Tisdagstänk

På mina KBT-samtal pratar vi om triggers och vilka som ska undvikas, hur jag ska hantera dem och lära mig att känna efter före. What? Menar hen att det finns ett liv där triggers utvärderas innan handling? Att man inte tar emot alla bollar direkt och inom två millisekunder tänkt ut en lösning? 

Ok. Så klart jag vet. Vet också hur jag kommer undan: skygglappar, hörselkåpor och en påse över huvudet. Men det ser så konstigt ut i vardagen så jag får helt enkelt kämpa på. 

Har också fått en förfrågan från min sjukgymnast att skriva om hjärntrötthet ur patientperspektiv i nån slags avhandling. 

”JA” svarade jag innan hon talat till punkt och så pratade vi om det. Det snabba svaret. Har jag tid? Tänkte jag inte på. Vad ska jag prioritera om för att få tid att skriva? Tänkte jag inte heller på. Men efter en stunds fnulande kom jag i alla fall fram till svar ”ja” så instinkten var rätt. Denna gång.

För övrigt tar allt strul, känslosvallningar, jobbsituationen och den ständiga oron ut sin rätt: jag är sliten. Så där så det är jobbigt att ta mig en endaste meter. Fast jag gör det med mycket möda och stort besvär. Igen. Mina ups and downs. Den här såg jag inte komma, från urstark till ursvag på en dag. Hjärntrött och kroppstrött. Jag som trodde att jag hade koll. Not.