När man får åka på tur och blir glad igen.

Igår var det fint väder och Hjärtat tog med mig på hojen en sväng. Säsongspremiär för mig. Jag var inte i det bästa skicket men man behöver ju lufta sig lite. Sagt och åkt.

Vi åkte förbi Harpsund och den vägen är en av de finaste jag vet. Så där vacker så tårarna bara rinner när man är så här trött. 

Vi stannade, klättrade över en fårtrappa så vi kom ända ned till vattnet och satt där en stund. I hojkläder, man är knappt böjbar........ 

Där och då började det kännas ok igen och batteriet, mitt, lät sig laddas lite. Sen föll jag i trans över de blåsippor och enda vitsippan som fanns, vi klättrade tillbaka och fortsatte färden.

Hjärtat hittar i Sörmland som i sin egen ficka och hittade till fiket Fridhem. Där åts goda köttbullemackor innan hemfärd och väl hemma igen la jag mig på soffan och somnade direkt. 

Kul tjej han har, Hjärtat. Om jag inte bråkar och slåss med myndigheter, gråter av trötthet för att någon är snäll eller vackert, så sover jag........

Men nu är jag vaken och glad. Jag har legat i sängen med öppet fönster och lyssnat på regnet, fått söndagsfrukost serverad och massage för spända axlar. en bra söndag,