Home sweet home

Så haver jag landat i radhuset igen. Vi skulle lyfta från Wien 20.30 men det blev en timme försenat. Vår utlovade skjuts var snäll och väntade på Arlanda och 02.00 var jag hemma i radhuset igen. Sen kunde jag inte somna men nu till exempel skulle jag kunna somna stående men det passar inte så bra ......

Under tiden jag varit borta har hushållet fått en ny chaufför - Lilla Systern klarade körkortet igår! Hurra! Och hejdå bilen ......

Turist, ja visst!

Även denna dag har vi åkt buss, vilket passade bra då det blåst snålvindar och regnat då och då. Vi startade med att åka mot en vindistrikt, Grindzing och ytterligare en bit mot en utsiktsplats. Fantastiskt vackert med hela Wien framför fötterna! På snirkliga vägar for vi och det var inte för inte vi fick längtan efter att åka hoj i bergen igen, spännande att göra det i buss den här gången. Väl i city igen bytte vi buss och tog en runda runt inner stadt. Vart man än ser, ser man fina hus, kyrkor och monument. Hur mycket som helst. Vi hoppade av och gick till fots, hamnade på Café Museum, ett ställe som inte gick av för hackor. Jag åt gulaschsoppa, vansinnigt god. Vi satt länge och väl, åt, läste bok och blev sugna på kaffe till slut. Med var sin tårtbit till. Är man i caféernas Mecka så är man. Två timmar senare rullade vi tillbaka till hotellet och pratade med "vår" portier. En fantastisk man. Han är en kopia av bröllopsfixaren i filmen "Brudens far" för er som sett den, och vansinnigt rolig, kunnig om sin stad och trevlig. Så här är vi nu. Jag ska ta ett bad igen, läsa mer i min bok och om vi orkar mer begivenheter blir det middag på stan lite senare. Om vi orkar äta mer ..... 

På snirkelväg med buss. Uppåt ska vi.

Disigt. Men det var vackert. Donau och Wien från ovan.

Statyer, kyrkor, slott och fina hus. Överallt!

Bubbel och bad. Bubbelbad.

Idag vaknade vi till solsken! Hurra! Efter hotellfrukost, finns det något godare?, hoppade vi på en Hop on - hop ofbus och åkte runt stan. Vi hoppade av vid Schönbrunns slott och tillbringade ett par timmar där på julmarknaden och omgivningarna. Det är fint där! Sen åkte vi buss igen till ännu ett slott, Belvedere. Ännu mer julmarknad, gluwine och brända mandlar. Nu är den kvoten fylld! Ett planerat kafébesök byttes till ett välförtjänst glas bubbel och ett bad hemma på rummet istället. Är det semester så är det. Avkoppling är grejen. Ikväll väntar ett besök på Skybar med utsikt över Wien och en Wienerschnitzel slinker nog ned på någon lokal. Life is good! 

Vid Schönbrunn.

Belvedere.

Juldekoration i kvarteret där Musikens hus ligger.

Wien! Jag är här nu!

Wien! Vienna. Gråmulet och regn i luften. Det gör inget. Ingenting alls. Vi landade klockan nio och efter en kvarts tågfärd in till tågstationen bestämde vi oss för att promenera mot hotellet. Incheckningen var inte förrän klockan två så vi hade gott om tid. Vi hittade Wiens äldsta kaffehus och beställde frukost för två. Det hade räckt till fyra! Där satt vi länge och bara njöt. Man fick välja mellan apelsinjuice och bubbel. Svårt val. Not. Jag älskar bubbel! Så lämnade vi väskorna på hotellet och gick på stan. Det är Black Friday även här med nedsänkta priser så det är en hel del som lockar och drar .... Nu har vi sovit middag, nödvändigt eftersom vi gick upp 03.30 men strax en shoppingrunda. Jag gillar Wien! 

Packad och klar

I morse lämnade jag Lilla N på dagis. Utan mamman. Det gick bra och lämnapådagis-takterna sitter väl någonstans i ryggmärgen från tiden det begav sig för mina egna kids.

För övrigt har jag stämplat ut, packat klart och om en strax går färden mot Arlanda. En hotellnatt väntar innan kosan ställs mot Wien i morgon bitti. Hej stora världen igen! Gillar't!

Mittiveckanpanik. Tillfälligt.

Onsdag kväll. Veckan so far:

Lilla Systern har klarat teoriprovet till körkortet, hurra! 

Jag har tränat ett cirkelfyspass. Hurra!

Fått mer bedövning i baken mot onda höften. Egentligen hurra på den med men mest .... Aj.

Jag har börjat packa. Mest ångest på den. Alltid. Innan jag kommer igång.

Mitt pass har varit på villovägar i ca 30 minuter och då är trettio minuter väldigt långa. Det hade "hamnat" i LillaSysterns  handväska då hon trodde att det var hennes och ryckt det med sig när hon skulle göra teoriprovet. Det utrönte vi nyss över telefon när jag i vild panik undrade om hon sett mitt pass??? Hon stod på perrongen i Västerås och började skratta, jag skrattade så lagom här hemma i radhuset ......

Nåväl. Det är hittat och min puls är normal igen.

Hur hon kunde tro att det var hennes?? Jag orkar inte ens fråga ...

I övrigt har vi bestämt hur julen ska firas, med vem och var. Ibland är vi ute i god tid! 

Nu ska jag äta pepparkakor, dricka julmust och vänta på Grays. Over and out! 

Måndagsryck

I morse vaknade jag med ett ryck och en undran:

"När går mitt pass ut"???

Det borde jag ha kontrollerat för länge sen eftersom jag ska flyga till Österrike på fredag och det är ju bra att ha saker och ting i ordning i god tid. Jag bokade resan i synnerligen god tid, i augusti ungefär, så visst, jag har haft all tid i världen ....

Men man jobbar olika. Fem minuter efter att jag vaknat konstaterade jag att passet visst är giltigt ett tag till, att det ska vara giltigt när man åker både ut och hem från nämnda land och så kunde jag äta frukost i lugn och ro.

Åh, all denna spänning i tillvaron jag åsamkar mig själv. Jag har i alla fall inte tråkigt. Nu återstår en svår fråga: ska jag resa med enbart handbagage a 8 kg eller ska jag betala 140 kr för att checka in en väska? Hur många Mozart-kulor, julpynt och nya skor kommer jag att shoppa loss? Det är ju ändå jul snart!

En himmelsk födelsedag

Idag är en speciell dag. Idag skulle min fina Lena fyllt 52 år. Det blev inte så, cancern tog hennes liv i mars. Vi har tänt ljus och jag tänker att det tända ljuset verkligen symboliserar henne, hon spred ljus och värme. Jag saknar henne. Mycket! 

Lördagspyssel

I morse var det uppstigning tidigt för vi skulle skjutsa Lilla Systern till jobbet i Västerås. Vi passade på att äta brunch på Ikea och så tillbringades förmiddagen på Erikslunds shoppingcenter. Så mycket shopping blev det inte för min del men fyra lampor till belysningen i badrummet fyndades. Så slipper vi famla i mörker vid tvagning och bara en sån sak! Kan hända att jag letade efter en necessär till minsta ungens 8 kilo smink, hennes har gått sönder och det dräller nu sminkpryttlar lite överallt. Men jag gav upp. En mindre resväska skulle väl passa finfint men skulle säkerligen inte falla den unga damen i smaken.

Nu en kopp kaffe och en mandelkubb på hemmaplan och eftermiddagens aktivitet blir att åka till tippen. Så himla skönt att bli av med allt skräp och sen har jag gjort mitt för idag. Rast, vila i sikte!

Fredagsmys. Finally!

Idag har jag skjutsat Lilla N till dagis, Största Systern till jobbet och övningskört med Lilla Systern till Västerås. Så jag kan säga: "Bilen går bra" och nya däcken likaså. Sen storhandlade jag, skötte om Store Bror som låg däckad i migrän och behövde sin ömma moders omsorg och så fick jag en akuttid hos en sjukgymnast. Bedövningen i skinkan haver släppt och det är aj, oj och aj igen. Nu fick jag pröva akupunktur och det känns lite lugnare igen. Förhoppningsvis kan jag sova i natt. Sen ska ett kök invigas. Inte mitt men Hjärtats. Här renoveras det på alla håll. Bubbel i glasen och brakmiddag på G. Fredagsmys! Finally!

Svart och vitt. Måste fråga om hans röda tråd! 

"Du måste fota diskhon". Ja, en ho är en ho .... Men nä. Ok. Vem ska premiärdiska???

När en röd tråd ändrar färd

Den röda tråden i radhuset har länge varit svart. Svarta möbler, svart fondvägg, svarta småprylar och så vidare. Med grått i olika nyanser. Nu är min svarta period över och svart är utbytt till vitt. Så håller vi tummarna att även humöret hänger med .... Nåväl. Igår kväll kände jag mig klar. Ska "bara" borra ett sladdhål i bakstycket på vita skänken där tvn står, tänker mig vilket år som helst, så att sladdarna tv-boxen inte syns och så! Är det färdigrenoverat på ett tag har jag lovat mig själv. Jag är nöjd. En skön känsla! 

Före. 

Efter. Förvisso kväller men ljusare ändå. 

Tråkdag

Some days ...... Det här är en sådan. En sån dag. Kanske kan en lussebulle liva upp det lite? Jag ska i alla fall prova. Over and out!

Det går framåt

Bedövningen håller i sig. De jobbiga smärttopparna är borta och med lätta steg .... Nåja. Med steg har jag tagit mig runt idag. Övningskört med Lilla Systern och beställt en bilbarnstol till Lilla N. Till min bil. Tänker mig en road-trip med den lille herrn vad det lider och även om vi "bara" åker till dagis så ska han åka säkert. Snart vankas det potatisplättar med lingonsylt och sen tänker jag inte göra mer. Räcker bra nu.

Juleljus och en nålad skinka

Idag har jag varit på vårdcentralen och bedövat en nerv i skinkan. Det ska, förhoppningsvis, lindra smärtan i höften och min dröm är att kunna få sova en hel natt. Jag fick kortison också, fem stick senare stapplade jag iväg till kören och det gick faktiskt ganska bra att sjunga med en bedövad bakdel. Eller, jag märkte så klart ingen skillnad vad gäller sången mer än att jag faktiskt kunde stå och sjunga, alltid något. Vi tränade rytmer idag och att hålla puls med foten och klappa annan takt med händerna är kanske inte min starkaste gren men kul var det! Sen avslutade vi med glöggmingel och pepparkakor, sjöng "Nu tändas tusen juleljus " och så gick vi hem. Juluppehåll. Vad ska nu måndagskvällarna innehålla?? 

Var är tvålen och tittut!

Lilla N sov till klockan åtta. Sen har det varit full fart. Tills det plötsligt blir tyst ...  Men man följer spåren ......

De små gubbarna låg slängda här ....

"Jag har hittat tvålen, mormor" ....

Sen lekte vi tittut i duschkabinen tills den unge herrn tröttnade och sprang vidare mot andra äventyr!

Musik ska byggas utav glädje!

Idag har vi haft konsert med kören, en konsertdag. Tillsammans med en annan kör och stans revygäng sjöng och spexade vi i två timmar med efterföljande mingel och middag. En toppendag och det är med en skön känsla jag kryper in i min nya prickiga pyjamas och har Lilla N på sova "övert". Nu håller jag tummarna att han sover hela natten för den här donnan behöver vila. Ett är i alla fall säkert: man blir glad av att sjunga!!! 

Att springa på rätt boll

Lilla Systern pendlar. Till Västerås. I ur och skur men inte när det är snö. Inställda bussar, inställda tåg, trasiga bussar, trasiga tåg. Tänk att det blev vinter även detta år. Är det inte en fantastisk överraskning? Stressfaktorn är hög. Både på henne och mig. Jag jobbar med det. Varför jag blir så påverkad, jag rår verkligen inte över det hela men någonstans gnager det att jag ska lösa situationen. Jag är lösnings-skadad. Nämligen. Jag går igång och har inom tre sekunder tänkt ut fjorton alternativa lösningar och adrenalinet flödar. Jag är medveten om det här och har lärt mig att åtminstone dra tre djupa andetag så att jag hinner tänka efter om det är nödvändigt att agera. Om jag verkligen behöver det. Om det är min grej. Att jag faktiskt får säga "det kan jag inte göra något åt". Och det är så fantastiskt svårt. I andra sammanhang kan min lösnings-hangup vara till nytta, men inte jämt och ständigt. Härmed förkunnar jag att kollektivtrafikens haveri vintertid inte är min sak att lösa men OM jag kan, skjutsar jag henne. OM jag kan. Idag kan jag inte.

En början och ett slut

Idag jobbade jag till tolv och resten av dagen har jag mest hasat runt här hemma. Sett ut över radhuset som är i kaos. Ja, jag rensar och det blir högar överallt, flyttar runt saker och försöker samla kraft att sätta upp tapeter på en fondvägg. En svart vägg ska bli en vit vägg med grå träd på. Ja. Jag ska vila. I Know. Att vila för mig är att t ex tapetsera och fixa hemma. Att slippa laga mat, hänga tvätt, vara på pass. Jag trivs när jag får vara kreativ, måla, göra fint och inte behöva avbryta ideligen. Överhuvudtaget att göra något klart från början till slut utan att bli avbruten är en skön känsla och nyttigt för hjärnan. Mer sånt! 

Ur led

Nä men hörni! Valet. I USA! En otäck känsla lurar i maggropen, hur ska det bli? Det är ju faktiskt på riktigt och inte någon rulle som går att pausa eller stänga av.

Och varför skulle det märkas av här? har jag fått mig till livs och tänker att man borde vara intresserad av sin omvärld. Om man nu har ett litet vidare perspektiv i skallen då och då än alldeles sitt egna liv. 

Symboliskt hade båda lamporna på bilen gått sönder i morse när jag skulle iväg på höftundersökning nr femtielva och jag famlade i mörker till macken där jag blev upplyst igen. Hurra! Sen tycker jag att det är konstigt att båda lamporna går så där men vad vet jag?

Ikväll står det övningskörning med dottern och sen heja på sonens lag i en handbollsmatch på schemat. Sprillans nya vinterdäck på Cina-bilen och bara en sån sak gör mig glad. När de äntligen hittades gick det fort och himlars så skönt!

När saker är på vift

Idag ska den onda höften röntgas igen. Ny doktor inkopplad och saker händer slag i slag. När det fungerar i vården är det fantastiskt och jag blir glad. Glad över att slippa vänta i evigheter.

Vänta i evigheter gör jag ändå. Fyra vinterdäck är beställda för länge sen, ska levereras till "min" däckfarbror som då byta dem, men de är på vift i vårt avlånga land. Känns sådär eftersom vintern har kommit och jag tänkte att jag var ute i god tid. For once.

Annars är det vila som gäller. Har en ny favoritplats som blev till när jag röjde häromdagen, slängde, rensade och en ny matta fick flytta hem till oss. Där trivs jag!

Hej igen. November it is!

Hej bloggen! Long time, no See! 

Den här blogginnehaverskan genomgår någon slags fas. Eller kris. Nä förresten, kris låter så negativt och det vill jag inte vara. Vi säger fas. En försenad 50-årsfas. Eller. Helt enkelt en 54-årsfas. Så är det.

Kryddad med det kroniska trötthetssyndromet, utmattningen och insikten om att alla människor inte är vad man tror att de är, en oro för Hjärtat som nu äntligen är på bättringsvägen efter en gallstensoperation som fick komplikationer, barnbarnet som fått ett elakt magvirus att tampas med och så min ena höft som värker satan och gör så att jag inte sover mer än max trettio minuter åt gången.Turbulens i två veckors tid. Till slut tar det stopp. Tvärstopp. I huvudet maler tusen tankar i sekunden men inga ord låter sig fångas och komma på pränt eller ens komma ur munnen livs levande. Förvirrat prat, konstiga sammanhang och jag förstår att omgivningen tvivlat på mitt förstånd. Så var Mia Skäringer med i Hellenius hörna och råkas ses av delar av familj och vänner. Hon berättade om sin utmattning och jag fick frågan om jag kände igen mig och jag kunde bara nicka jakande. Vilket så klart i sig var förvirrande eftersom jag pratade i telefon och nickande inte hörs så bra. Men så är det. Vi är många i den här utmattningsbåten. Jag har i alla fall flytväst och kommer igen. Igen.

Två gamla vänner från mitt förra liv har seglat upp vid min sida och rätar ut frågetecken till utropstecken och visar sig finnas när det stormar och gungar en del.  Det känns skönt! Som vanligt när jag dippar rensar och kastar jag massor i radhuset. För mig funkar det som inre massage, att bringa nån slags ordning. Svart byts ut till vitt. Jag började med soffbordet. 

Men just denna gråa novembersöndag ska jag gå över en nyinvigd bro och sen fika på restaurangen där Största Systern jobbar. Hon har bakat järnet och det vill jag ju inte missa!