En liten utekväll

En bra tisdag följde på en strulmåndag! Gillar´t! Efter jobbet åt jag middag med en väninna och vi fick semesterkänsla där på uteserveringen. Grekiska Kolgrillsbaren, hur bra som helst! Flera sällskap pratade engelska, mina kurdiska grannar satt vid ett bord och pratade sitt språk, från köket smattrade grekiska och ute var det 26 grader varmt, sol och härligt. Som att vara utomlands! Det slog mig att det är juni i morgon, bara tre veckor kvar till semestern. Så fick vi något att fira också!
Det var så trevligt så när jag kom hem och tänkte titta på gårdagens inspelade avsnitt av Scandal och det inte fungerade för inspelningen var paj, blev jag inte ens irriterad. Konstaterade mest att det ju spelades in på strulmåndagen och det var väl inte annat att vänta och det går i repris på fredag. Inte klokt vad jag sansar mig ….

En sån dag. Måndag.

Idag skulle jag åka buss till Nyköping för jobb och vi hann en bit innan det blev knas med bromsarna och vi fick helt enkelt vänta på nästa buss. I Malmköping. Det är ett idyllisk lite samhälle och det var ju trevligt att sitta där i solen på gräset och titta på alla andra människor som kom och gick förbi på väg någonstans. Tyckte i alla fall jag. För jag tänkte att visst, jag kan en hel massa saker men att börja mecka buss, nä, det lät jag helt enkelt vara. Det jag inte kan påverka ska jag försöka att inte stressa upp mig över. Jobbmobilen hade laddat ur och inte kommer jag ihåg någons nummer i huvudet. Jag skrev på Facebook att det var busshaveri och tänkte att någon läser säkert det. Det gjorde de så jag blev inte efterlyst! Fejjan är allt en bra uppfinning ibland!
Jag satt där i solen i godan ro och inväntade nästa buss och fram kom jag till slut.
Tillbaka på hemmaplan åkte jag till IcaMaxi och storhandlade för här hemma gapade verkligen hyllorna tomma. När jag lassade ur bilen gick botten ur en av kassarna för ett mjölkpaket läckt, smack, tjoff, bom så låg allt på backen till gårdens alla ungars förtjusning. När jag sedan skulle köra bort bilen, backade jag över en saftflaska (plast) som rullat in under bilen, den sprack och det sprutade röd saft över gården och ungarna blev ännu gladare. Kanske kände jag här att det nog räckte med äventyr för dagen???? Fram med vattenslangen och spola bort kladdet, jo, jag hade hjälp ......
När jag sen tappade rispaketet vid matlageriet och 1 kg ris spred sig över köksgolvet kände jag att det definitivt var nog med äventyr för idag och överlämnade med varm hand köket till de muntra kidsen ..... Är det måndag så är det ju och som tur är skiner solen över alltihopa! Jag tar kväller!
Over and out!

När man tar nya kliv i livet!

Sötnöten Lilla N har precis gått hem efter ett intensivt, härligt och mysigt dygn! "Sova-övert" gick bra, han somnade strax för nio och sov till fyra. Då var han lite ledsen men sansade sig när han fick ligga bredvid mig. Så från fyra till sju har jag sovit med en liten fot i ansiktet men jag rörde mig inte ur fläcken för att inte störa!
Dagen har gått fort, det är mat, byta blöja, leka, sova, mat, byta ...... Man glömmer fort! Vi har varit i lekparken när regnet äntligen stillade sig och han gillar att gunga. Då skrattar han så han kiknar. Min cykelparkerin/grusgång är äntligen klar och där gick han fram och tillbaka och höll sig i staketspjälorna. Det toppade han sedan när föräldrarna kom med att, i vardagsrummet, släppa taget och gå helt själv från mig till Största Systern!!!!! I morse sa jag till Lilla Systern att idag nog skulle bli dagen G som att lära sig Gå och jag fick rätt och den stora äran att vara med när det hände! På Mors dag! Så blir han plötsligt så stor, Lilla N.
Mormorn, moi, lär somna ovaggad i kväll, det är då ett som är säkert och helt fotfritt i ansiktet blir det! Kudden väntar. När får man gå och lägga sig????????

The love of my life

Det här mitt livs kärlek, Lilla N. Han gillar sin mormor och skiner upp när jag kommer. Känslan när jag sätter mig på golvet och han kryper det fortaste han kan fram till mig och upp i min famn är helt makalös. Villkorslös kärlek! Han gör mig glad. Och helt slut! Majj gådd, vilket energiknippe. Hans mamma var en livlig och envis tjej, man kan säga att han ärvt det rakt av! Men det gör inget! Ingenting alls! Idag ska det lilla livet sova över hos mig och vi ska ha en "lugn", skön och lat lördag. Klättra uppför trappan x 1000, klappa katten och rädda kattmaten, bygga med klossarna och läsa favoritboken x 1000. Titta på getterna på 4H-gården helt nära och bara vara. En vara-här-och-nu-lördag! Gillar´t!

Här är vi på Öppna Förskolan. Samma som jag gick till för 20 år sen med Store Bror och Lilla Systern!
En av ledarna jobbar kvar och det är verkligen roligt att gå dit igen. 

Mormor och ByggareBob

Igår var jag mormor hela dagen. Ja, det är jag ju oavsett men igår hade jag hand om Lilla N. Jag hämtade honom på morgonen, vi gick till Öppna förskolan, lekte, fikade och var med på sångstund. Sen gick vi hem, åt lunch och det var dags att sova middag.
"Han sover aldrig" säger föräldrarna men det hade han nog glömt bort för jag la honom i spjälsängen i gästrummet, la mig själv på soffan bredvid och vi somnade och sov sött i 2, 5 timmar. Jisses! Det vågade jag nästan inte tala om när de hämtade honom på kvällen ....
En skön dag, har ju glömt hur det är att ha småbarn hela tiden och visst är det intensivt men så mysigt!
Idag fredag. Har nyss haft sonen och hans kollega här som hämtade grovsopor och körde det till tippen åt mig! A men! Hur glad blir man inte då???? Jag hade tänkt hjärnan ur led hur jag skulle kunna fixa bort alla jordsäckar men det fixade ju de! Plättlätt! De säckar jag släpat i mitt anletes svett tog sonen och svingade upp på flaket. Jo, tjena! Själv svingar jag så lagom ......
Så.
Lättare till sinnet och ett "bekymmer" mindre kan jag fortsätta fixet på tomten mellan regnskurarna. Det går framåt. Idag ska jag utöka mitt CV med att borra genom slipers och förankra dem i jorden med armeringsjärn. Wish me luck!

Den här tiden!

Oj! Vad dagarna går! Jobb, tomtfix till studenten, yoga och sjukgymnastik. Ett litet migränanfall, ett litet bakslag, men bara ett litet ett. Gick över på två timmar. Också något slags rekord!
Sen kan man ju undra varför i hela friden namn jag vänder upp och ner på tomten lagom till en student????
På den frågan finns inget bra svar. Jag bara gör sånt och tror att jag har oceaner med tid. Det har jag inte för det kommer hela tiden annat i vägen och så går dagarna. Men i alla fall. Ett ton bärlager är nu på plats till grusgången, tillplattat och klart. På fredag kommer det gårdsgrus och sen är den klar. Grusgång och grusgång ……. 3,50 lång och 1 meter bred. Mer en parkeringsplats. För cyklarna. Är det ju tänkt.
Nya klätterrosor är planterade mig mellan mig och nya grannen, en spaljé till det lyckades jag få upp igår kväll efter tusen försök och ett våldsamt tänjande av tålamodsmuskeln men till slut så ….. En annan rabatt ska grävas upp och istället planteras gräs och ….. Mitt i alltihop är det sånt här jag mår bra av! Att gräva, såga, borra, spika, hitte-på-nya-grejer och göra själv, måla, olja in, köra jord och plantera. Jag sover gott om nätterna när jag får hålla på. Ett slags terapi. Jag behöver det!

Vilse i pannkakan

Förra årets grusgångsfixande kom av sig. Mycket för att nya grannarna skulle göra om sin tomt från grunden. En lummig oas blev ett kalhygge som blev en jordhög som blev en stor grop som blev ett lerträsk som nu är iordninggjord och en ny tomt är på plats. Rabatterna är där de är, de har lovat att allt ska ligga stilla nu och jag kan ta tag i grusgången igen som ligger kant i kant med deras nya rabatt.
Så.
Idag beställde jag grus. I en grusgrop. Hemkörning, kommer i morgon. Helgen är räddad!
Det var när jag skulle ut från grusgropen det tjorvade ihop sig lite. Jag körde vilse. Pah! Mitt lokalsinne är inte av denna världen och grus- och jordhögar ser ju liksom likadana ut. Jag fick lite panik ett tag men så uppmärksammades jag av mycket snäll personal som glatt (!!!) kom till undsättning i en liten traktor och körde före mig ut ur gropen. DET kallar jag service!

I en röd liten stuga ......

Det här med grannsämja. Inte den lättaste plätten alls om någon frågar mig för tillfället. Det gnisslar och skaver lite grand och inte blev det lättare häromnatten när jag väcktes av buller och bång på min yttepyttetomt. Jag smög mig ner, faktiskt ganska rädd och grabbade tag i en sopborste (vad jag nu skulle göra med den ...) och öppnade försiktigt ytterdörren. Jag hittade min nya granne utanför som "bara lånade min vattenslang" för han hade glömt att vattna sig nyanlagda gräsmatta på dagen och i sin iver välte krukor, cyklar och annat i sin väg. Se där ja!
Till saken hör att de nya grannarnas vattenutkastare är kaputt så de lånar vatten av oss andra men utlåningen trodde jag, i min enfald, skulle ske dagtid. Jag tänkte liksom aldrig på att säga att det inte är ok att låna slangar mitt i natten.
Men jag får väl vara glad att det inte var inbrottstjyvar på riktigt så jag slapp göra mig olycklig med min prickiga sopborste ....... Ibland önskar jag mig ett hus på landet. På riktigt!

Söndagsfnul

Efter finfint dygn hos Stora Systern hämtade jag Bästa Väninnan och körde henne till Fästmannen i samma stad där jag bor. Det var hur lång kö som helst ut ur Stockholm men det gjorde inte oss något, då fick vi extra tid att prata av oss.
På fredagskvällen hade vi årstämma i bostadsrättsföreningen och gårdagen gick i lugnt och sakta mak. Lite promenader, lite soffhäng, lite gos med barnbarnet innan gårdsmöte och gårdsfest.
Jag övergav gårdsfesten för att titta på schlagerfestivalen och gillade showen men inte låten som vann. Idag fick jag en vakna-sent-chock: 10.30! Kan inte komma ihåg när det hände sist och förhoppningsvis betyder det att jag varvat ner och äntligen, äntligen kan slappna av .....
Bästa Väninnan har varit här och druckit kaffe och till kvällen väntas Lilla Systern hem från sin Rhodos-resa. Första på-egna-ben-resan!
När jag tänker att jag varit ledig i fyra dagar tänker jag att jag lätt kunde vara ledig i fyra till .... och att jag nu varit fri från huvudvärk i två veckor. Något slags rekord. Jag tar ändå en dag i taget men jobbar hårt med migrän-yoga, avslappningsövningar och så mycket sömn som möjligt. Två veckor! Kan inte minnas när det var en sån lång migränfri period senast!

Yes. I can!

Solen fortsätter att lysa över radhuset och igår fick bilen sina sommardäck. Jaja. Jag vet. Sent. Men jag hade i alla fall inte dubbdäck ……..
Idag är jag ledig och ska strax bege mig till storstan och hälsa på Stora Systern. Planer? Inga alls. Bara vara är väl en bra plan?
Först skulle samvetet göra sitt:
"Va, ska du vara ledig"?
"Ja".
"När det är så mycket att göra både på jobbet och hemma"?
"Ja. Mycket att göra blir ju liksom aldrig mindre att göra så ……."
"Du vet att det är maj va? Och att utemöblerna står under presenningen, att baksidan behöver fixas, att framsidan behöver fixas, att dörrarna ska hängas upp och det där projektet på jobbet …. skulle inte det…presentationen på må…...."???
Yes. I know. Jag vet att vilken månad det än är så finns det massor med saker på den här donnans agenda. Det gäller att prioritera. Mig själv. Den svåraste prioriteringen i världen enligt mig som har svart bälte i att ta hand om andra, tillgodose omgivningen med allt de behöver och finnas till hands. Om jag då ska göra något för egen del så ska det argumenteras med mig själv och känslan är lite av "får jag"???? "Kan jag"???
Yes. I can.
Idag drar jag!
Over and out!

Årets sång-chock!

Igår hade kören den årliga vår-konserten och inför nästan fullsatt salong gav vi järnet! Det svängde minsann och det mesta satt som det skulle. Någon annan som satt som han skulle var sonen. Helt oförhappandes dök han upp till konserten med sin bästis. De slog sig ned bredvid en lika förvånad mormor och jisses vad glad jag blev när jag såg honom. Det är ytterst ovanligt att han dyker upp så där så det kändes speciellt. Vi fick godkänt av ungdomarna, "helt ok" och så cyklade sonen och jag hem i ljummen försommarkväll. Mamma-lycka!

Ja. Änglar finns!

Sonen stoltserar fr o m den första maj med en anställning. Ett alldeles riktigt jobb! Hur glad kan man vara???
Han säger det själv då och då - "tänk morsan, det kunde ordna sig för mig också"!
Så klart det kunde!
Inte en sekund har jag tvivlat på det. Egentligen. Det har "bara varit lite trixigt på vägen". Så kommer dagen när det ena ger det andra, man träffar rätt människor i rätt tid och så är man på en helt annan väg - utan fallgropar, djupa raviner, stök och bök.
Sonens handledare och cheferna på företaget är värda sin vikt i guld! Tio gånger om! Jag är så innerligt tacksam för vad de gör och vad de betyder! Änglar finns!

För att jag kan

Dagen idag har till stor del tillbringats på byggvaruhus, har köpt hem grejer som behövs till trädgårdsrenoveringen. Jag gick dock bet på att köpa slipers och trall-virke, jisses, vad det fanns att välja på! Jag kom ändå hem med altantvätt, färg till veranda, olja till altan, olja till ytterdörren och penslar.  Åkte två vändor till tippen och har delat ut 150 kallelser till en årsstämma. Nu sitter jag på min veranda i solen, tar ett glas vin och strax ska kvällsmat intas hos Största Systern på gården bredvid. Precis nu is life good! Räcker bra!

Byggare Bob startar om

Sol. Strålande sol. Även idag. Fortsatt pyssel på radhusets tomt. Mitt veranda-altan-plocke-pinn ska meckas ihop och jag hoppas svärsonen har vägarna förbi ……

100-årsjubileum och premiär-resa!

Idag blev det en mc-tur i finvädret. Alles 42 mil. Träning pågår inför sommarens långtur till Kroatien. Målet för dagen var Norberg och ett kaffe-kalas. Elsa Anderssons konditori brann ned förra året och idag firades det 100-årsjubileum, en anledning att ställa till med kalas och fortsätta samla in pengar till renoveringen. Försäkringen täcker inte allt, egna medel behövs. "Elsa" bjöd på kaffe och kaka men så klart lämnade vi ett bidrag!
Sen styrde vi kosan mot Ängelsberg och Skulpturparken - men vi var två veckor för tidiga. Årets utställning öppnar 28/5 så  - i god tid men i ogjort ärende fortsatte vi.
På vägen mellan Norberg och Ängelsberg passerade vi områden där den stora skogsbranden härjade 2014. Det ser nästan spöklikt ut men här och där syns det spirande grönska och det känns ju hoppfullt.
Väl hemma igen myste jag en stund med Lilla Systern, vi hälsade på Bästa Mamman och njöt av försommarkväll i nytt uterum, ljummen kvällsvind och mammas nybakta bullar. En höjdarstund! Sen släppte jag av flickebarnet som reser till Rhodos i natt med tjejkompisar. Första egna utlandsresan! Liten blir stor.

Dagarna går

Den här veckan har gått fort:

• jobbat
• kör-övat
• fått Vägverket att komma och laga ett hål i en väg
• fått hjälp med att ta bort en stubbe
• tänkt ut hur jag ska rädda verandan som gett sig iväg igen
• lärt mig att använda domkraften i bilen för att lyfta nämnda veranda
• bändit loss plankor i altanen på framsidan eftersom den börjat luta betänkligt
• tänkt ut hur jag ska fixa till underlaget till altanen och stå emot trycket att byta ut varenda planka (det är inget fel på dem, ålderns fägring precis som hos radhusinnehaverskan)
• tvättat verandan
• skurat verandagolvet
• åkt 45 mil på motorcykel
• fikat i solen
• fått både glädjefnatt och ett halvt psykbryt
• klagat på en äcklig kebab-sallad och blev därför bjuden på en annan rätt av innehavaren, mitt sällskap höll på att dö pin-döden. Jag tyckte det var pinsamt att inte klaga när köttet var rått, salladen unken och betala 70 spänn, sitta där och vara nöjd???? Oh no! Var och en skäms för sig och jag skämdes inte. Det gjorde kebab-salladsgöraren. Med rätta. Gör om, gör rätt!
• gullat lite med barnbarnet också ……
• åkt hem från en planerad vistelse p g a hemlängtan och skav i hjärtat. Jag mådde inte bra där. Jag åkte hem. (alltså, så GÖÖÖÖR man bara inte men så gjorde jag. Vad har det tagit åt mig …?).
• Nu sitter jag strax i ett hav av uppbruten altan, lutande veranda, uppgrävda rabatter och dricker kaffe som i ett plocke-pinn.

Dagarna går alltså. Har klarat mig utan huvudvärk sedan lördags. I morgon kritiska dagen, ska något slags rekord slås?? Funderar på kvällens planerade bubbel-intag, om jag ska skippa det för att öka chanserna att slippa huvudvärk? Men det är ju så gott …….

Övningskörning

Har precis bestämt mig för att inte gå på ett födelsedagsfirande idag. Har lite dåligt samvete för det men jobbar med känslan att jag inte vill, jag vill greja lite på min tomt och att det är bra så. För mig. Å andra sidan drar "pliktkänslan", man går väl på födelsedagskalas?
Jag mår å andra sidan bra av att träffa släkten och familj men jag kommer må ännu bättre ikväll om jag "får" idka lite trädgårdsskötsel. Så, varför velar jag så?
För jag är inte så van att sätta mig själv först. Att utgå från mina behov. Jag skulle behöva en skylt, ÖVNINGSKÖRNING, på ryggen.