När somligt går bra

Lilla Systern tar studenten i sommar. Sen är det slut på skolungar i det här hushållet och verkliga verkligheten tar vid med jobb, flytta hemifrån, ditten och datten. Men där är vi inte än.

Vi är mitt i sista terminen och dottern som läser på frisörprogrammet ska avlägga ett delprov. Ett moment på väg till gesällprovet som hägrar i framtiden. 

För att göra det delprovet visade det sig att eleverna skulle betala avgiften själva. 2500 rikdsdaler. Häpp! Mycket pengar.

Om det visste vi nada och intet och har det gått att hitta information om det på skolans hemsida? Nope. Nej. Inte alls.

Hon går på en friskola som säger sig vara "en skola för alla" - om man har pengar ville jag lägga till då'rå men det gick inte skolan med på. 

I den kommunala gymnasieskolan står skolan för denna avgift och mig veterligt får friskolor skolpeng för kommunungar så någon ordning får det väl ändå vara? Tänkte jag. Tog dessutom reda på att avgifter inte förekommer på andra yrkesutbildningar inom gymnasiet. Om man söker ett yrkesprogram så tror man ju att alla moment ska ingå för att bli just det man sökt till. 

Nu bestämmer inte skolorna själva om dylika ting utan huvudmannen så då fick huvudmannen frågan och efter lite funderande kom svaret i fredags:

"Vi har nu omprövat rutinerna och skolan kommer att ta kostnaden för delprov ett (ett provtillfälle) för våra elever på hantverk frisör. Vi vill tacka dig för att du tagit upp frågan så att vi har fått se över våra rutiner". 

Varsågoda!
Man bara måste ju ifrågasätta saker och ting. DET hoppas jag att kidsen fått med sig. 

Jag hoppas att eleverna på frisörprogrammet blir glada när nyheten släpps i veckan och är övertygad om att det är fler än fyra i klassen som nu gör delprovet. Nu har alla chansen. Helt enkelt "en skola för alla"!