Stark eller svag?

Jag vaknade 03.15 i natt med ett migränanfall from hell. Så där så jag skrämde slag på Hjärtat och så for hans nattsömn all världens väg. Jag fick hjälp att preppa mig med medicin och efter någon timme kunde jag somna igen, mest att likna vid en fettvaddsgråfuktigäcklig dvala. Vid sex-blecket kunde jag ta mer medicin och somnade om. Vaknade efter ett par timmar "som ny" men öm i skallen.
För mig inträffar då två val:
1. Gå upp, trycka i mig ännu mer medicin, dricka tre koppar starkt kaffe, duscha i en hast och flänga iväg till jobbet med solglasögonen tätt tryckta mot skallen.  (det där ömma i huvudet går nog över .....).
2. Gå upp, dricka vatten, stretcha lite, sitta i sängen och vakna till ännu mer, äta det jag kan äta i lugn och ro med neddragna persienner för att stänga ute den förbannade vårsolen, meddela jobbet att jag blir hemma.
Gissa vilket jag gjorde?

.........
...........
..............

För bara ett år sedan var val nummer 1 det självklara för mig FAST jag kört huvudet i den s k "väggen" tidigare och varit jättesjuk i flera år. (Vaddå?!? Jag hade ju kommit tillbaka ....).
Precis idag brottas jag med val nummer ett och känner fortfarande som att det är det som är det riktiga valet, duktig, plikttrogen och stark tjej men jag väljer nummer två.
Låt vara den här inre brottningsmatchen, jag är nu funtad så och kommer att ha de här två sidorna inom mig även fortsättningsvis. Jag kan stå emot och välja mig själv och vad min kropp säger.
Jag har ringt min sjukgymnast och får komma till henne för massage efter lunch och även det är en ny strategi för mig. Jag tar hand om mig. Skitsvårt men nödvändigt. Jag kämpar på!