När mormorshjärtat vaknat

För ett år sedan precis idag blev jag mormor för första gången. En liten "Kenneth" såg dagens ljus och det var Lilla N. Om jag innan han föddes tvivlade på mitt mormorsskap så har han rått bot på det genom att bara finnas till. När han får syn på mig och fyrar av sitt leende, när han sträcker sina små armar mot mig, borrar in sitt lilla huvud i mitt halsgrop och sitter alldeles, alldeles stilla (fyra sekunder), då. Precis då! Då är det bara det som betyder något i hela världen och jag skulle krypa över glödande kol för den där lille killen. Han gör mig glad!
Jag har bakat bullar till hans kalas och lånat ut bord och stolar till lilla trädgårdstäppan för det är många som vill vara med och fira. Nu hoppas vi på uppehållsväder på eftermiddagen!
Grattis på födelsedagen finaste Lilla N!