Så klart

Köksrivet står still även denna vecka då ”vår” byggjobbare vabbar och det finns ingen annan att skicka. Två dagar var de här, sen stannade det. Jag andas, försöker tänka att jag inte kan göra någonting åt situationen utan bara ”gilla läget”. Avskyr för övrigt den frasen. Nä, jag gillar inte läget och vill inte gilla läget. Jag fattar att jag måste förhålla mig till detta men gilla det??? Aldrig i livet. Det tär. Och inget kan jag göra. Kanske det som är svårast, att inte kunna påverka något utan att vara i klorna på andra. 

Så klart jag tycker att även byggjobbare ska vabba! Så klart! Men jag önskar att det fanns någon annan att skicka istället, en rimlig önskan?

Idag börjar även Hjärtat att jobba så nu är det väl då höst på riktigt??? 

Lunchgympa och ikväll överlämning av mina sekreteraruppdrag i de föreningar jag varit med i! Förutom jobbet då. Sista måndagen i augusti!