Oform är också en form

  Det lilla rosa huset har lindat mig runt sitt lillfinger eller, runt tomten, uterummet och uthuset. Jag är ute så mycket jag kan så slipper jag se det vattenskadade köket som nu verkar ha spridit sig till badrummet. Ett litet måndagsskrik på det: aaaaasaarrrgggh.

Samtidigt hör mina köpare av sig och vill in tidigare i radhuset för ”jag har ju flyttat”. Men nu kanske jag måste bo där när det rivs här eller så bor vi i Hjärtats hus men där finns heller ingenting och så blev vi husvilla fast vi för tillfället äger tre hus. Häpp. Ja. Stressnivån kan mätas i kort stubin, lätt till tårar och hittar ingenting. 

Det löser sig, jag vet. Men det är krångligt just nu. Jag vill inte ha krångel, jag vill ha smidighet, lätthet och kunna njuta av det nya. Det gör jag ju. Också. Tycker att vi har det väldigt fint, trevligt och mysigt. Igår gick vi ner till sjön vilket tog ca tio minuter och vem vet? Kanske börjar jag morgonbada? Eller kastar mig på cykeln för ett dopp efter jobbet. Jag är verkligen ur form. Kände det efter promenaden igår och som vanligt funderar jag på varför jag släppte allt med träning, rutiner med det och så mal jag på. Konstaterade sen att det är så jag är. Kör järnet ett tag, sen händer det något och jag tappar. Simningen har jag dock hållt i, två år nu så det klappar jag mig på axeln för. Alltid något. 

Jag har semester en vecka till, det firas in med en promenad och en tur till Ikea. Behöver egentligen inte en endaste pinal till men lite ljus och servetter går väl alltid hem???