En fredag so far

Simmade 1200 meter i morse. På 26 minuter. Snabbt eller inte, har inte en aning men jag tog i. Stannade en gång för att hämta andan sen körde jag bara. Inte tänka, bara räkna simtag och tävla mot banklockan. Längd efter längd. Efteråt var jag slut och grinade i duschen, syns ju inte och rödögd, hallå! Det är ju klor i vattnet! Sen satt vi länge på fiket, kollegan och jag innan jobbet kallade. I exakt en timme innan migränen slog till. Tog medicin och sov en timme i soffan. Nu har jag kvicknat till och ska på krissamtal. Personal har krigat för anhörigas rätt att få hjälp och stöd när någon i familjen mår dåligt och till slut blev det napp. I öppenvården är det nio månaders väntetid på kurator. Psykolog ska vi inte prata om. Finns det ens???? Nio månader????? Vi tänker fortfarande förmiddag, eftermiddag, kväll, natt..... nio månader är många sådana pass! 

Man har ju lust att skrika "skärpning" men behöver energin för egen del. Det är visst fredag. Fredagsmys? Nån sorts. Någon är i alla fall på rätt ställe och det känns tryggt.