Dagen efter ett bröllop

Bröllopet var fantastiskt fint. Vi åkte ett par kilometer på slingrig grusväg i strålande sol till festplatsen. Själva vigseln hölls utomhus och bruden leddes fram av sin 11-årige son till tonerna av spelemansmusik. En riktigt på-landet-känsla! De unga tu svarade ju ”ja” så klart och som tur var hade jag packat ned pappersnäsdukar för det fälldes ju en och annan tår. Som när bruden sjöng en sång till sin make eller när sonen ivrigt drog upp ring-asken ur sin ficka och stolt tog fram ringarna! 

I väntan på middagen var det fem-kamp och mingel. Den där känslan när två släkter möts för första gången ... ja, närmsta familjen känner ju igen varandra men vi övriga möttes ju för första gången. Vi hade roligt och for runt mellan  stationerna tills det äntligen blev middag. Lite tal, mycket mat och prat. Jag satt nära honnörsbordet bland brudgummens syster och bröder från Dalarna och vi hade väldigt trevligt och roligt. 

Så där trevligt som jag tycker att det kan bli ibland när man bävat inför något och så blir det inte alls så svårt och jobbigt som man tror.

Så lite överraskad var jag kanske över mig själv när jag på kvällskvisten shakade loss med syster och svåger till Ebba Gröns ”800 grader” och ”Staten och kapitalet” .... lite flashbacks från förr och jor’å, texterna satt som en smäck! Eller när jag och syrran dansade loss till ”Spice girls” med våra sex döttrar och DE mindes varje rad, varje moves. 

Sen åkte vi hem i mörka september-natten med en skön känsla i magen och nya herrn och frun var SÅ nöjda! Ett skönt lördagshäng i bästa månaden september!