Utflyktshelg

En finfin helg går mot söndag kväll. Dags att samla ihop sig för en ny arbetsvecka i morgon. Sonen börjar jobba och då blir det tidiga morgnar.

Hjärtat och jag har varit på lite utflykter, både med bil och mc, vi har haft lite semesterfeeling. Stora Syster är på besök i skärgården och har skickat bilder från våra gamla "hembryggor". Time flies. Fint är det likväl, dessa pärlor. Tänker att det är en förmån att få ha tillbringat så många fina somrar där. Nu är det andra utsikter, Kristinehamn till exempel. En pärla där vid Vänern. Dit vill jag igen!

Den här utsikten har ......

..... Picasso-statyn! Fint som snus och häftigt ställe. Kan rekommendera Café Pärlans räkmackor, det ligger alldeles i närheten. Man är mätt länge! Och kaffet var gott!

Gamla vänner och lite bullar gör susen

Igår var jag på middag hos en väninna. Min bästa kompis under tonårstiden. Vi har haft sporadisk kontakt under alla år och då och då ses vi. Det är så där skönt, vi bara börjar där vi slutar sist även om det gått länge mellan varven. Kravlöst. När vi sågs när barnen var små var det lite mer kaotiskt - hon har fem barn och jag fyra! Högt som lågt var det då och hur i all sin dar hann vi prata??? För det gjorde vi!
Vi satt ute och njöt av en härlig sommarkväll och utsikt över ån. Till kaffet kom hon med gräddbakelser - bullar. Någon slags wienerbulle med vaniljgrädde. Det var nostalgi på hög nivå, hon och jag slösade en del veckopengar på just sådana bullar på Tempos fik i slutet av 70-talet. Det är en konst att äta dem utan att grädden sprutar åt alla håll!
Nöjd, glad och mätt cyklade jag sen hem till mitt radhus och kände att life is good! En sån skön känsla!

En väder- och matblogg!

Mitt på dagen fick jag ett sms från Största Systern:
"Det är stormvindar, våra altanmöbler och parasollet har blåst bort"!
Eftersom hon bor 150 meter från mig blev jag lite nervös över mitt egen altan, jag åt frukost där i morse och vet bestämt att jag INTE fällde ihop parasollet när jag åkte till jobbet.
"Ett träd har knäckts och blåst ned på gården".
Precis då ringde min mobil och jag såg att det var pensionärsfarbrorn som bor i längan mitt emot mig. "Aaaaaahhhhhh" hann jag tänka.
Jag såg för mig hur mitt parasoll och det jättestora trädet farit iväg rätt in i hans vardagsrum och svarade lite försiktigt. Men han skulle bara framföra klagomål på mina nya grannar och jag meddelade att det var bättre han framförde klagomålen till dem istället för mig. Vad ska jag göra åt saken som inte han kan?
Sen fick jag ett nytt sms från Största Systern, på framsidan var det lite villervalla men baksidan hade klarat sig och trädet stod kvar. Sommarens stormvind gick snabbt över. Skönt!
Så pustade jag ut och åt lunch, den bästa sommarmaten jag vet: Färskpotatis, stuvad blomkål, tomater och stekt falukorv.

Hej måndag!

Ny vecka, nya tag. Kidsen är hemma och jag har gosat med Lilla N, legat bredvid Lilla systern under jättestora trädet och hann se en skymt att Store Bror innan han drog till kompisar. Åt frukost vid min hörna på altanen och nu väntar jobbet. Måndag it is!

Min väg till jobbet.

Trädgårdsterapi

Lördagskvällen ägnade jag mig åt yttepyttetomten. Den behövde lite omsorg och jag mår bra av att fixa och dona med den. Det var bara katten, igelkotten och jag. Lugnt och stilla och jag behövde det efter en känslostormig dag. Att hinna ifatt mig själv. I morse upptäckte jag en hörna på altanen som kommer bli min frukostfavorithörna soliga dagar. Lite skymd, lite skugga och skönt att sitta.  Med det i ryggen tar jag tag i resten av dagen, hänga tvätt, fylla på kylskåpet och fixa middag till de hemvändande resenärerna.

En gammal stol fick färg och en blomma och får stå som dekoration till jättestora trädet.

Här kommer jag att äta fler frukostar. Ett bra ställe!

Planterade igår kväll. Sent omsider … men än är det sommar kvar!

Rosa fick det bli.

Baklås och vem har nyckeln????

Fast jag är medelålders händer det att jag går i baklås ibland, precis som sonen. Det här med ändrade planer till exempel som ingen talar om …… Paaah. Jag VEEEEEEEEET att livet är sånt. Och själv är jag lite av "fröken-hipp-som-happ" när jag får bestämma så logiken i det hela fattar varken jag eller min omgivning.
Så. Badturen idag blev något försenad av anledningar. Jag har jobbat mig med själv som en dåre i ett par timmar och Hjärtat har jobbat med att försöka förstå och hänga med ….. Inte den lättaste plätten! Till slut kom vi iväg i alla fall, jag med svettningar, svallningar och tårar sprutandes åt alla håll och i min bil, utan AC, puttrade vi iväg fem mil åt ett mycket vackert håll en av sommarens varmaste dagar.
Alltså.
En eloge till den och de som orkar med mig vissa dagar och en eloge till mig själv för att jag jobbar hårt med att förstå mig själv och ibland, för mig, en helt obegriplig omgivning!
Over and out!

Skrämselhicka och vita rosor

Sol. Ledig fredag. Plockade hallon till frukost och skrämde sedan livet ur Hjärtats son som trodde att han var ensam i huset. Det var han inte. Jag hade inte hört när han kom och därför blev vi "glatt" överraskade båda två när jag smällde upp badrumsdörren på väg ut ur duschen. Jo. Jag hade handduk. Annars hade det väl blivit rubriker …. Han återgick snabbt till sin favoritsysselsättning, tvätta bilen och jag till min: fika på altanen.
I eftermiddag tänker jag begå badpremiär. Jag badade på semestern men har inte doppat mig hemmavid ännu. Väntar ut Hjärtat som jobbar och googlar på klätterrosor under tiden. Jag önskar mig en vit. Och en rosskötare.

Lånad Bild från Blomsterlandet.

Solig torsdag

En ledig dag. Vaknade med ett ryck 10.15. Sen NÄR sov jag så länge, förutom med ett migränanfall? Somnade dessutom före 23 i går kväll så något är annorlunda. Känner jag mig utvilad? Nope. För övrigt har jag glömt bort känslan av utvilad. Eftersom jag lever med en ständig trötthet i varierande grad, så är mitt begrepp "utvilad" av annat slag: De morgnar jag vaknar och inte direkt tänker på när jag kan gå och lägga mig igen, det är att vakna "utvilad". När det går att hålla tröttheten stången.
Nu är jag i alla fall uppe och njuter av sol, värme och ett inoljat altangolv. Bra-saker!

Möte och att pusta ut!

Den där känslan när man spänt sig inför ett möte på jobbet så till den milda grad att när man andas ut efteråt för att det gick ju bra, nästan ramlar ihop och knappt orkar ta sig till kaffemaskinen för en dubbel espresso. Ja, den känslan är väldigt befriande! Samtidigt undrar jag om jag någonsin kommer att kunna sluta oroa mig i förväg??? Är det en läggning? Går det att träna bort? Jag jobbar på det.
Under tiden stämplar jag ut i skön förvissning att jag rott en liten båt i land som var nära att stjälpa och kan pusta ut i fyra dagar. Jag har tagit lite extra ledigt och enligt källor ska solen skina. Jag hoppas att det stämmer! Nu åker jag och äter glass vid en strandkant! Over and out!

Planändring och rent altangolv

Ibland blir det ändrade planer. Igår kväll byttes min kväll i soffan mot att skura altanen. De nya möblerna kommer vilken dag som helst och jag fick för mig att de "måste" stå på ett rent golv. Sagt och skurat. Helt galet kan man tycka för möblerna bryr sig ju inte om det men jag gör det och radade upp flera argument FÖR altanfix - det ska bli fint väder ett par dagar så golvet hinner torka ordentligt innan det oljas, det är bara jag hemma och det är roligt att ha det rent, oljat och fint när kidsen kommer hem. Som OM kids överhuvudtaget märker om altangolvet är skurat, oljat eller fixat what so evver. När jag ändå höll på där ute så tänkte jag tvätta fönstren också och tänkte samtidigt som den tanken att "näe, nu går du över gränser för det orkar du inte" men så är det. Jag kommer igång och är svårstoppad. Nu blev jag stoppad ändå för plötsligt stod Hjärtat i altandörren och undrade varför jag inte låg i soffan och vilade som planerat?
Ja. Varför gjorde jag inte det?????
Och jag undrade varför han stod där eftersom vi inte skulle träffas utan "egentid" stod på agendan?
Men han längtade efter mig och ville ha sällskap över en kopp te. Och det fick han ju.
Så drack vi te i soffan, kollade på tv.n om en kille som åkte motorcykel genom hela Afrika och hängde i soffan som folk gör. Med oputsade vardagsrumsfönster. Det gick ju faktiskt hur bra som helst!

Hej måndag!

Det är något visst med att jobba när alla andra har semester. Tyst, lugnt och stilla i trafiken, tyst på jobbet. Första dagen efter semestern idag.

Har beställt en ensamkväll ikväll. Jag, katten, en bra bok och halloumisallad, soffan, en filt. Det ska regna. Gör inget! Min rödabrända nuna från igår längtar efter moln och svalt ....

Lat söndag

Det börjas jobba i morgon. Fyra veckor har gått fort och nya veckor stundar men först jobba lite. Idag har jag jobbat i solstolen, läst ut en bok, plockat lite hallon och svarta vinbär. Ätit lunch som Hjärtat lagat och tja, thats it. En söndag i juli. Över alltihop skiner solen.

Lördagsmys

Altanmöblemanget åkte till tippen igår. Hjärtat förbarmade sig och kom med släpkärra och lassade den full mellan regnskurarna. Tänk att det kan vara så skönt att slänga saker!?! Jag städade altanen och sen bestämde jag mig att det var nog jobbat, faktiskt för hela helgen!

Nya terapeutens ord/läxa/medskick ringer i huvudet då o då:

"Be om hjälp"!

Ja, det var ju inte så svårt. Soptippehjälp fick jag! Och hjälp att skjutsa Lilla Systern till tåget på eftermiddagen idag ..... Bästa Mamman, flickebarnets mormor, ställde upp eftersom jag och Hjärtat roade oss med en hoj-tur till Nynäshamn. Jag lär mig! Ungen kom på tåget, mormorn var glad att få hjälpa och vi hade en fin tur.

Mitt förenklade liv rullar på!

Förenklingstider

Mina gamla altanmöbler ska pensioneras och nya har klickats hem. Det var superrea på Furniturebox och jag slog helt enkelt till. Egentligen älskar jag mina altanmöbler, vita trämöbler, stort bord, fina caféstolar och en soffa som går att ligga i. Men de ruttnar. Jag har också ruttnat på att varje vår slipa, måla och laga innan de kan användas. I år struntade jag i det. (de förvaras under presenning på vintern men räcker inte …). Vi flyttade bordet och då lossnade det plankor, armstöden på karmstolar och soffan lossar, färgen flagnar,  ……. Jag ger helt enkelt upp och tänker att det ska komma nya tider. Enklare tider. Bara att plocka fram och sätta sig direkt. Har förstått att en del människor har det så ….. 

Nu återstår "bara" jobbet att få dem till tippen. De ska skruvas och sågas isär och så, vips, går de in i Cina-bilen. En övningskörningschaufför står redo när vi kommer så långt!

De nya möblerna är svarta. Gråvita var överst på listan men för dyrt. Svarta blev det. Tänker att med några färglada dynor, duk och kuddar blir det finfint ändå. Jag kommer att älska dem! Känner det i hela kroppen! Ännu ett "check" till mitt förenklade liv!

Dagen efter ett kalas

Kalaset igår gick finfint. Det lilla livet förärades med presenter in masse, glädjande nog mest böcker. Han älskar att "läsa". Har nyss varit där och ätit en bit av smörgåstårtan som blev över och jo, vi har läst de nya böckerna! Han pekar och "pratar" och sen pussades vi "hejdå" eftersom han ska åka till Andra Änden av landet och gå på Kiviks marknad med mostrar, morbror, morfarn och så föräldrarna så klart. Hoppas de får fint väder!
Annars har jag städat och tvättat idag, skönt när det är klart! Resten av dagen och kvällen tänker jag slappa. Den förlamande tröttheten har slagit till och det är ryggläge med någon bra bok som gäller.

När mormorshjärtat vaknat

För ett år sedan precis idag blev jag mormor för första gången. En liten "Kenneth" såg dagens ljus och det var Lilla N. Om jag innan han föddes tvivlade på mitt mormorsskap så har han rått bot på det genom att bara finnas till. När han får syn på mig och fyrar av sitt leende, när han sträcker sina små armar mot mig, borrar in sitt lilla huvud i mitt halsgrop och sitter alldeles, alldeles stilla (fyra sekunder), då. Precis då! Då är det bara det som betyder något i hela världen och jag skulle krypa över glödande kol för den där lille killen. Han gör mig glad!
Jag har bakat bullar till hans kalas och lånat ut bord och stolar till lilla trädgårdstäppan för det är många som vill vara med och fira. Nu hoppas vi på uppehållsväder på eftermiddagen!
Grattis på födelsedagen finaste Lilla N!

Måndag it is

Måndag idag. Vaknade till hällregn och tyckte faktiskt att det kändes ganska skönt! Åt frukost alena, ungdomarna tog sovmorgon och sen åkte jag till vårdcentralen. Hade ett läkarbesök inbokat och jag fick träffa MIN doktor! Har haft tur den här gången och träffat samma läkare sedan april 2015. Det är inte alltid helt enkelt för hon forskar samtidigt men hon anstränger sig verkligen för att vi ska få till tider.
Vi pratade om huvudvärken, tröttheten, jobbet, hemma, sjukgymnastiken, terapin. Tja. Allt.
Hon är påläst vid våra besök och är mycket noga med att påpeka att utmattningssyndrom tar tid att läka. Om än alls. Helt. Just det där har jag svårt att ta in. Acceptansen.
Ett längre tag har jag känt mig alltmer nedstämd, trögare och orolig och vi kom fram till att jag ska prova antideppressiv medicin. Anti-depp. Jag väljer att inte se det som ett nederlag utan att jag faktiskt tar tag i symtomen i tid och gör något åt min situation istället för att "bara" låta det gå och se hur det blir. Jag vill inte sjunka ned i det där bottenlösa svarta hålet någonsin evver igen, har varit där och vill inte dit.
Det kan ju kanske tyckas märkligt, har ju precis varit på ett av mina livs äventyr men hela tiden har man ju själva sig själv med sig, oavsett var man är. Förhoppningsvis gör medicinen så att jag kan sova lite bättre och bara av det må bättre. Sömn. Livsviktigt!
Nu skiner solen igen, nyss hällregnade det! Det är väl det som kallas omväxlande väder????

En helg mitt i sommaren

Barnbarnshäng, övningskörning, laga god mat, äta god melon, sitta i solen, sitta i skuggan, låta bli att hetsa upp mig över att radhuset ser ut som en omexpederingslokal eftersom alla reser hit och dit i omgångar, bestämt mig för att städa en dag när det regnar och inte idag, beställt söndagslunch hos Bästa Mamman och vara glad över det nya porslinet som inhandlats och i omgångar åker in i skåpen.
Store Bror tycker att jag ska spara en del av det gamla - det kan han ha när han flyttar.
"Ekonomiskt på många sätt, jag sparar pengar, det återvinns och vi sparar på miljön".
Hallå!?
Ja.
Jag har stora barn och en del av det jag försökt trimma in i dem har visst gått hem ändå.
En helg mitt i sommaren rullar på.

Honey, I´m home!

Äntrade radhuset i onsdags efter 15 dagars resa. En fantastisk resa. Jag har utmanat mig själv i tålamod, mod och ork. Jag har sett så mycket fint, vackert, annorlunda och häftigt och ändå känner jag i hela mig att jag är så oerhört tacksam att vara född där jag är, ha de möjligheterna jag har och förmågan att uppskatta det. Det kommer att ta tid att ta in allt vi upplevt.
Som vanligt är jag helt däckad efter en sådan här strapats. Det tar på krafterna, så klart, och de senaste dagarna har gått åt till att bara vara här hemma, landa i kroppen och svara på trötthetssignalerna, sova så mycket jag kan, inte göra så många knop utan försöka ladda ny energi. Men det är värt det! Varje sekund av resan är värd det.
Jag har umgåtts med Lilla N såklart! Han var lite reserverad när han och Största Systern  hämtade mig hos Hjärtat i onsdags eftermiddag men det gick snabbt över och sen har allt varit som vanligt. Han har mig runt sitt hjärta han, den lille mannen.

Stranden vid camping Brioni i Pula.

Från Rovinj. Min absoluta favorit på den här resan! Magiskt ställe!

Bled-sjön. Också ett fantastiskt ställe.

I ett bergspass i Italien.

Nära Grossglockner, det högsta berget i Österrike. Man känner sig ganska liten …...

Hjärtat tar nya tag innan nedfärd på berget!

Zell am See

I morse lämnade vi Pula. 0715. 22grader och sol, behagligt resväder. Kroatien sov, lite trafik och det gick undan till Slovenien. Där var det kö genom gränskontrollen men den här gången slapp vi visa passen. I Slovenien hade folk hunnit vakna och trafiken tärnade men inga köer. Vi nådde Trieste, Italien och bestämde om oss. Vi hade sagt innan att vi inte skulle åka ngt bergspass men så var vi ju nära bergen så .... En kopp kaffe i Tolmezzo och så siktade vi på Österrike. Det är ju hemåt .... 11dagar på resande fot. Vi åkte mot Grossglockner utan att ta oss ända upp till tippen. Det gjorde vi förra sommaren och vägarna dit och runtomkring är fantastiskt fina. 2400 m ö h, 13 grader varmt och snö. Man hinner se olika vyer och väder på den här resan. 

Målet blev Zell am See. En fantastiskt vacker plats och hotellet är bra. Det är en skön känsla att komma fram, dra av sig hojkläderna, duscha och ge sig ut för att upptäcka omgivningarna. 

Vi hann få ett par timmar, och fika förstås, innan regnet kom. Strax middag och fotboll! 

På min gata i stan

Eller i alla fall på en gata i Puntizela ligger ett fint hus där vi hyrt lägenhet i en vecka.  "Bra hyrt" tänker jag som trivts som fisken i vattnet. I morgon styr vi hemåt. Det tar ett par dagar, oklart hur många. Vi gör lite som andan faller på, först är siktet inställt på Italien. Fast att dra på sig hojkläderna lockar föga en kväll som denna, sol, lite bris, 29 grader och en lugn stund på vår uteplats.

Sista torket! Sen ner i packväskan.