Som man gör

Ett par dygn och samtal senare har den värsta oroskrampen släppt. Hoppas vi. Har koncentrerat mig på att djupandas, annars fladdrar andetagen uppe i halsgropen och det blir inte så mycket bäring på det. Jag jobbar, grinar på toa emellanåt, fikar, jobbar igen och igår kväll hade jag syjunta i radhuset. Sex fina kollegor, sju med mig och det var skönt att sitta vid köksbordet och i soffan och vara vanlig. Det går. Man gör. Katten som piggar på sig för var dag var också glad. Det är en synnerligen social katt och hon satt bredvid i soffan när de andra tanterna tog fram stickor och garn. Kanske blev hon lite yster och jagade allt som rörde sig så hon fick gå ut ett litet slag. 

Idag ska jag skjutsa Hjärtat till doktorn, hans axel ska opereras. Därefter jobb och sen blir det hämtning av nyopererad man och jag anar att någon behöver pysslas om ikväll Typ jag själv,  egentligen, men jag är ju inte nyopererad.