När man skaffar sig lite att göra

Idag har jag rotat fram tre vita tavellister, ett antal ramar och tänkte göra en tavelvägg i trappan. Hela klabbet ställde jag vid översta trappsteget i öfvre hallen och gick ned för att hämta hammare och spik i förrådet. Där fick jag syn på bokhyllan som jag baxade ur sonens rum precis innan jul och fick nu den briljanta idéen att inte alls kasta den utan att göra om den. Tänkte tapetsera bakstycket i samma tapet som öfvre hallen och sedan måla den vit så, voila, skulle ju den smälta in perfekt där. Sagt och tapetserat. Monterade isär hyllan, mätte upp tapeter och började med det. När jag sen började leta efter färg kom jag på vad jag skulle hämta i förrådet. Hammare och spik till min tavelvägg. Tre timmar senare. Kan hända att jag behöver någon slags övervakare? Eller assistent? Eller hur lär man sig att inte hoppa från det ena till det andra hela tiden?
Efter lunch kom Största Systern, Svärsonen och Lilla N på oväntat besök och vi åt spagetti och köttfärsås, drack kaffe, rensade husets Alladin-askar och satt i en enda hög i stora soffan ett par timmar. Det är mysigt när de bara kommer förbi oförhappandes. Som avslutning på en skön dag åkte Lilla Systern och jag till ett köpcenter och hon handlade för en del presentkort hon fick i julklapp. Jag var med och bar påsar och köpte INTE ett par ursnygga stövlar på superrea. Suck. Dagens stå-emot-chock! Nu slappar vi i soffan, dricker te, tända ljus och bloggar, surfar och laddar för i morgon. Jobb och skola. Vardagen knackar på!