När ett möte går vägen

Mötet med försäkringskassan, chefen och doktorn igår gick bra! Jag tyckte att jag fick fram det jag ville säga utan att avslöja för mycket om mig, doktorn stöttade mig och hjälpte mig att stå upp mot försäkringskassan.

Jag ska börja med att jobba 25%, 10 t/v och vill jobba två dagar á fem timmar.

"Nja" sa försäkringskassan och hade synpunkter på det, chefen var däremot helt med på mitt resonemang. Doktorn förklarade snabbt hur utmattningssyndrom fungerar, bl a att man inte ska utsättas för fler stressmoment än nödvändigt, att hon trodde på min idé att jobba så för att få längre tid för återhämtning, ha tid för sjukgymnastiken, träningen, samtal och utredning som jag ska göra.

"Ok´rå" sa försäkringskassan och åberopade "medicinska skäl" till anpassningen och så blev det klubbat.

Sen åkte jag hem, satt i solen på verandan ett litet slag, hade Största Systern och barnbarnet på besök, monterade ned en garderob som ska kastas och så var den dagen slut.

Idag skiner solen. Igen. Denna september. Bäst!

Och så vips, blev det tisdag!

Det blev visst en bloggpaus när jag försökte hinna ikapp mig själv. Har jag gjort det då? Hunnit ikapp? Delvis. Jo. Ja. Kanske. Gör man det någonsin, helt och hållet?

Jag har i alla fall åkt motorcykel, suttit på en sten vid en sjö och tittat på vattnet och solglitter i timmar, fikat på diverse ställen, åkt mer motorcykel och hänförts över hur vansinnigt vackert det är i september när solen skiner och allt börjar skifta i alla möjliga färger. Möblerat om och tokrensat ett sovrum,  suttit tyst vid ett köksbord med Hjärtat och löst korsord med tända ljus. Legat invirad i tjocka täcken i hammocken i kylig höstkväll och sett stjärnorna tändas. 

Igår sparkade veckan igång med barnbarnsbesök och körövning. Brastart.

Idag väntar rehabsamtal med haverikommissionen inför jobbstart nästa vecka. Ja. Jag är nervös. Inte inför jobbet, men samtalet. Jag vet hur jag vill ha det, vad jag behöver. Stämmer inte alltid överens med vad andra tycker och säger att man behöver och ska göra. Jag kommer att få stå på mig och det är inte min bästa gren. So far. 

En lugn dag

Idag vräker regnet ned på min nyförankrade veranda. Hjärtat var här igår och fixade till det hela. Plättlätt. Tyckte han. Jag är himla glad och nöjd över att jag nu vet att den inte kommer välta bort från radhuset och ligga i bitar på gården en vacker dag. Bra tycker jag.
Jag har plockat undan mina sommarkläder och fixat lite med garderoben. Plockat i ordning. Vem i hela friden gör sån oordning hela tiden kan man ju undra…….
Jag ska snart börja jobba igen och förberedelser pågår. Bland annat vad jag ska ha på mig. Urtvättade pyjamasbyxor och store brors ratade hood-tröjor gör sig kanske inte så bra på jobbet. Annars tänker jag bara skrota runt idag. Göra ingenting. Njuta av rosor jag fick av Hjärtat igår. Koka lite kaffe. Gosa med kissen i soffan under en filt. Tända lite ljus. Hinna ifatt mig själv.

En onsdag i september

Middagen igår hos väninnan blev bra. God mat, tänd brasa, trevligt sällskap.
I arla morgonstund har jag skjutsat sonen till jobbet, de åker på mässa idag och om en stund ska jag ge mig iväg till sjukgymnasten. På cykel hade jag tänkt men regnet öser ned och då får man väl vara lite lat????

That's what friends are for...........

Igår blev jag blixtinkallad till sonens praktikplats på ett avstämningsmöte. Mötet skulle ha hållits idag men AF, nya handläggaren, ändrade om i sista momangen. Lite "aaaaaaahhhh" på det då det här är man-håller-sig-till-planeringen-familjen i kvadrat. Jag fick tjugo minuter på mig att ta mig dit då sonen kallade. Jag hann men tusan vad det är jobbigt att kasta sig iväg så där. Sonen har lärt sig bättre än sin mor att ändra om sig illa kvickt..........

Mötet gick över förväntan. Praktikhandledaren är nöjd, sonen nöjd. Men 31/10 är det slut och han står utan både aktivitet och ersättning. Liiiite svajigt kändes det en kort sekund men sen bestämde sig sonen för att så ska det inte bli, han behöver både något att göra och pengar och sa till AF-handläggaren att han behöver alternativ för han tänker inte sitta hemma igen. Bra gjort där! Ny planering ska till och nytt avstämningsmöte om två veckor.

(han har redan hittat en utbildning han vill gå till våren och nu undersöker vi det).

Idag har jag legat i migrän hela dagen. Det började redan igår kväll, på kören. Urtrist. Värken alltså, kören är alltid kul. Vid pass 11-rycket idag kom Hjärtat och tittade till sin trasa till flickvän, försökte bjuda på kaffe men det gick sådär. Sen sympatisov han bredvid mig i soffan ett par timmar innan han for till jobbet och jag stapplade upp och försökte ta tag i dagen.

Är bjuden på middag hos en väninna, tänkte tacka nej för jag är urlakad men hon är inte den som är den utan kommer och hämtar mig om en liten stund. 

"Du måste äta och se något annat är radhuset och du behöver inte ta på dig fejset, jag står ut ändå. Kör hem dig sen".

Ok´rå. Middag is coming upp. 

Dagens utmaning

Jag kom lite "off road" förra veckan och veckans mission är att komma på banan igen. Denna eviga cirkel. Av och på. Hit och dit. Tröttande.
Idag står ett återbesök hos veterinären på agendan, sjukgymnasten och så dagens höjdpunkt: Kören startar! En glad-aktivitet som heter duga. Vi är ett gäng tjejer från jobbet som sjunger och vi träffas först på ett fik för en bit mat. Den här terminen slår vi till med att byta fik och kören har bytt rep-lokal. Lite wild'n crazy alltså! Lagom utmaning för en inrutad person som jag!

När man tar saken i egna händer

Av veranda-rädderiet härförleden blev intet (en annan historia) men verktygen lämnades kvar.  Det kan man ju undra över men det händer mycket konstigt i radhuset. Verktygsägaren kommer säkert höra av sig vad det lider och jag kan ju dra nytta av dem under tiden.
Idag har jag således, i ett galet PMS-tillstånd, gått bananas påbörjat arbetet själv med den kvarlämnade tigersågen. Ett altangolv är nu itusågat så etapp II kommer att bli att lyfta hela verandan med en domkraft och kila in plattor som stöd under. (altangolvet var byggt runt verandan och måste alltså bort först). En annan dag. Jag måste hämta andan.
Aktiviteten inleddes i ett mer eller mindre "vansinnigt tillstånd" aka PMS och kanske skrämde jag upp kidsen och katten när jag först testade sågen inomhus. Ja, alltså bara startade den och kollade hur den fungerar och ska hållas. Man vill ju inte verka ovan och vilsen ute på tomten där grannarna kan se en. Hade aldrig sett någon liknande såg förut…. jag var mer åt syslöljdshållet i skolan.
Vad trodde jag?
Att jag osedd och ohörd skulle såga altanen i bitar utan att grannarna kom fram och undrade vad jag höll på med? Så blev inte fallet och jag är nu fullproppad med goda råd, pepp-talk och tummar upp. Vilken dag som helst ska jag förankra den himla verandan, måste bara vila först!

Efter en tuff vecka

Lördag förmiddag. Tant är svårstartad idag efter en tuff vecka. Vi har haft sjukdom i familjen, ett dödsfall i bekantskapskretsen och lite annat som vänder upp och ner på tillvaron. Det tar på krafterna. Idag känner jag att jag spretar åt alla håll och behöver samla ihop mig. Jag har hunnit mota ett migränanfall, ätit långfrukost framför Nyhetsmorgon, pratat med Stora Systern och hasar fortfarande runt i morgonrock. Tänker ta dagen som den kommer och har inget planerat. Sådana dagar behövs också!

Fuck cancer. Alltid.

En av mina väninnor har fått cancer och vi träffas så ofta vi kan och hon orkar. Idag har vi suttit i hennes kök och pratat om livet, döden och allt där i emellan. Vad ska hända? All denna väntan, väntan på besked om prover, behandlingar, har det hjälpt, hur ska det bli?
När jag skulle gå såg jag tårar i hennes ögon och hon viskade:
"Jag vill ju bara vara kvar här".
Det finns ingenting, absolut ingenting jag kan göra för att trösta henne i det mer än att bara stå där och hålla om henne. Hårt och länge. Jag vill också att hon ska vara kvar här!

Regnet det bara öser ner…...

….. och jag kurar i soffan med katten. Hon är olycklig. Fjärde dagen inomhus och tratt på. Kattsjuksköterskan, moi, lägger om såret, ger penicillin och smärtstillande med jämna intervaller, borstar och underhåller. Så fort någon närmar sig ytterdörren kommer hon i raketfart, slår i den himla tratten i allt och är allmänt vimmelkantig. Jag räknar dagarna tills allt blir som vanligt med henne igen, hon med…..

Sånt man blir glad över

När jag får ett mail från sonens praktikplats där de öser lovord över honom, att han jobbar himla bra, är plikttrogen och är en utomordentligt bra och god arbetskamrat. Ja. Då. Svämmar mammahjärtat över av stolthet och när jag lite längre ned i mailet läser att de därför bestämt att han ska få åka med på en trädgårds- och maskinmässa, de betalar kalaset och arbetsförmedlingen har sagt JA, ja då kommer tårarna och jag blir så glad och ropar högt: "YES"!
Sen kommer han hem och är lycklig över erbjudandet och de fina orden och självförtroendet lyser som hela solsystemet igen. Ja. Då är man glad helt enkelt!

När man reser sig och går

Min kurator har slutat. Den fina, kloka och varma kvinna som lotsat mig genom sommaren och som hjälpt mig att se andra vägar när jag gått in i återvändsgränder. Som gett mig hopp och hjälpt mig att ta på mig andra glasögon när jag ser på mig själv. Inte så dömande, inte så kritisk.

Hon "lämnade över mig" till en annan kurator och idag var det dags att ses. Vi klickade inte alls. Inte någonstans. Jag gick därifrån och kände mig värdelös, förvirrad och ledsen. Inte tillbaka till ruta ett men vilsen. Hon hade läst min journal och hade redan svar klara när jag klev in i rummet. Frågade varför jag inte gjort si eller så? Varför jag inte tänkte mer på mig själv och talade om att det ofta är jobbigt när barnen blir stora och står på egna ben………

"jo det vet jag väl men……"

"du måste lära dig att sluta älta saker och ting….."

"fast jag ältar inte så mycket, jag har fullt upp med att tänka ut strategier för precis här och nu och är ganska ensam i det så jag tyck………."

"du måste skaffa avlastning. KRÄVA att du får hjälp"!

Här kände jag att jag härsknade till lite grand och frågade syrligt om hon hade något lämpligt telefonnummer till "avlastningen" som jag kunde få?

Det gillade hon inte alls och tyckte att jag inte skulle vara sarkastisk, ironisk och minsann läsa lite självhjälpsböcker. Låna på biblioteket. Typ "sluta älta och grubbla" med JÄTTEBRA övningar, KBT på nätet (kognitiv beteendeterapi), äta ordentligt, motionera och sova. Sova är jätteviktigt.

Va? Nähä? Det har jag missat……….. eller inte….

Jag tackade för mig och avbröt samtalet efter drygt halva tiden. På väg ut gick jag förbi receptionen och bad dem stryka mig från hennes lista. De undrade så klart varför men det var jag inte människa att prata om precis då och så åkte jag till barnbarnet och snusade honom i nacken och tankade kärlek, lugn och viktighet. Största Systern bjöd på kaffe och klappade på sin mamma och så blev det en ganska bra dag ändå!

Kattakuten

Katten Martini har gjort sig illa. Store Bror upptäckte ett otäckt så i höger "armveck" igår och i morse fick vi en akuttid hos veterinären. Tre timmar och tvåtusen kronor senare är vi hemma igen. Såret är för gammalt för att sys, ska tydligen göras inom ett par timmar och det är lite oklart när hon skadades. De sövde henne, rakade bort päls och upptäckte flera småsår, alla spolades rent och ska nu självläka. Tratt på så hon inte ska slicka i såren, spolas rent och antibiotika två gånger om dagen.
Vips, så blev jag sjuksköterska…… Just ja. Tratten ska vara på en vecka och hon får inte gå ut. Kan säga att jag just nu har en deppig katt i radhuset! Men vi är glada att hon kommer att bli frisk igen!

Gott och blandat

Helgerna går fort. I fredags åkte Hjärtat och jag på en mc-tur till Nynäshamn i strålande sol. Vi fikade i hamnen, åkte lite längre ut i havsbandet, satt på en strand och tittade på havet. Gillar det, havet!
Igår var det slappardag och idag försöker jag rädda min veranda från att ramla bort från radhuset….. marken har sjunkit och fuskbygget håller på att ge vika. En räddningsstyrka är på väg och jag håller tummarna att det går att fixa till lite snabbt och lätt.
Nu är "snabbt och lätt" inte ett ledord just i det här radhuset men man kan väl få önska sig????

Det var värst vad alla renoverar…….

Mina nya grannar i radhuset helrenoverar. Det låter en hel del och hantverkarna kör igång strax efter sju. Ingen sovmorgon där inte! Varken för dem eller mig.

Därför åkte jag hem till Hjärtat igår, tänkte att jag kunde sova ut…..

Det var väl himla synd att hans grannar beställt takrenovering till precis idag! Strax efter sju brakade det loss och nu har det byggts ställningar och kastats takpannor ett bra tag…… Inte särskilt ljudlöst och ingen sovmorgon.

Å andra sidan hinner jag njuta så mycket längre av den här fina, fina höstdagen!

Idag vilodag. Förutom ett yogapass, träffa barnbarnet och äta middag med Bästa Resursläraren. Har tackat nej till ett styrelsemöte i kväll för jag känner att det bara kommer att suga energi och klappade mig lite på axeln till det. Jag kan säga nej! Borde göra det lite oftare när jag tänker efter men jag vill så fasligt mycket…….

Komma tillbaka till jobbet

Jag orkade vara med över lunchen. Sen var det stopp. Trist men jag behöver acceptera att det är så, fast det sitter långt inne……. Himla långt inne.
Det var väldigt roligt att träffa alla kollegor, nu hann jag ju inte hälsa på alla då vi var bortåt 80-90 st på plats men ändå. Man vinkar och nickar lite så där……. Några kom fram och var uppriktigt glada och gav mig en kram. Sånt värmer! Det är inte så himla lätt att trassla sig tillbaka när man varit borta länge, det är då ett som är säkert men nu är det "värsta gjort". Alla på en gång. Sen möter man grupperna en i taget när man jobbar, det är ju annorlunda.
Sen däckade jag på altanen, inlindad i en filt………….

När man får lite energi och sen gör av med den igen

Idag har jag lunchat med en kär kollega. Energiboostat. Sen var jag uppe på jobbet en sväng och träffade andra kollegor. Känner att jag längtar lite efter att börja jobba igen. Det är väl ett bra tecken?
Som inskolning ska jag vara med på en konferens med jobbet i morgon, heldag. På eftermiddagen lite "hopp och lek", på kvällen mingel med middag och dans.
Jag fegar och tar bilen så kan jag åka hem när huvudet inte orkar mer. Typ vid lunch.
EGENTLIGEN vill jag vara helt vanlig och orka hela programmet.
Jag blir helt trött av att bara försöka tänka ut hur jag ska göra, hur det kommer att bli och så vet jag att bara jag kommer dit så blir det bra.
OCH.
Jag kan åka hem när jag vill. Har inga krav, ingen närvaroplikt. Det borde ju inte kännas oroligt då men jag är inte stöpt i den här mallen. Heller.
En annan bra sak idag är att vi varit på Ortopedteknik med Lilla Systern och gjort avtryck för skoinlägg. Specialinlägg ska provas för att få bukt med höftsmärtorna. Det hoppas vi på!

Gott nytt år!

En härlig helg är över och idag är det återhämtning på schemat. I fredags åkte jag och Lilla Systern med fullpackad bil till Stockholm och hjälpte Stora Systern att flytta in i sin nya egna lägenhet. Det är stort! Ett andrahandskontrakt på ett år. Oceaner med tid! Tack fina Ezters vrå för hjälp att få det möjligt!

I lördags mötte jag upp en gammal klasskamrat på tunnelbanan och vi tog oss ut till Tollare Folkhögskola på Värmdö för en återföreningsträff. Det är trettio år sedan vi slutade Fritidsledarlinjen på nämnda skola och vilken dag vi fick! Fantastiskt roligt! Så mycket minnen, skratt och så mycket som händer på trettio år. Två av lärarna var med. En heldag som ligger som bomull kring hjärtat.

I söndags vaknade jag av födelsedagssång och frukostbricka i Stora Systerns lägenhet. Tant fyllde 53 och firades hela dagen. Avslutade dagen med middag hemma i radhuset och kidsen överlämnade en present till mamman: en prickig klänning från Stockholms Klänningsfabrik! Den har jag gått och tummat på i affären STANK Stockholm vid Fridhemsplan men inte kommit till skott att köpa. Det har tjejerna sett och köpt den i smyg. Fina kidsen! 

Bästa Mamman var här och fick hålla sitt barnbarnsbarn för första gången så, en helt perfekt födelsedag. 

Idag är jag alltså ett år äldre, lite rikare av all kärlek och värme jag mött hela helgen och över alltihop skiner solen! Jag har väl sagt att jag ÄLSKAR september?!

Herrgårdsbyggnaden på skolan. På övervåningen är Största Systern döpt.

Utsikt över Skurusundet från trappan.

Nybyggd uteservering vid matsalen syns i förgrunden till Herrgården.

En aning om sommar fast det är höst. 

En liten skulptur som stod i ett fönster vid rundvandringen på skolan. Blev kär i den!

Sol!

Idag skiner solen igen. Hurra! En promenad för att hämta hem Cina-bilen som varit på verkstad, klipptid hos Lilla Systern och besök hos sjukgymnasten. Huvudvärken ligger på lut. Ett ständigt tillstånd och det drar ned humöret men jag försöker, försöker och försöker vara positiv och glad ändå. Ibland går det sådär. Idag går det hyfsat bra. So far!

I ur och skur……….

Vaknade till ljudet av hällregn. Har ett stuprör precis utanför mitt sovrumsfönster och det forsade bra där…….
05.30 var jag uppe och letade efter våra regnkläder. Eftersom det varit finfint väder i ett par veckor så hade jag lagt dem på ett bra ställe. Problemet är bara att mina bra ställen sällan eller aldrig är där det "ska" vara utan jag hittar oftast en fiffig plats som jag sedan glömmer bort.
Jämt.
Lär mig aldrig.
05.50 hittade jag dem i lådan för dynor till altanen.
Tror jag tänkte så här när jag la dem där:
"Dynorna får ligga kvar ute eftersom det är fint väder och när det är risk för regn tar jag ju in dem, lägger i lådan och då ser jag ju regnkläderna". Typ.
Av detta kan man dra slutsatsen att dynorna ligger kvar ute, dyblöta efter två dagars idogt regnande för jag har glömt att jag lämnade dem …….
Men Store Bror blev glad över regnklädshittandet eftersom han cyklar till jobbet i ur och skur, ha, och jag torkar altandynor idag……………….

September! Hurra!

Äntligen är årets bästa månad här! September! Som jag gillar det. Inte bara för att jag fyller år den här månaden utan för att jag tycker att allt blir mycket lugnare, finare, klarare och helt enkelt: skönt!
Gladiolusen prunkar, äpplen mognar och doftar gott, det blåser höst och luften är klar och krispig på morgnarna. Även om det regnar, som idag, tycker jag att det är fint. Tempot går ner, ingen grillhets, inget "vi-borde-åka-hit-och-dit", det är tillåtet att njuta i soffan med bok, tända ljus och gott te. Och om solen skiner anas ändå sommaren och en och annan lugn fika kan komma att intas på altanen.
Jag mår helt enkelt bättre den här årstiden och har faktiskt längtat. I kväll går första äppelpajen i ugnen…...