nu som att det var det jag gjorde…… På kvällen sjöng jag i kören. Det ger också energi. Fantastiskt vad 57 stämmor kan låta vackert när allt faller på plats!

Sen hem och svimma i soffan till ett avsnitt av Homeland, sova och så är det tisdag. 

Jobba. Utvecklingssamtal på Lilla Systerns skola på lunchen, peppa Store Bror via telefonen på lediga stunden och ett träningspass på Friskis som avslutning innan jag åker hem och svimmar i soffan.

Jag vet.

Just nu ett rasande tempo.

Just nu behöver jag det för att mota bort all krångel-ångest över saker och ting som tjorvar sig. Krånglande praktikplatser, väntan på magnet-röntgensvar och andra provsvar för Lilla Systern. Så där som livet är……….

Då lyssnar jag även på Laleh!

Den här sjunger vi i kören. En fantastisk låt!

Full fart mot fredag

Helgerna går lika fort som veckorna. Ju. Vips. Så är det måndag igen, ny vecka. Jobb, kör, träning, utvecklingssamtal, föreläsningsdag, träffa Stora Systern i Stockholm, middag med en väninna, skjutsa till praktik, hämta från träning, laga mat och vemihelafridensdagar har tid att handla? Egentligen.
En vecka kvar. Sen en vecka med två dagars ledigt. Vad är det med mig? Längtar efter ledigt HELA TIDEN……..

Önska runt i ring…….

Idag ska vi heja på Store Bror och laget. Hemmamatch. Nu håller vi alla tummar och tår att säsongens första poäng håvas in idag!!!!

Jag har gått en sväng i stan, i Stadsparken, runt ån. Älskar den rundan, särskilt på morgonen när det inte är så mycket folk i farten. Nu är jag hemma igen och ska ta tag i tvätten från igår. Det ska sorteras, vikas och tja, läggas på rätt ställe är väl meningen. Vilken dag som helst.

Jag är trött. Denna ständiga trötthet hanterar jag ganska bra för det mesta tycker jag men ibland. Är  jag mer än lovligt trött på att vara trött. Just nu är det så. Jag önskar just nu bara en sak: Att vakna och känna mig pigg och utsövd, inte vara lika trött som när jag la mig. Eller somnade i soffan. 

Man kan ju alltid önska sig!

Skönlördag

Alla somnade i soffan igår kväll. Alltså var vi trötta hela högen. Tror att jag såg slutet på Idol men är inte helt säker. Den bakade potatisen med skagenröra till smakade väldigt gott. Det blev väl någon slags paltkoma på det………...
Idag skiner solen. Det finns tusen saker att hugga tag i här i radhuset men vet inte riktigt var jag ska börja. Förutom att dricka kaffe såklart men det är ju en sån där självklar sak.
Tvättstugan är bokad till klockan 14, Store Bror har aviserat att han behöver en ny mössa, det är prova-på-träning på Friskis och Svettis.
Ganska skönt faktiskt att inte ha tusen saker inbokade, det hålls vi med på vardagarna. Nä. Jag hasar väl runt här så får vi se vad det blir helt enkelt. En skönlördag!

Fredag! Fortare än kvickt!

Veckorna går så fort! Dagarna rusar förbi och därför tog jag ledigt igår. Lilla Systern behövde en hårmodell till sin frisörlektion, kylskåpet behövde fyllas på, Store Broren behövde allmänt pepp och stöttning i livet och jag. Jag behövde få rådda i allt det där och ha flera timmar på mig.
Avslutade kvällen med en middag på restaurang med Bästa Resursläraren. Jag blir alltid så peppad och energifylld av henne och så åt vi gott också. Tre och en halv timme på restaurang kan låta mycket men swooooosch! så var det dags att hämta Store Bror från träning och så fick de hälsa på varandra igen. Long time, no see!
Idag är det fredag. Har säkert inte undgått någon.
Även denna dag rusade förbi på jobbet, vips, bums, bas var det kväll och i detta nu sitter kidsen och jag i köket och väntar på att bakpotatis ska bli bakad klar i ugnen, Lilla Systerns chokladmuffins ska bli färdiggräddade och sen väntar soffhäng och Idol.
Fredagsmys!
Helt enkelt!

Skoskav. Typ.

Den där attacken efter Djävulsdansen håller i sig. Är retlig, ledsen, trött och förvirrad. Jamendetlåterjutoppen. Eller inte. Det blev heller inte bättre av att vi fick i oss något olämpligt igår och har tillbringat natten på toaletten. Magpaj al grande. 

Hjärtat likaså.

Det är då man rannsakar allt man ätit av samma sort men kommer inte på vad som kan ha varit tokigt och tackar högre makter för två badrum. Ja. Fast jag längtade hem………. Det är alltid skönare att vara hemma hos sig själv när man inte mår så bra.

Nu är jag hemma. I radhuset. Har landat i soffan, något matt efter nattens prövningar och efter att ha hängt upp tvätt hemma hos Hjärtat. 

A men!

Det är väl tur man ändå känner varandra väl när dylika sjukdomar slår till. Det blev en hel del tvätt om jag säger så och jag hade dött på fläcken om vi nyss träffat varandra.

Sen.

När vi fått i oss lite rostad bröd och en halv kopp te missförstod vi varandra vad resten av dagen skulle innehålla och jag med mitt ojämna jämna humör, för tillfället ständigt retlig, ledsen, trött och förvirrad, ställde till med en, host,harkel….. scen och åkte hem till mig.

Swoooooosch. 

Kanske står han där än, förvirrad i hallen och undrar vad som hände.

Fast det tror jag inte. Jo. Att han undrar vad som hände är jag övertygad om, me too, men står kvar. Not.

Det är nog jag som "lider" mest.

Av ett hiskeligt humör, av skav i hjärtat och en känslomässig berg-o-dalbana.

Suck.

The middle age.

Djävulsdancer hit och hit. (jag dansar hellre salsa…..)

NOT a piece of cake. Om någon frågar mig.

Vem är du? Vem är jag?

Mitt i fina hösten fick jag någon slags vilse-i-pannkakan-attack och undrade vem i hela fridens dagar jag är när jag inte behöver kämpa som en gnu för Store Bror och hans skolgång. Praktiken flyter på. Handbollen funkar finfint. Resten likaså. Garden är sänkt. Tillfälligtvis.
Sen kom jag på att den där känslan kom efter att jag sett lite av Djävulsdansen. Om medberoende.
Se där ja!
Vem är jag när jag inte behöver snoka, leta, vara på spänn, ljugas för, ljuga själv, hålla fasad och le fast hela innanmätet är i totalt kaos. Nu är det ju förvisso ett tag sedan men det där går i vågor. Rätt som det är har något lockat fram en känsla och det knyter sig.
Så.
Ja, vem är jag?
Kan ju för en oinvigd låta helt knasigt. Det vet man väl när man är pass över 50?????
Idag.
Mitt i ett pass på Friskis och Svettis kom jag att tänka på det här och jädrar i min lilla låda vad jag kunde ta i.
Jag tror att jag är jag igen.
Typ.
Att det tog lite tid bara.
Som en loop ungefär.
Det där korthuset som rasade, det var ju just precis det. Ett korthus.
Nu är radhuset ett helt vanligt hus igen.
Tonåringar som dräller. Katt som hårar i soffan. Mamma som är som mammor är. Inget smyg och göm. Inget gråta i kudden, leta i garderober. Det som är det är precis som det är. Sant och riktigt.
Alldeles på riktigt.
Det här kan jag tro på!

Lite feng shui. Eller "fläng släng"……..

Stora Systern har varit hemma över helgen. I morse började vi rensa gamla kläder i hennes garderob och utan att få någon hejd på det har nu min garderob och klädkammaren också rensats. Och två byråer. Brutalrensats. I gästrummet står nu fem papperskassar med kläder för att skänkas bort, tre svarta sopsäckar för att slängas och man undrar ju. Varför i hela fridens dagar hade vi sparat på allt det där?
Skönt är det i alla fall!
Nu kaffe och bulle. Det blev visst några kanelbullar över från igår. Hurra!

Lazy lördag

Har hasat upp och konstaterar att radhuset behöver röjas. Vilken skräll! 

Jag är jättetrött efter en vecka med mycket på jobbet, hemma och lite mittemellan så vi får väl se hur mycket gjort det blir idag. Klockan fyra ska jag i alla fall vara i Sporthallen och heja på Store Bror och laget igen. (Undrar hur många timmar jag tillbringat i sporthallar, gympahallar, fotbollsplaner….. med tanke på att Största systern började i handbollsskola när hon var sex år vilket är 21 år sedan). 

Har precis avslutat ett långt samtal med en väninna, vi har inte talats vid på länge så det var mycket att berätta ikapp för oss båda Både roligt och mindre roliga saker och så bestämde vi datum för att gå ut och äta middag efter jobbet. Roligheter att se fram emot. Det gillar jag!

Efterdyningar och hej fredag!

Följetongen ”jag-blir-galen-på-allt-som-krånglar-runt-store-bror” fick ett nytt kapitel igår. Mitt lilla psykbryt i telefon häromdagen när jag försökte rådda i vården för sonens räkning slutade med att jag
blev uppringd av överläkaren på BUP som bad om ursäkt för att sonens vårdkontakt blivit avslutad utan vetskap av oss och utan överlämning till annan inrättning p g a 18-årsgränsen.
Sköterskorna i telefonen gjorde bara sitt jobb: lämnade inte ut en stavelse eller tog emot några frågor.
Förvisso.
Att de var näpsiga, otrevliga och inte det minsta tillmötesgående får jag väl låta passera. Att de så envist hävdade att det inte gick att göra något åt den avslutade vårdkontakten. Att den inte skulle kunna återöppnas av BUP då vårdtagaren fyllt 18, oavsett om den skett utan vår vetskap, slut och punkt, får jag väl också glömma. De hade ju skrivit en lapp till läkaren efter mina samtal. Men det visste ju inte jag som redan formulerat ett brev till verksamhetschefen. För.jag.var.inte.nöjd.
Status i frågan precis nu är alltså: Vårdkontakten återöppnad så att sonen nu har de recept han behöver, en remiss är skriven till vår vårdcentral för övertagande av medicinskt ansvar och vårdkontakten med BUP avslutas därmed precis som den ska.
Ursäkten godtagen. De erkände att de gjort fel och rättade till det.
Så jag är nöjd, sonen nöjd och vi återgår till vardagens lunk. Lite mer luttrade. Igen.
Fredag på det.
Hurra!

Ett litet breakdown men jag kommer igen. Igen.

Ibland krånglar det till sig och just nu kärvar det lite. Lilla Systern har vi trasslat in hos en sjukgymnast, där var vi en och en halv timme i förrgår. Höftvärken fortsätter utredas. Mycket hummande, kliande i  huvudet och inget klart besked. Förutom att det är något med höfterna. Yes. We know.
Men.
Något är på G i alla fall och det känns bra. Höftpusslet växer och magnetröntgen väntar om hörnet.
Sen.
Behövde sonen hjälp med kontakt med sjukvården och tidigare kontakter inom den firman.
Kan säga att det inte gick så bra utan gårdagen innehöll ett litet psykbryt för mamman, besviken son och orolig son och jag blir så trött att så mycket ska trassla för honom.
Men.
Jag fick igång tv.n med nya boxen på kvällen. Hurra för det!
Och bilen går bra. Amen på det!

Ett i-landsproblem

I vårt bostadsområde byttes det kabel-tvleverantör igår. Från Tele2 till Comhem. Jag har beställt en box och tänkte att snipp snapp snut så var det inkopplat och klart.
Nu ska vi inte ha det så enkelt och geschwindt.
Snopet när det inte funkar med 25 metersantennsladden längre utan nya boxen ska sitta fast i vägguttaget med en helt annan sladd. Som är 1,5 meter lång. Och sen ha en annan mojängsladd från boxen till tv.n. Visserligen ingår den men är kort. För kort. A men!
Ommöblering eller köpa ny "helt annan sladd".
Inget av det orkade jag med igår. Tror inte att jag orkar med det idag heller. Lyckades med gamla antennsladden klämma fram ett par analoga kanaler på tv.n till slut. Det blev svart/vitt.
Spännande tyckte jag och påminde kidsen om att när jag var liten………
Swoooooosch!
Så satt jag själv i soffan.
Så då var det sant.
Det är Paradise Hotel som nu inte gick att ratta in de är ute efter vid tio-rycket på kvällarna.
Inte att umgås med den ömma modern.
Det är ju också en insikt.