Den här donnan är sjukskriven fem veckor för akut stressreaktion. Orsak: långvarig stress och press från alla håll och kanter och en oförmåga att hålla avstånd, sätta gränser och se symtom i tid.
Fel. Jag har känt det men inte sett eller känt att jag haft något val än att fortsätta framåt.
Nu valde kroppen själv genom att strejka, inte komma ur sängen och sätta på säkerhetsventilerna: gråten.
Nu är det på riktigt. Igen.
Väntade nästan på detta. Tråkigt, men det är dags du tar det väldigt lugnt! Det är en bra tid, om du ska se det positivt. Så fort solen visar sig kan du sitta ute med näsan mot solen och tanka D-vitamin. Du måste ju vara i form när bebisen kommer! Stor kryakram!
SvaraRaderaJag vet precis. Hur ska man kunna låta bli att fortsätta framåt? Går ju inte, när det gäller ens barn. Jag hoppas du kan återhämta dig lite nu, med mycket vila och kanske också mycket gråt. Det måste ju ut. Varm kram <3
SvaraRaderaLång varm kram Bästa Cina.
SvaraRaderaMarkattan
Ta hand om dig. Kram
SvaraRaderaEzter: Jag har också "väntat" ändå är överraskningen stor när det händer. Kroppen och knoppen samarbetar inte alltid.......
SvaraRaderaI will not....: Precis. Ut måste det! Kram!
Markattan: Tack fina Markattan!
Cicki: Jag jobbar på det! Kram!
Kram!
SvaraRaderaHör av dig om du känner för lite miljöombyte och vill komma till Stockholm. Vi kan gå på något museum, äta något gott och bara ägna oss åt verklighetsflykt.
STOR Styrkekram <3
SvaraRaderaKram på dig Cina. Nu är det du som lyder kroppen bums!! Jag vet att det är så svårt - men jag vet också att du jobbar på det. Lycka till och krya på dig! Kram Laila
SvaraRaderaAj då, vet hur det är. Kram på dig!
SvaraRaderaKatarina: TACK för omtanken! När jag är lite starkare och gladare hör jag av mig! Kram!
SvaraRaderaAnette: TACK!!!!!!
Laila: Ja, du vet ju hur jag är! Jag jobbar verkligen på det, vet PRECIS vad som ska till, ändå är det så vansinnigt svårt!
Mrs E: Mmmmm. Man vill inte vet hur det är men vi är många som vet. Tack för din kram!