Idag har vi levt i kramp i två veckor. Ljusningar? Mest anade nyanser och ett steg fram, två bak. Jag kommer vara sjukskriven ett slag framöver, mitt eget utmattningssyndrom börjar knacka mig på axeln och jag tar signaler på allvar. Jag tar hand om mig. Det alla säger att jag måste. Ja. Och det tar tid. Görs inte nödvändigt bäst mellan 17:00-22:00 efter jobbet. Sömnlösa nätter ska vi inte prata om. Som svar till den person igår kväll som tyckte det är bäst i alla fall att jobba heltid "för man kan ju inte göra något åt det som händer". Nope. Det kan jag inte. Men jag kan göra något åt mig! Och alla gör och känner olika. Det finns inga rätt eller fel, det finns bara att hantera situationer!
Skickar varma tankar och en kram! <3
SvaraRaderaKram!
RaderaJobba heltid när livet är i uppror? Åh, nej, det viktigaste är att klara sig hjälpligt igenom det hela och då måste man prioritera! Sig själv! För hur ska man annars kunna hjälpa andra som behöver en? Finns här, det vet du! Många tankar och styrkekramar!
SvaraRaderaPrecis så! Kram!
RaderaBRA att du är sjukskriven och tar hand om dig. Att du lyssnar på signalerna. Kramkramkramkram!
SvaraRaderaJa, den här gången gör jag det! Tack. Kram!
Radera