När man ser ljuset i tunneln

Som sagt. I fyra dagar jobbade jag intensivt med radhuset och har fått massor gjort. Har haft god hjälp av döttrarna på olika sätt, inne, ute och rensat. Stora Systern pimpade badrummet till världens finaste badrum och varför har vi inte gjort det innan??? Kompisar till dem har tapetserat, Store Bror och handledaren har forslat bort tvättmaskin och ett berg av släng-saker, Hjärtat har varit här med fogmassa och sättlim och fixat. 

Sen blev det vardag igen och jag åkte på kurs, de sista två dagarna på ledarskapskursen. Den här gången sov jag inte över utan ilade hemåt för att vara med på vår körkonsert. Hem efter den, fortsatte fixa i radhuset långt in i sena natten, tillbaka till kursen, hem igen och röja de två sista rummen. Till långt in på sena natten. Altanfix och tomtröj. 

Idag jobbas det och i eftermiddag ännu en utbildning, sen hem och fixa framsidan, det som återstår. Lilla Systerns sambo ska hjälpa mig idag och jag ser ljuset i tunneln. Snart klar. 

Eller klar och klar. Det ska ju också vara ordning och reda på visningen sen. Även i lådor och garderober stod det i en tips-bok jag läst. I fall någon öppnar en låda. Jomenvisst. Av det drar jag slutsatsen att en hel del återstår men det hinns med en annan gång. De lär ju inte fota i garderoberna tänker jag.

Så, intensivt, tröttande men roligt. Summa summarum så här långt.