Hip hurra för en syster idag!

Dagens mission är att inhandla ett nytt parasoll till altanen och fika hos lillasyster som fyller 50 (idag är riktiga födelsedagen). Över alltihop lyser solen. Gillar´t!

Min vanliga runda

Varje dag går jag en runda på yttepyttetomten. Det går tämligen fort för den är verkligen liten men jag säger "hej" till blommorna, nyper lite här, nyper lite där, vattnar där det behövs. Ibland orkar jag inget mer sen. En märklig känsla för någon som är van att ha tusen järn i elden och en miljon planer och idéer huller om buller.
Idag är en sådan dag. Huvudvärken ligger som en grå, blöt filt runt skallen och jag vet inte riktigt vad som är orsaken till det. Läkarbesöket på Hab med sonen igår, för intyg för körkortstillstånd? Jag far alltid lite illa av alla frågor han behöver svara på, som ingen annan behöver berätta, men han ska vändas ut och in på så fort det är något. Kanske är det det? Jag vet inte. Sånt "borde" man ju klara, måste klara men det drar igång tusen tankar i mitt huvud och jag andas och andas………..
Det utlovade regnet har hållit sig borta och solen har brutit igenom ett par gånger, fåglarna kvittrar, grannen slipar på sina utemöbler och någon klipper gräset. En helt vanlig tisdag i juni.

På yttepyttetomten finns en hörna med en stubbe, några halva stammar och framför har jag täckt med grus och stenar. Just den där lilla, lilla delen gillar jag.

Nävorna blommar.

Pelargoner i lerkrukor. Då kan man drömma om Grekland till exempel.

Ännu mer nävor…….

Jaja. Avskavt nagellack går att leva med. Men jag kan inte leva utan att gå barfota i gräset, känna gräset killa mot tårna och vips, hade en klöver kilat sig in. 

Mitt i sommaren

En midsommarhelg är över. Regn, sol, fika, god mat och hurra för min lillasyster som firade sin 50-årsdag på midsommarafton. Min fina lillasyster!
På midsommardagen tog Hjärtat mig i handen och så åkte vi en tur i sommaren. Vansinnigt vackert är det! Igår tillbringade jag tid i hammocken mest hela dagen för att avsluta med en kvällspromenad vid en strand i Mälaren. Lugn och fin helg, precis vad jag behöver och orkar med.
Nu håller vi tummarna för en bra vecka, det är ju "bebis-vecka"…….. Blivande mormor längtar!

Tröttmössan är på

Något förvånad har jag konstaterat en förlamande trötthet ett par dagar. Idag kom jag på varför. Det ska firas tre födelsedagar den här veckan. Två av dem passande nog på midsommarafton. Annars skulle veckan knappt räcka till för allt som ska firas.
Jag är inte inblandad i något mer än att gå dit och sjunga och överlämna present.
Förvisso har jag tänkt ut en present men någon annan har inhandlat den.
Ändå är jag helt slut av bara tanken. Det är svårt ibland att vara i det här "trött-landet", som att jag ser verkliga verkligheten på avstånd men jag är i min egen bubbla. Det kommer bättre dagar, jag vet det. Det finns guldstunder. Så klart! Som att äta en god sallad med en fin vän och kollega i sommarsolen.

Som det blåser…….

Sommaren rullar på. Ömson regn, ömson sol men ständigt denna blåst. Var stänger man av? Jag blir trött av all blåst.

Sorg och glädje

Idag ska jag på bröllop. Framför tv.n. Hemma hos Största Systern, vår sanna kungahusvän. Det inte hon kan om vårt kungahus är inte värt att veta…… I frysen ligger en flaska bubbel på lut och eftermiddagen kommer att bjuda på fint väder, balkongpyssel i Största Systern och Svärsonens lägenhet, lite god mat, kärlek och värme.
Mina tankar går ändå till föräldrarna till den 17-åriga flicka som hittats död. Jag hängde nyss upp lite tvätt efter Lilla Systern, just 17 år gammal och jag började gråta när jag tänkte på att den andra flickan inte kommer hem mer. Mitt mamma-hjärta gör ont idag.

Det här med hushållning

Jag har förstått att jag behöver hushålla med mina krafter. För mig betyder det att jag får välja mina aktiviteter och göranden och behöver planera in återhämtning. Det låter tråkigt. Ibland är det det. Tråkigt. Att avstå från även roliga saker bara för att jag gjort något annat innan och jag vet att energin tar slut.

Det är en balansgång också, man behöver ju utmana sig själv också. Se vad jag klarar.

Igår planterade jag sommarblommor på altanen på förmiddagen och var hos sjukgymnasten på eftermiddagen. Idag görs det ingenting, tunga armar och huvudvärk, förutom att sitta på altanen och njuta av finvädret och de fina blommorna. Är det sommaren som kommit nu?

Himmelskt kafferep

Kidsen jobbar. Den ena börjar 06.00, den andra 06.45. Oceaner av ensamtid för mamman alltså. Tänker inte sticka under stol med att jag tycker det är skönt, saker och ting skramlar på plats och jag njuter så länge det varar!
Idag besök hos sjukgymnasten igen och därefter ett yoga-pass.
Vi hurrar också för Morfar´n som har kaffekalas i himlen idag! Bestämt serveras det kaffe med dopp i en syrenberså och katten Bejjan är med. Hip Hurra!

Hej ljuvliga sommar!

Igår önskade jag mig sol och värme. Idag fick jag det..... Att somna i solstolen var ingen bra idé! Men skönt ändå. Hej sommar!

När man känner hopp!

Dagen idag har jag tillbringat ett par timmar med fina kollegor, i fin miljö, god mat och lite äventyr. En vandring i ett kärr.
Spännande besök i en annan värld, den här jobbvärlden. Eller. Det är ju inte en annan värld men just nu lite på håll. Jag behöver träna lite. Inte tappa taget helt. Jag vill ha det så. Att ändå höra till fast lite på avstånd just nu. Det kommer att bli bra det här. Det tror jag på!

Sjung om studentens lyckliga dagar

Igår firades studenter i den här stan. Hjärtats dotter, svärsonens syster och så kidsens alla kompisar. Det regnade lite på några av dem, sen höll resten på att blåsa bort framåt kvällningen men dagen blev lyckad, trevlig och ljus. Idag är en vilodag och jag önskar bara en sak: att det ska sluta blåsa!

"Runt varje moln finns en guldkant"

Letar guldkorn i tillvaron. De finns överallt. Det stundande barnbarnet, kidsens sommarjobb, egen altan att sitta och fika på, en skön soffa, Hjärtats fina leende som får mig att smälta, vänner som hör av sig och så studenternas lyckliga dagar. Tre fina ungdomar ska firas i helgen. De här guldkornen bär mig!

Ska jag bara ligga här?

Ligger i soffan. Här tänker jag ligga. Jag har ätit frukost, duschat, bäddat sängen, fixat håret och matat katten. Det får räcka. Jag fick ont i huvudet av det. Jäkla huvud!
Ny tes från dr: nerver i kläm i rygg eller nacke i en utschasad själ
Min tes: Nerver i kläm i hela kroppen. Släpp nerverna lös! Please!
Bästa mamman kommer förbi. Dörren är öppen så det är bara att kliva in.
"Ska du bara ligga här"???
"Ja, jag tänkte det".
"Det gör du rätt i. Ska jag koka kaffe"?
"Ja tack"!
Så går en dag.
Av detta kan man då dra slutsatsen att jag inte börjar jobba idag. Sjukskriven åtta veckor till. Haverikommissionen kom överens igår och en ny plan är utarbetad. Ett steg i taget.

En sån där dag

Man åker till stan och parkerar. Man noterar att det blåser stormbyar i samma millisekund som man öppnar bildörren och vinden tar tag i nämnda dörr och smashar den med full kraft i bakdörren på bilen som står bredvid. I den smaschade bilen sitter en ung man som förvånat stirrar på häpen medelålders förtvivlad kvinna = moi.
Väl ute ur bilen konstaterade jag att min pansardörr gjort en förskräcklig buckla och skrap av gråfärg i finbilens dörr. Suck. (alltså, vad är nya bilar gjorda av??? Aluminumfolie…..)????
Den unge mannen kom ur sin bil och berättade att det var en sprillans ny bil, att han hämtat den på bilfirman för en timme sedan och tja, jag såg ju. En ny BMW. Lyxmodell. Inte så mycket som ett dammkorn förutom en bucklig bakdörr.
Vad ska man säga?????
Jag bad om ursäkt tusen millioner gånger, vi bytte uppgifter och så berättade han att han enbart var i stan för att begrava sin farfar (på förmiddagen) och hämta nybilen (eftermiddagen) och så skulle han åka hem. Han fick lite annat att pyssla med. Jag åkte i alla fall hem och drog täcket över huvudet. (vilket jag borde gjort från början…).

Men se det regnar…….

Vet inte om det är regnet som gör att orken idag är lika med noll. Sovit dåligt, har huvudvärk och armarna är tunga. På onsdag ska jag börja jobba är det tänkt. Just idag känns det sådär. Som att jag inte orkar ta in det riktigt. Samtal, sjukgymnastik och bara vara känns fortfarande som det jag mäktar med. Men enligt "normen" för min diagnos ska det vara dags nu. Ibland går ju inte teori och verklighet hand i hand och vid det sista läkarbesöket lyckades dr.n ge mig dåligt samvete för det istället för tvärtom. Att kartan kanske helt enkelt inte är rätt ritad för att passa alla? Hur lång tid ska det ta? Hur lång tid får det ta att komma igen?
Jag vet inte. Vet bara att det tog ett tag att komma hit.