I går slog jag något slags rekord: stämplade ut från jobbet 16.17. Tog svängen förbi sjukhusapoteket och hämtade ut medicin, sen till ICA och handlade tacco-grejer till kidsen. Hem. Höll på att få slag då Store Bror rakat av sig håret och skurit sig i skallen…… Bytte om. Drog ett djupt andetag och tog bussen 17.21 till stan och middag med styrelsen.
Det var mycket trevligt och kvällen avslutades med femkamp. Sen tog jag tio-bussen hem, stora vita snöflingor singlade ned och helt plötsligt kändes det lite lättare, lite skönare och kanske längtar jag lite till jul i alla fall???
Pratade med Hjärtat i telefon och längtade efter honom med.
Hela den här hösten har det känts som jag är på fel plats hela tiden. Är jag på jobbet har jag tankarna hemma hos Store Broren. Är jag hemma, tänker jag att jag kommer efter på jobbet. De här slitningarna - det tar. Jag längtar efter att vara ledig - ha tid att bara vara.
En vecka kvar! Nedräkning pågår.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaCoola ner nu damen! Nu får du ta hand om dig själv lite! Store Broren är en rejäl kille, han klarar sig! Krama honom lite extra från mig!
SvaraRaderaI know! Ta hand om mig själv är inte min bästa gren bara. Jag behöver öva mig! Ja. Han klarar sig. Hemma. Man kan inte bara sitta hemma…….Kram!
SvaraRaderaFörresten är verifieringen borta hos dig igen!
SvaraRaderaJa! Det försvann när jag ändrade layouten för kommentarer!
SvaraRaderaTror inte jag fått någon verifiering. Ingen som sagt något! Kanske bara om man har sån ruta till kommentarer?
SvaraRadera