En sån dag. Måndag.

Idag ville det sig inte på jobbet. Min rumskamrat har sagt upp sig och jobbar redan på det nya jobbet måndagar och tisdagar så då sitter jag själv. Det stör mig inte ett dugg, att ha rummet för mig själv, men jag kommer att sakna henne. Vi har jobbat ihop i sexton år. Oceaner med tid, chefer som kommit och gått, ändrade arbetsuppgifter, ändrade riktlinjer och nya lokaler. Ungar som växt upp, mammor och pappor, bekymmer och glädjeämnen. 

Förutom det är det rörigt, det har omorganiserats och jag som vill ha det som ”det har varit” för det var väl bra??? tycker att det är jobbigt just nu. Så jobbigt att jag tog sovmorgon i morse och gick hem tidigare. För att orka något alls helt enkelt. Känner mig ledsen och fikar nästan inte alls med de andra, börjar gråta om någon säger något. Så kan man ju inte ha det förstås men jag vet inte hur jag kommer ur det. 

Så jag stämplade ut, åkte till bilverkstan och bytte tid för servicen innan jag tog mig till badhuset och simmade. Vid fem-tiden drog alla simskolor igång och i mitten av bassängen höll de en! motionsbana öppen. Jag hade simmat klart då så det gjorde mig inget men hey, man ska upp ur bassängen. Med en miljard småungar vilt simmandes i alla banor runtomkring, kändes det dessutom oändligt långt till badstegen. Mina motionärskamrater, tre relativt unga män, svingade sig upp på bassängkanten ni vet så där med armstyrka och skuttade så vigt upp på kanten bredvid startpallen. Hm. Nog för att jag är rätt stark i armarna men tyngdlagen i de bakre regionerna är ännu starkare så jag avstod det lilla försöket. Så roligt skulle inte alla andra ha! Istället kryssade jag mig bana för bana mellan plaskande simskoleelever och till slut nådde jag stegen. Räddad! Köpte en kopp kaffe och satt en stund efteråt vid ån och njöt av ... isvindar innan jag åkte förbi Jysk och gick en sväng . Sånt hinner jag aldrig annars. Jag köpte inget för jag har så svårt att bestämma mig, veligheten själv och så tänkte jag på alla utgifter som är under uppseglande så jag åkte hem. 

Jag letar efter en stol, fåtölj eller bänk med fårskinn på till Lilla Syst ..... gästrummet. Ett av dem. Radhuset har blivit så stort. Jag skickade ett sms med grattishälsningar till exmaken som fyller år på våffeldagen. Jag vet aldrig hur jag ska göra med det där grattandet men det känns konstigt att låta bli på något sätt. Vi har nästan ingen kontakt över huvud taget fast vi bor bara två gårdar ifrån varandra men jag vill ju inte vara oartig även om han aldrig grattar mig. Möjligtvis om vi krockar med varandra på Ica just den dagen men det har hittills aldrig hänt. Nu grattade jag i alla fall och vips jag skickat det så tänkte jag att det kanske var dumt ändå. Ja, så där håller jag på, velpotta. Nu har jag bestämt att det är artigt att gratulera och han är ju mina barns far. Varje år, samma velande. En tradition skulle man kunna säga. Och han svarar ju ”Tack”.

Så.

För att stilla mig ska jag nu ta mig an att måla en hallbänk. Grundade igår och nu kommer finishen. SEN får jag äntligen sova igen.