Min vanliga runda

Varje dag går jag en runda på yttepyttetomten. Det går tämligen fort för den är verkligen liten men jag säger "hej" till blommorna, nyper lite här, nyper lite där, vattnar där det behövs. Ibland orkar jag inget mer sen. En märklig känsla för någon som är van att ha tusen järn i elden och en miljon planer och idéer huller om buller.
Idag är en sådan dag. Huvudvärken ligger som en grå, blöt filt runt skallen och jag vet inte riktigt vad som är orsaken till det. Läkarbesöket på Hab med sonen igår, för intyg för körkortstillstånd? Jag far alltid lite illa av alla frågor han behöver svara på, som ingen annan behöver berätta, men han ska vändas ut och in på så fort det är något. Kanske är det det? Jag vet inte. Sånt "borde" man ju klara, måste klara men det drar igång tusen tankar i mitt huvud och jag andas och andas………..
Det utlovade regnet har hållit sig borta och solen har brutit igenom ett par gånger, fåglarna kvittrar, grannen slipar på sina utemöbler och någon klipper gräset. En helt vanlig tisdag i juni.

På yttepyttetomten finns en hörna med en stubbe, några halva stammar och framför har jag täckt med grus och stenar. Just den där lilla, lilla delen gillar jag.

Nävorna blommar.

Pelargoner i lerkrukor. Då kan man drömma om Grekland till exempel.

Ännu mer nävor…….

Jaja. Avskavt nagellack går att leva med. Men jag kan inte leva utan att gå barfota i gräset, känna gräset killa mot tårna och vips, hade en klöver kilat sig in.