O alla efterföljande dagar

Begravningen blev en stämningsfull stund, fylld av musik, kärlek, värme och sorg. Att se fina familjen ta farväl framme vid kistan var nästan mer än vad jag och alla andra kunde härda ut.
Resten av dagen blev som i ett töcken, vi åkte hem och drack kaffe, sov i omgångar, pratade, grät, stekte pannkakor, häckade i soffan och pratade ännu mer. Det var en märklig dag och jag somnade utmattad, tom men så innerligt tacksam för att jag fick lära känna min vän, att vi var med när det var svårt, att vi fick vara med och säga farväl och att jag har mina kids omkring mig. Har nog aldrig kramat och pussat så mycket på dem som igår.
Idag är början på resten av alla andra dagar. Vaknade med migrän, tog medicin och fick boka av sjukgymnasten eftersom jag hade en tidig morgonsejour inbokad. Somnade om och vaknade när Största Systern kom och lämnade Lilla N till Lilla Systern som är barnvakt idag.
Kan hända att mormor´n är med på ett hörn på barnvakteriet. Kan hända att det lilla livet gör så att alla känslor åker berg- och dalbana även idag och den ynnesten att få snusa i den lilla nacken, få ett leende, behöva rädda kattmaten från vilt krypande bebi och när han bestämt kryper fram till just mig, tar tag i mina byxben, drar sig upp och tittar vädjande på mig: "Bär mig"!
Lilla N! Jag bär dig hur långt som helst!