Plötsligt händer det!

Vi har fått nya grannar. Tant M, 94 år, har sålt sitt lilla radhus och flyttat närmare dottern i Stockholm. Tant M tyckte inte om att "göra vid". Därför är radhuset i originalskick från det byggdes, 1982. Hon har heller inte varit någon trädgårdsmästare och man kan väl säga att det vuxit lite hipp som happ och lite hur som haver på tomten. För att inte säga som en snårdjungel…… Mitt i alltihop har det funnits amerikanska blåbär, himla goda körsbär, björnbär, vinbär, krusbär…som Tant M frikostigt bjudit på.

Det har varit väldigt. ….. buskigt men trivsamt på sitt lilla vis.

Den tiden är förbi.

När vi kom hem till radhuset idag på eftermiddagen visade det sig att vi nu befinner oss på ett kalhygge. Granntomten är jämnad med marken. Det är nog behövligt för att börja om och göra fint men lite synd på MIN syrenbuske, fläder och rosbuske……. Borta. Gone. Nedsågade och bortforslade. Oj då. Så kan det gå när motorsågen är på och man inte håller reda på vilken sida av staketet man är…...

Suck.

Kalhygge it is. Jag gillade mina buskar helt enkelt.

Fast de kom nog på sig, nya grannarna. Mot min husvägg står en tre-metersslana av obestämd sort kvar och vajar. Jo men det var ju snyggt. 

Å andra sidan är det jämt nu. För några år sedan sågade grannarna på andra sidan ned vår häck till rotsystemet och vi satt som på ett kalhygge ett år eller så…..

Alltså.

Kan man få ha sin yttepyttetomt i fred????