Har precis bestämt mig för att inte gå på ett födelsedagsfirande idag. Har lite dåligt samvete för det men jobbar med känslan att jag inte vill, jag vill greja lite på min tomt och att det är bra så. För mig. Å andra sidan drar "pliktkänslan", man går väl på födelsedagskalas?
Jag mår å andra sidan bra av att träffa släkten och familj men jag kommer må ännu bättre ikväll om jag "får" idka lite trädgårdsskötsel. Så, varför velar jag så?
För jag är inte så van att sätta mig själv först. Att utgå från mina behov. Jag skulle behöva en skylt, ÖVNINGSKÖRNING, på ryggen.
Det där är jättebra gjort, tycker jag. Att avstå från kalas. En sån typisk sak man "måste" göra. Jag förstår verkligen ditt velande, men tycker att du är ÅSM som väljer dig! Vi är på väg, du å jag :)
SvaraRaderaDet är väl alltid så egentligen. Oavsett vilket man väljer brottas man med samvetet... Bra val av dig!
SvaraRaderaKänner igen mig själv i precis allt det där. Kunde varit jag som skrivit inlägget.
SvaraRaderaI will not…. På väg! Bästa grejen!
SvaraRaderaEzter: Kändes bra faktiskt!
Agneta: Varför är vi så många som känner så????? Skönt ändå att veta att man inte är ensam!