Skalla dagen

Jag tycker att vi lägger till ett trasigt avgasrör, en trasig stötdämpare och en utförsäkrad son till agendan också. Eller det tycker jag naturligtvis inte men rätt som det är så har man ju lite fler ingredienser i sin soppa än man tänkt sig. 

Bileländet, Lilla Systerns, orkar jag inte ens tänka på, vi får hanka oss fram med lånebil och åka kommunalt ett slag. Vi och vi. Lilla Systern behöver bil eftersom hon pendlar så det kommer väl an på den ömma moderna att åka kommunalt. Kan man tänka. Snart är det väl dessutom cykelväder så lite extra träning kan ju aldrig skada.

Nä. Att hjälpa sonen med ansökan om fortsatt sjukpenning efter 365 uttagna dagar verkar ligga först på listan. För att man verkligen ska förstå att man absolut inte kan räkna med det, fortsatt sjukpenning, skickas ett brev ut med lagom krystad information. Man hänvisas till Socialstyrelsens hemsida för att läsa om vilka tillstånd som kan komma ifråga och understryker att det inte spelar någon roll om man har läkarintyg eller inte. Rules are rules. Oavsett. Se där ja! Men vi har tagit nacksving på försäkringskassan förr och fått rätt så det är bara att sätta igång. Det är bara det där sätta-igångandet som tjorvar lite så jag var tvungen att göra en plan. Dag ett, idag, försöka få fram ett meddelande till berörd läkare för att få till ett utlåtande. Helgen ska ägnas åt mc-åkning, fika, läsa bok och pussa på Hjärtat. Lite tvätt och sopa förstukvisten. Kanske! Vi/jag gör sen resten av pappersarbetet nästa vecka. Bra plan om jag får säga det själv! Sonen kom inte iväg till arbetet idag men hörde av sig så jag vet. Framsteg, att meddela sig. Budskapet jag framförde i, hrmpf, skarpa ordalag, gick alltså hem. (Mer en vädjan .....).

Och fredagssimningen gick av stapeln som vanligt och jag gick till fiket efteråt och åt frukost utan simkompisen. Nästa fredag är hon tillbaka från sin Thailands-resa och allt blir som vanligt på fredagar. Jag älskar ”som vanligt”. Lite underskattat i dessa tänka-utanför-boxen-tiderna. Jag gillar nog boxen!