Vid samtal nr 113......

...... angående ett intyg som F-kassan behöver, blev det napp igår!

Så här funkar det: Man försöker, kämpar, strider, letar, undersöker, försöker lite till, vänder ut och in på sig och ännu lite till för att hitta rätt i denna evinnerliga byråkrati som byggs upp kring den som behöver extra hjälp från flera håll.
Sen.
När det känns som man går på höftkulorna av trötthet och äntligen, äntligen får tag i rätt person blir man så lättad så när det är bokat och klart orkar man inte ägna mer energi åt det.
Fast egentligen borde man dokumentera rubbet och stubbet och ligga på politiker, andra bestämmare och dylika folk men man orkar inte. Man sopar ihop sig och förbereder sig för nästa strid, för att den kommer är man tämligen övertygad om. Man vet bara inte när!

Idag står det LEDIG på agendan. Jag tänker inte göra ett endaste dugg utan tänker ägna dagen åt att landa, pyssla om sjuka Store Bror, ställa in hans bokade möte på kyrkogården angående arbetsprövning, beundra Lilla Systerns inköp från Stockholmsresan, kanske grädda en våffla till kaffet och bjuda väninna på middag.