På tur

Igår morse simmade jag och sen åkte vi till huvudstaden. Har lånat en lägenhet över helgen och tänker bara slappa, läsa, fika, promenera och ha det skönt. Vi åt medhavd lunch sen for vi in till stan och strosade runt i timmar. Vilket är det som står på agendan även idag. Lugn och skön påsk. Från Skåne har jag fått en hälsning från Lilla N, ett videoklipp där han far fram i vild galopp. Man kan ju längta ihjäl sig! 

Skärtorsdag

Sol och kallt. Ingen snö i sikte. Delar av mitt dreamteam ska ner till Skåne med sin far, de har laddat med vinterkläder .... andra delar av mitt dreamteam är på tur i en röd cheva på Havannas gator eller badar i turkost hav. En del arbetar idag, drar till Stockholm med kompis i morgon. Jag jobbar idag och drar också till Stockholm i morgon fast inte till samma ställe som Lilla Systern. 

Så. Ingen familjemiddag på påskafton är i sikte.

Igår utökades släkten med en liten ”guldklimpsklump”, min systerdotter födde sitt fjärde barn och jag blev gammelmoster igen! In alles är jag gammelmoster/faster åt sex små liv. Jag träffar dem ibland och det är mysigt att känna dem! Min egna lilla yrväder, Lilla N, har jag umgåtts med en hel del i veckan för att jag ska klara av påsk-abstinensen när han är borta! I morse upptäckte jag att hans lilla pyjamas låg kvar i badrummet och jag blir alldeles varm i hjärtat! Så många spridda pyjamasar man har plockat upp genom åren och så mycket längtan och kärlek man kan känna bara genom att göra det! (Sen, från strl 140 o så blir man ju galen för att de inte plockar själva men det är en annan historia).

Skärtorsdag. Jobbdag. Styrketräningsdag. Migränfri dag! 

Påskpyssel i radhuset!

Åka buss-dag

Idag jobbar jag i Nyköping igen så jag åker buss. Först fick Cina-bilen skrapas fram, -10, jisses! Trött som bara den och försöker suga åt mig vår-solen men jag gillar den inte. Går med tunga armar och gråt i bröstet, en annan sorts vår-pepp. Vår-Depp. Vad görs åt det då? Mjuka kläder, mycket sömn, färre måsten och borden, roligheter och simning. Mina 1000 meter som jag simmar går saktare och segare. Hela kroppen är på lågvarv, bara att vänta ut tills det släpper.

Ikväll ska jag hem till Lilla N. Han ska åka bort över påsk så jag tänkte passa på att gosa lite extra med honom, tanka lite mormorsmys känns aldrig fel! Själv längtar jag efter sovmorgnar och långa lata dagar! 

Sjung mig glad!

Ikväll var jag och sjöng med kören. Först sallad på Waynes. Välbehövligt och trevligt. På jobbet känns det som lite grus i maskineriet, tycker sånt är svårt. Men men. Plötsligt händer det, det är maj och tuffa tider som bortblåsta. I wish.

Sonen har fått  ersättning från sitt försäkringsbolag och det var glädjande nyheter för honom. Som motvikt till det har Hjärtats läkarintyg kommit på avvägar på posten och jag hade som tur var ett vittne när jag postade intyget. Jag sa t o m: ”nu är du mitt vittne” och så skrattade vi. Nu skrattas det så lagom. Intyg puts väck!

Men. Det är kortvecka. OCH Stilla veckan. Tycker vi tar fasta på det, lugnt och fint fram till påska! 

Fart och fläkt

Så var hoj-säsongen igång! Idag åkte vi en kort runda, eller kort och kort, ca 15 mil. Påpälsade och i solsken stack vi iväg mot ett favvisfik och hägrande våfflor vid öppna spisen. Men fiket hade stängt för gott och de höll på som bäst att tömma alla byggnader. Snopet! Det blev ett fik i Katrineholm istället, inte dumt det heller. Jag ska inte säga att det kryllade av hojar på vägarna men ett par stycken såg vi. Sen var det ganska skönt att komma hem till värmen och söndagslugnet infann sig.

Allergi eller nåt

Jag tränade igår kväll, mycket lugnt och hade därefter en lugn och skön kväll i tv-soffan. Likväl vaknade jag 04:30 med migränanfall a la grande. Simning, frulle och jobb ställdes in och tja. Ännu en dag att tillbringa platt fall. Jag har ansökt om att få prova botox, har läst om det och känner mig som en god kandidat. Har min mat-, sov- och motionsdagbok att visa läkaren och i mitt fall finns det inget helt klart mönster för anfallen förutom vid stress då man kan se att de ökar vid avspänning men där emellan kommer de helt random. Senaste två månaderna ca två-fyra anfall i veckan. Roligare kan man ha och tycker att medicinen börjar få mindre effekt. Skräck! Den måste hjälpa! 

Är jag allergisk mot vår och ljuset??? Solbrillor på!

Resten av dagen då?? Komma ur pyjamasen, äta lite och gå runt huset är min fredagsplan. Sen tillbaka till soffan och katten. Over and out!

Takdropp och semesterlängtan

Ja, det går ju mot vår. Brytpunkt. Jag har solbrillor för att dämpa ljuset och lugna min migränhjärna. Väcker en del uppståndelse det här med solglasögon, i alla fall om jag glömmer att ta av mig dem inomhus. Fattar det, ser ju lite konstigt ut på gymet t ex. Så jag tar av mig dem där. 

Igår tränade jag efter jobbet. Lite försiktigt eftersom jag varit däckad i två dagar. Sen gick jag hem och låg resten av kvällen och letade resor till Grekland till hösten. Kefalonia fastnade jag för. Någon som varit där? Eller Zakynthos. Eller Karpathos. Det ser ju finfint ut överallt.

Idag väntar jobbet igen. Som alla dagar. Skulle ha varit i Nyköping men möten där blev inställda och då känns det som en bonusdag. Inte för att jag inte gillar att åka till Nyköping men jag slipper resorna och hinner beta av det som samlade sig när jag var borta. Träningskläderna är packade, sedan länge har jag ett styrkepass inbokat ikväll. Med instruktör. Så, jag hoppas att dagsformen kommer att vara god. Med eller utan brillor! 

Däckad och att se framåt

I två dagar har jag legat däckad i migrän, platt fall. I går var det åtminstone mulet och grått, idag har det sprutat sol över bygden så jag har haft neddragna persienner för att stå ut. Tror att det släppt nu och då infinner sig TRÖTTHETEN. Som om jag sprungit maraton. Det har jag inte, väldigt långt därifrån.

Ikväll har jag kravlat mig upp och pratat med sonen i telefon flera gånger. Har ett behov av det just idag. För ett år sedan exploderade vår värld när han mådde så dåligt att han inte ville leva längre. Han räddades och vägen hit där vi är idag har varit krokig, bräcklig, skakig men ändå rak. Framåt. Ömsom tungt men hoppfullt, ömsomt nattsvart och fasansfullt. Här, där vi står idag, starkare och så otroligt tacksamma för oss känns det precis så: tacksamt. 

Jag har också lärt mig att man klarar mer än vad man tror om sig själv, att psykvård kan vara värdelös ibland och alldeles fantastisk när man hamnar rätt. Han hamnade rätt till slut och de släpper inte taget om honom. Ibland behöver man någon som går bredvid och håller en lite bakom ryggen så där. Som är beredd att ta tag i handen om det vinglar till ordentligt, ett stadigt grepp, nån som inte släpper taget på vägen tillbaka. 

Vårdagjämning. Ljusare tider. Vi tror på det! 

Guldstunder

Igår kväll var mitt dreamteam samlat. Vi saknade bara Store Brors flickvän, så inalles nio vuxna och Lilla N satt till bords och åt, pratade och skrattade i timmar. Knasigt, bullrigt, roligt, allvarligt och alldeles underbart! Som jag älskar de här middagarna. Det blir ju inte så ofta så det gäller att passa på! Jag bytte plats ibland så jag kunde sitta nära och klappa på alla kidsen då och då. Tanka närhet. 

I morse vaknade jag vid åtta och tog en långpromenad innan frukost, lyssnade på P3-dokumentär och njöt av kyligt men soligt väder. Här motas vår-depp för allt jag orkar! Dagen för övrigt ska ägnas åt uppvaktning av 91-åring och sen vara hejarklack vid säsongens sista hemmamatch i handbollen. Skönsöndag!

En träningsperson

Den vanliga fredagssimningen kändes bra i kroppen. Körde ett arm-pass på gymet igår kväll och jag HAR verkligen blivit en person som tränar. 4 pass den här veckan. Tror att det är mixen som göra att jag tycker det är kul, cirkelträning, yoga, styrka och simning. Får heller inte panik om ett pass inte blir av,. Men det blir av. Kanske inte på topp alla dagar men jag går dit. 

Nu är det helg och helt oplanerad. Skönt! Stora Systern kommer hem, en vårpresent!

Bambi på hal is

Avlutade en skruttdag med en långpromenad. Fick med mig Hjärtat. Dagen idag har varit solig och fin, töat och slaskat. När vi kom ut var det fyra grader kallt och isgata överallt. Så. Trippat runt i området med axelopererad Hjärta, livrädd att han skulle halka. Ja. Utan broddar, icebuggs och hjälm. Tre kilometer. Varför vände jag inte? Nu värker skinkan ännu mer och äntligen får man gå och lägga sig. Over and out.

Tisdagspepp

Lämnade Lilla N på dagis i morse. Våra morgnar ihop är så mysiga!! Sen var det jobb, lunchgympa, ännu mera jobb, uppvaktning av kollega som fyllt 60, hip hurra, möten, yoga efter jobbet och så kom jag hem till dukat bord och städat radhus. Den känslan! Lilla Systern har ägnat sin lediga dag åt att städa radhuset! Förvisso hade jag lagat maten, det var vara att värma men dukat och klart! Bratisdag.

Måndag it is

Seg måndag började med utbildning. Jag tyckte inte den var varken bra eller givande, gick därifrån med fler frågetecken än när jag kom. ”Hur svårt ska det vara” tänkte jag och höll på att frysa sönder då det var kallt i utbildningslokalen. Bra start. Not.

Dagen gick i alla fall och har avslutats med körövning, dagens gladpiller! Och en ceasarsallad på Waynes innan. Måndagsvana!

Söndagspyssel 2.0

Idag kom jag iväg till gymmet. Det blev ett avdankat pass, jag var inte riktigt i form, fick inte till övningarna och tyckte inte att jag orkade något. Jag träffade Största Systern och hennes tjejgäng som hade pt-tid, sonens flickvän jobbade och peppade mig vid några övningar. Rätt som det var stod sonen där! Han peppade mig genom det sista och till slut så! Sen satt vi en stor hög på stretchmattan och pratade länge. Om allt och inget. En Guldstund! Han såg trött ut, en långväga handbollsmatch igår satt kvar i kroppen. Jag fick i alla fall klappa lite på honom och sen kändes det lugnt inombords.

En storhandling senare rockade jag loss i köket och har nu fixat middagsmat för hela veckan. Planeringspoäng på det! En helg går fort. För fort tycker jag. Längtar efter längre ledighet. Snart påsk?!?

När man får ett infall

Vaknade med migrän i morse. Avskyr det. Vill inte. Har svårt att acceptera den skitsjukdomen. Ja. Jag vet att jag har diagnos ”kronisk migrän” men det sista som överger en .... Ny dosering på medicin gjorde att det gav sig ganska snabbt och jag åkte till Västerås för att klippa mig. Vill ju klippa mig hos den bästa, Lilla Systern, och hon gör alltid ett bra jobb. Där och då på salongen fick jag ett infall som slutade med att jag gjorde hål i öronen och ståtar nu med silverpärlor i örsnibbarna. Hej och hå! Plötsligt händer det. Grejer.

Salongen ligger mitt emot IKEA så där blev det sen lunch och inköp av matstiol till Lilla N, en svart pinnstol. Liten blir stor och han vill INTE sitta i bebismatstolen jag har. ”Näe, N e stor kille” säger han varje gång och jag säger inte emot. My partner in crime har en åsikt och vips, har jag en pinnstol till unge herrn. 

Ett inköp till, en yogamatta att ha hemma hos Hjärtat, blev det innan jag åkte hem, vilade,  tittade på ”Gift vid första ögonkastet” på svt play och nu laddar för mellon. Nån slags hatkärlek hyser jag till det programmet. Blir tidigt i säng sen, har bokat pt-tid med ”svärdottern” och jag vet att hon har en tuff utmaning på lut!  Av migränen känns just nu nada och inget, tacksam för det! Det KAN ju ha varit sista gången ........

Medaljläge och en dagens

När jag åkte till badet i morse 05:50 snöade det och fåglarna sjöng. En märklig kombo. Idag gick det bra att simma då 50-metersbanor var öppna och det gillar jag. Tycker att det är lättare att få flyt (höhö) i simningen på längre bana och jag får snabbare tid. Sparar väl in tid på alla vändningar som blir i 25-meters bassäng?

För övrigt ger jag mig själv medalj som inte har stalkat sonen den här veckan. ”Lita på att det bär” är mitt mantra och inte en endaste gång, jo, kanske en gång, har jag kollat om han varit aktiv på messenger på morgonkvisten. För jobbets skull. Han jobbar halvtid och jag SKA inte fråga hela tiden hur det går.

Dagens utflykt; ska hämta systerdotters son på fritids för att köra hem honom och fika med systerdotter. Tycker det känns roligt att hämta på dagis och fritids ibland. Lite mer avspänt som mormor och gammelmoster än när det begav sig med mina egna telningar. 

Ja. Sen ska jag byta förband på Hjärtats axel och hjälpa honom att ansöka om sjukpenning. 

Jo. Jag ska jobba också. Men: äntligen fredag!

Jag och mitt simsällskap njuter av kondis-frulle.

Långdag

Efter tio och en halv timme på jobbet åkte jag direkt till ett styrelsemöte. Det är sådana tider nu. Bokslut, förberedelser inför årsmöten och sånt. Mitt lilla extraknäck. Det är mest knäck tycker jag för tillfället men jag är bra på att skriva protokoll och blir inhyrd som sekreterare här och där. Lite extrapengar blir det och jag försöker hålla humöret uppe och att orka.

Men sen orkar jag inget mer. Jo, skotta snö. Det har snöat mest hela dagen och det är vinterkänning. Jag gillar ju det och tar det som ett extra träningspass. Nu, pyjamas på och gos med katten i soffan. För tillfället alles lugnt. Bra så!

Ord och inga visor

Pendlar mellan gråt, ilska och trötthet. Inte kul för någon. Men. Jag gör det jag ska. Idag t ex har jag varit en timme hos min sjukgymnast, basal kroppskännedom. Hon får ner mig på jorden så att jag kan samla ihop mig. Vi tränade sittande. Ska det vara så svårt? Jag mår i alla fall bra av det. Sen gick jag till blomsteraffären och skulle köpa en monstera. Hade ett Presentkort men det fungerade inte i deras nya kassa så de bjöd på blomman! Förvånad men glatt överraskad tant åkte hem med gratis blomma. Nåja. Brände pengar ändå på kattens dietmat. En veckas ranson kostar som en lyxmiddag på finaste guldkrogen. Men det är hon värd, den lille kissen.

Eftermiddagen ska spenderas i möten. Samlar kraft. 

Ringde Hjärtat hastigt för att kolla axel-läget och det var bra. Ojade mig lite över mitt egna skink/höft-onda och påtalade att jag tror att det en nerv är i kläm. Det trodde han med: Humörsnerven! Hmpf. Over and out.

Dränerad

Vaknade tidigt. Känner mig dränerad. Tom. Det är väl meningen man ska känna sig pigg och utvilad efter helgen har jag hört och längtar efter. Det blir väl så när man befinner sig i en känslomässig berg-och dalbana tänker jag sen och försöker ta tag i dagen, att komma igång. Inte den lättaste plätten. Har i alla fall släpat mig ut och satt på en värmare i bilen, en fördel med att vara hos Hjärtat. Bilvärmare. Jo. Det finns fler fördelar med att vara här. 

Ikväll är det kör igen. Ceasarsallad på Waynes först. Samma rutin som vanligt. Funkar bäst då.

Att sansa sig

Fikat gällde just fika. Flickvännen kände dessutom en som jobbar på fiket och jag blev presenterad som ”svärmor”, det första som hände. Så mina farhågor om något allvarligt kom på skam direkt. Sen gick vi på handbollsmatch och där dök hennes mamma, pappa och mormor upp plus delar av mitt dreamteam så vi tog upp en hel bänkrad. Och jag blev lugn igen.

Sonen spelade och var på bra humör trots förlust.

Idag har jag varit på gymet och tränat styrketräning. Det var ett tag sedan, har känt mig krasslig och hängig men nu så! Kände mig stark! Den känslan ska jag försöka få fatt i igen för sen for jag hem, träffade en person och p g a anledning for humöret i botten. Instabil är visst mellannamnet just nu!  

Att oroa sig i förskott

När sonens flickvän hör av sig, vill fika och prata, drar tankarna igång i mitt huvud och jag får ont i magen. Jag blir så trött på mig själv. Hon kanske bara vill fika och prata? Nä. Jag tror direkt en hel massa saker och så blir min hjärna ockuperad av katastrof-tankar. Dumt. Jag vet. Speciellt som jag samtidigt hör sonen tjoa glatt i bakgrunden. Jag borde ju bli glad och smickrad. Suck. 

Att prata om elefanten i rummet

Elefanten i rummet. Den som alla undviker men man vet att den är där. Psykisk ohälsa. Det är en sån elefant. Jag önskar att det inte var så. Att en stukad själ inte var så skrämmande samtidigt som jag förstår att det är så. Man blir rätt ensam i något fruktansvärt svårt, en anhörig som pratar om döden som andra pratar om att gå och fika. Jag förstår det. Det skrämmer. Det är otäckt och ja, det är det. Så, det finns ljusa stunder också. Så klart. Likt grästuvor i ett träsk och vi hoppar från tuva till tuva. Aktar oss för alligatorn, de svarta tankarna, närvarande mer eller mindre. Nafsar oss. Men vi hoppar. Mitt i skuttet känns det ganska bra, glatt och befriande, skrattigt och luftigt. Från tuva till tuva. Vi ska nå land!

Som man gör

Ett par dygn och samtal senare har den värsta oroskrampen släppt. Hoppas vi. Har koncentrerat mig på att djupandas, annars fladdrar andetagen uppe i halsgropen och det blir inte så mycket bäring på det. Jag jobbar, grinar på toa emellanåt, fikar, jobbar igen och igår kväll hade jag syjunta i radhuset. Sex fina kollegor, sju med mig och det var skönt att sitta vid köksbordet och i soffan och vara vanlig. Det går. Man gör. Katten som piggar på sig för var dag var också glad. Det är en synnerligen social katt och hon satt bredvid i soffan när de andra tanterna tog fram stickor och garn. Kanske blev hon lite yster och jagade allt som rörde sig så hon fick gå ut ett litet slag. 

Idag ska jag skjutsa Hjärtat till doktorn, hans axel ska opereras. Därefter jobb och sen blir det hämtning av nyopererad man och jag anar att någon behöver pysslas om ikväll Typ jag själv,  egentligen, men jag är ju inte nyopererad.