Den här bloggen för en tynande tillvaro. I verkliga verkligheten är det full fart. Jag ska inte ha full fart, vete tusan vem som har dängt gasreglaget i botten????
Kan vara jag:
Min oförmåga att säga NEJ.
Min tidsoptimistista ådra som tror att ett dygn har 48 timmar.
Min obändiga vilja att vilja vara alla till lags. Samtidigt. Går sådär.
Min oförmåga att se när batteriet slår över till rött för att det behöver laddas. Trots mitt energischema. Mitt eget batteri alltså. Cina-bilens nya batteri går som en klocka, startar så fint, blir alldeles lycklig över det.
Oroshärdar som blossat upp i vår närhet som suger kraft och energi men som måste tas tag i. Helst igår.
Ungefär så.
Även denna vecka har jag barnvaktat barnbarnet två dagar då Största Systern, som är kock, har extraknäckt med julbord till höger och vänster. Barnbarnet, Lilla N, är ljuvlig och mormorshjärtat smälter när han ler mot mig, lutar sitt lilla huvud mot mig och blir alldeles stilla, sprutar blåbärspuré över hela köksbordet. Han är förlåten.
Sen gör mammahjärtat några volter när Store Bror skickar videoklipp från en Thai-boxningsmatch och han INTE är en av åskådarna utan i allra högsta grad en av boxarna. Joråsåatte………
Stora Systern skickar lugnande videoklipp från en paddeltur och ett gäng delfiner flockas kring dem. Lite mer min smak.
Men men. Gränser ska tänjas, navelsträngar klippas. Snart är det jul!
Men snart kommer de väl hem??? Tur du har lilla N att gosa med och lugna dig med!
SvaraRaderaHaha, skrattar åt din sista rad. Dessa navelsträngar!
SvaraRaderaEzter: Yes! Stora Systern kom hem idag och sonen dan före dan.....
SvaraRaderaI will not keep....: Ja. Med mycket vånda och stort besvär.... :)
Hehehehe känns igen. Hjärtat i maggropen alltså. God Jul på dig <3
SvaraRadera