Nu tänker jag gnälla över mobiltelefoni. Eller mobilsamtal.. Detta eviga tjattrande i tid och otid på bussar, tåg, köer, fikarummet, affärer o s v. Här tänker man sig till exempel en lugn och skön resa hem med buss i en och en halv timme men näe. Några av medpassagerarna tycker att resan är ett bra tillfälle att avhandla släktträffen, uppbrottet från en kille och ilskan över en man som inte gjort som han blivit tillsagd. Alltså jag struntar i innehållet. Jag vill bara inte höra! Tycker det är skitjobbigt och vill ha lugn och ro. Tyst! Att det ska vara så svårt! Mvh hälsning en ljudkänslig Häxan Surtant! Jo. Jag har öronproppar med mig!
Jag håller med till stor del. Matställen är värst tycker jag! Sen vet jag inte hur många gånger jag tittat undrade, svarat frågande, när en person jag möter pratat rakt ut i luften. Då har de nån hörsnäcka som man inte ser och bara babblar... Nu börjar man iaf vänja sig...
SvaraRadera