När en haverikommission utses och man letar efter den svarta lådan

4 maj. Enligt ursprungsplanen skulle jag börjat jobba idag. En ny plan är sjukskrivning på heltid en månad till. Jag tar en dag i taget och skyndar långsamt. Att det är ok och förståeligt att min hjärna kokat över och behöver tid att sansa sig.
Försäkringskassan har hört av sig och det ska planeras in rehabsamtal, en haverikommission ska utses. Man ska försöka hitta den "svarta lådan", orsaken till att jag kraschat igen. Jag vet att det fungerar så. Det är bra att det fungerar så men just nu blir jag bara stressad av aktiviteter som bokas in. Sjukgymnastik, samtal, rehabplanering………
En överhettad hjärna och kropp orkar inte ta in intryck. Det går inte att sortera utan allt går rätt in och tumlar runt i en tröttgeggamoja i en hjärna som inte förmår att säga stopp för tankar men som säger stopp till kroppen och så ligger man bara där som en strandad säl och känner en hel massa saker men när man ska förklara i ord så låter det helt idiotiskt och inte alls som man känner utan bara förnuftig och klokt fast inombords blir det kaos för det KÄNNS på ett helt annat sätt.
Idag har jag vaknat och legat och tänkt på att jag ska fixa kaffe och koka ett ägg till frukost. I en timme innan det blir av, innan jag samlat så mycket kraft att jag faktiskt reser mig och gör det.