Efterdyningar och nya vågor

Tillbaka i vardagen igen. Igen. Har känt mig olustig en längre tid och Bästa Väninnan klädde det i ord:

”Du sörjer ju”.

Ja. Jag gör ju det men har väl inte tillåtit mig riktigt att göra det ändå. Ex-sambon var ju just det. Ex-sambo. Och vem bestämmer vem och hur man får sörja???

Ja, en hel hop bunke människor har tyckt att de har rätt att tycka i denna fråga och om jag säger att det inte har varit till min absoluta fördel så överdriver jag inte nämnvärt. Som att ha stått i en åsiktsorkan. Ovanpå sorgen. Ordspråket ”tala är silver och tiga är guld” har aldrig varit mer levande denna sommar men fört med sig en vetskap om vart trygga famnar finns. De där som finns oavsett. De där som finns för att jag är jag och inte bryr sig om gränser människor emellan.

I min soffa finns även Store Bror vars mående sviktar igen. Även detta ska hanteras och förhållas till och när rädslan bygger bo i bröstet gör det ont på riktigt och är ganska ensamt. 

Så mitt i sommaren känner jag mig ganska sliten och behöver hitta kraft igen. Att lära sig att inte bli dränerad är ett livslångt lärande om någon frågar mig.