När hoppet tänds

Hopp. Man lever väl för det när det tjorvar till sig? Mitt i tjorvigheten känns ju allt bara svart, soppigt och oöverstigligt tills en tråd låter sig dras i och knutar kan lösas upp. En början till något bättre. Plötsligt är vi där. Något förvirrade liksom yrvakna. Hopp om bättring. Hopp om bäring. En dag i taget men en söndag utan kramp? Ljuvligt om någon frågar mig. Because We are worth it. Hela ligan!