Fuck cancer. Alltid.

En av mina väninnor har fått cancer och vi träffas så ofta vi kan och hon orkar. Idag har vi suttit i hennes kök och pratat om livet, döden och allt där i emellan. Vad ska hända? All denna väntan, väntan på besked om prover, behandlingar, har det hjälpt, hur ska det bli?
När jag skulle gå såg jag tårar i hennes ögon och hon viskade:
"Jag vill ju bara vara kvar här".
Det finns ingenting, absolut ingenting jag kan göra för att trösta henne i det mer än att bara stå där och hålla om henne. Hårt och länge. Jag vill också att hon ska vara kvar här!